Året är 1986 och den franske journalisten Freidoune Sahebjam är på reportageresa i Iran när han får motorstopp nära en bergsby. När han gjort upp med en mekaniker om att laga bilen kommer en kvinna, Zahra, fram och säger att hon har något viktigt att berätta.

Några äldre män försöker stoppa henne från att prata men så småningom kommer han till hennes hus och Zahra ber honom starta bandspelaren så hon kan berätta om systerdottern Sorayas tragiska öde.

Soraya som fött sin man Ali fyra barn stod helt plötsligt anklagad för otrohet genom en komplott från Ali som vill gifta om sig med en fjortonårig flicka från stan. Efter att de äldsta männen i byn hållit råd dömdes den oskyldiga Soraya till döden genom stening och ingen, förutom kvinnorna, i byn stod upp för hennes rättigheter.

Freidoune lyckades smuggla med sig bandet ut ur byn och skrev den omtalade boken som ligger till grund för Curys Nowrastehs starka och gripande film.
Det är ett lågmält berättat drama och de två kvinnliga skådespelarna Shohreh Aghdashloo som Zahra och Mozhan Marnó som Soraya fullständigt lyser i sina roller.

Männen känns stundtals något endimensionella och demoniska men är ändå obehagligt trovärdiga när de upphetsat skriker om att sharialagen måste följas. Verklighetsuppfattningen byggs på genom att vi får veta Alis och Mullahs bakgrund som sträcker sig tillbaks till Shahens dagar och det manliga förtrycket har genomsyrat den iranska samhällsstrukturen i alla tider.

Det är spännande att ta del av kvinnornas liv bakom slöjorna och eftersom vi känner sådan sympati för dem i allmänhet och Soraya i synnerhet så blir hennes orättfärdiga dödsstraff så oerhört plågsamt att bevittna. Det är med en klump i halsen som jag tar del av den barbariska handlingen och någonstans känns det rätt att få bilder till det som vi annars bara läser och hör sker i en annan del av världen.

Sorayas smärtsamma verklighet blir min och jag fäller tårar och skäms för att jag hör till samma släkte som de som kastar sten på en bakbunden kvinna nergrävd i marken. Soraya M. är en viktig och nödvändig film vars budskap det inte går att värja sig mot.
BETYG: 5 solar

Ronny Svensson