Tidningar läggs ned, personalstyrkan decimeras, ombudsmän får sparken eller omplaceras.

Wasington Post tappade t ex 40 miljoner dollar i annonsintäkter bara under första kvartalet i år.
Oron hos de amerikanska ombudsmännen är givetvis stor och hela konferensen präglas av detta, men också av många diskussioner och förslag om hur medieombudsmän ska överleva och om de har någon framtid? Ja, svarar de flesta, men det går knappast att i framtiden enbart jobba på det gamla sättet baserat på tyckarkolumner och rättelser.

Hur anpassa ombudsmännen till att vara en viktig ingrediens i det nya medielanskapet?
Av de 35 ombudsmännen( alla organiserade i ONO- Organization of Newsombudsmen) jobbar 12 för tv och andra etermedier. Brasilianskan Mara Gama jobbar f ö med Internet.
Jag är tyvärr numera ensam svensk, sedan Lilian Öhrström på Dagens Nyheter gått i pension och inte blivit ersatt och Claes Elfsberg på SVT gått tillbaka till sitt gamla ankarjobb på Rapport och inte fått någon efterträdare.

Men jag har några nordiska kollegor – Tarmu Tammerk är sen ett drygt år ombudsman på det estniska public service-företaget ERR, Jacob Mollerup på Danmarks Radio och Lars Bennike som är ny i funktionen som Tittarnas redaktör på danska TV2. Både dom funktionerna är påbjudna i avtalen med den danska staten.

Tarmu har ett radioprogram i månaden, Jacob förekommer i radio då och då, Lars är, liksom de flesta ombudsmän, hänvisad till webben.

Det är bara jag och colombianskan Consuela Cepeda som har egna tv-program. Consuelas program som sänds sent på fredagskvällarna har f ö 1,5 miljon tittare – där ligger man i lä…
Över huvud taget är anställningsformerna, villkoren och den officiella benämningen på ombudsmännen olika från land till land. Det finns t ex ombudsmän, som har tidsbestämda mandat, som anställs av styrelsen och som inte får jobba på företaget efter tiden som ombudsman.

Flera av ombudsmännen är mer jurister än journalister och har också mer juridiska funktioner.

De flesta har dock en liknande bakgrund som jag – de har jobbat länge inom företaget, många har haft olika chefsbefattningar.

Washington och dess innevånare är en oerhört vänlig stad, folk är snara att hjälpa till och peka ut vägen för vilsna turister: Där borta på nästa tvärgata ligger Metron, tre kvarter bort det Amerikanska/Indianska museet ( som så många museer i USA ett fantastiskt ställe). Men staden runt de viktiga myndigheterna och adminstrationerna är ganska ful, stora, gigantiska hus som ser ut som i de gamla öststaterna, en av de värsta exemplen FBI-huset som ser ut som ett förvuxet parkeringshus.

Och nere vid floden Potomac, där bl a den vackra, glasiga, nybyggda svenska ambassaden ligger är det lummigt och grönt och ganska idylliskt. Pressrådet Stig Bergling visar mej och hustrun runt och förklarar hur man tänkt – ljus och luft- genomskinligt, transparant och mycket svenskt förstås med modern och funktionell konst och olika teman.

Och i mysiga Georgetown kan vi äta crabcake på den restaurang där nästan alla presidenter har haft sitt eget bord och där John F Kennedy friade till Jaqueline. Ja, det handlar mycket om ombudsmännens nya roll, men det som alltid ger mest är erfarenheter av det dagliga jobbet.
Mycket är sig likt över världen, konsumenterna – tittarna/lyssnarna/läsarna – har liknande klagomål och synpunkter som handlar om:

Etik och moral och dålig smak. Alla är också överens om att en ombudsman ska vara:

Felaktigheter – fakta, namn, slutsatser

Orättvisor och partiskhet.

Hårdvinkling

Självständig , estländaren, har liknade erfarenhet som jag har när det gäller kontakten med tittarna/lyssnarna. Det är en blandning av små och stora frågor. Mycket handlar om för hög bakgrundsmusik, när olika program går, vem som gjorde vad, vad olika musikstycken heter, misstag när det gäller namn på personer och platser, textning av program, översättning.

Jobba journalistiskt

Inte ta över ledningens funktioner

Tarmu Tammerk

Men också knepigare ting som opartiskhet ( tar företaget ställning politiskt? Tittarna på TV4 brukar anklaga TV4 för att vara både sossevänlig och alliansenälskare), vad får man skämta om, vad är gränsen för vad publiken och inte minst barn tål när det gäller våld och sex på tider då det finns en ung publik framför tv:n.

Diskussionerna om ombudsmännens gemensamma erfarenheter och inte minst framtiden dominerar. Professorn och associerade ONO-medlemmen Ed Wasserman har många tankar om framtiden som innebär att ta in alla sorters medianalytiker och bloggare och tyckare som resonerar krig etik och moral och tryckfrihetn i ONO.
Och att alla stora nyhetsorganisationer ska uppmanas att vara med i ONO, genom medlemskapet får de en slags kvalitetsstämpel.

Sista förmiddagen i Washington, i ett konferensrum på New York Times lokalkontor på I street, ligger tonvikten vid att få in fler medlemmar.

Det finns över 100 ombudsmän över hela världen, men bara ett 70-tal är med i ONO. Fransmännen, som bla har flera tv-ombudsmän, har gått ur. Huvudsaklig anledningen att ombudsmännen från USA dominerar och att alla förhandlingar, diskussioner och föredrag förs på engelska. Nu ska en kartläggning göras för att se vilka som borde vara med.
En broschyr med titeln ”Vad är ONO och vad ska man med ONO till?” ska tryckas upp.
Det finns nya medlemmar därute, fransmän, spanjorer och portugiser ska bjudas in igen . Flera mediaföretag från olika länder i Afrika vill ha ombudsmän och begär hjälp från ONO

Och jag kommer om några veckor att träffa den nyutnämda ombudsmannen för RTV i Slovenien – Misa Molk här i Stockholm.

Nästa år är det jubileum- det 30:e ONO-mötet. Det kommer att hållas i Kapstaden i Sydafrika.

Janne Andersson, Tittarombudsman TV4, Gästprofessor Södertörn