Chatten med Erik Lannerbäck från Inlåst
Erik Lannerbäck har ett långt kriminellt liv bakom sig, och flera år i fängelse. Nu medverkar han som en av mentorerna i Inlåst, och chattade med besökarna på tv4.se.
Simon: Vad har du suttit inne för? Redovisa gärna för ditt kortaste samt längsta straff så man kan bilda sig en någorlunda uppfattning. MVH
Erik Lannerbäck: hej! kortaste: 1 månad -88 för grov vårdslöshet i trafik Längsta: 3 år och 6 månader för människorov olaga vapeninnehav och grov misshandel. brottet begicks 2000 och är förhoppningsvis mitt sista. fri 2003
Stanley: Hur många gånger har du åkt in och ut på kåken? vart har du suttit och vilken gång var värst?
Erik Lannerbäck: 5-6 gånger i sverige och 1 gång utomlands. Norrtälje Täby Härnösand Hall m fl... Värst? Sista utan konkurrens. Jag hade bestämt mig för att sluta vilket man inte precis skryter om. Dessutom dumpade min fru mig efter att jag nästan skickat UT 500 000 till henne. Då kände jag mig hyfsat värdelös...
Okänd: Hej varför valde du att vara med i denna serie?
Erik Lannerbäck: Dels för att jag fick vara med och dra upp riktlinjerna för utformningen dels för att jag tyckte om personerna på produktionsbolaget. Sist men inte minst för att jag vill prova ALLT i livet och därmed inte kunde säga nej...
jhna: Var det inga "tjejer"/kvinnor som anmälde sig frivilligt till detta? Eller är det bara till för män kanske? Ville bara fråga för tyckte de va dåligt när det bara är killar som blir inlåsta och få pröva på hur det är att sitta inne.
Erik Lannerbäck: Jag håller med! Nu är det då tyvärr så att "blandkåkar" är avskaffade i Sverige beroende på att männen behandlade kvinnorna illa. Därmed hade det inte varit "verkligt" om vi haft kvinnliga mentorer men vi har ju Ann-Britt!!!
Cella: Vad är livskvalitet för dig och har du några råd om hur man ändra sin motivation/inställning till livet till det positiva?
Erik Lannerbäck: Ha ett arbete där man känner att man gör någon form av insats. Ha tid för det man värdesätter som: familj fritid vänner. Att vara TACKSAM för vad man har istället för lägga fokus på vad man inte har. Därmed inte sagt att man inte får ha ambitioner men man måste trivas på vägen dit!!!
Evelina: Vilket är det bästa tipset ni kan ge killarna för dom ska komma in på rätt spår igen?
Erik Lannerbäck: Inget tips direkt. Så enkelt är det inte. De behöver hjälp att byggas upp till trygga indivder som förstår och KÄNNER hur värdefulla och FINA de är.
Josephine Myrén: Var kommer föräldrarna in?? Mamma pappa?? Var startar allt? Är man osedd eller bara en villig unge från tonåren? Somn gör vad man vill... Pogramet berör men det finns ett stort frågetecken VAR ÄR FÖRÄLDRARNA??? KRAM Jossan http//finest.se/joesphinemyren
Erik Lannerbäck: Jag brukar säga vid föreläsningar både för vuxna och ungdomar: Förälder=världens svåraste jobb! Jag tror att nästan ALLA föräldrar älskar sina barn och vill deras bästa. Men att få till det med känslor och förväntningar är inte alltid det lättaste. Men visst har jag träffat ungdomar som sitter i skiten och man kan skylla det mesta på föräldrarna. Jag tror bara inte de gjort det med "flit"...
David: Hur var det att lämna alla killar sen? har du någon kontakt med någon av dom idag?
Erik Lannerbäck: Två Levi och Dennis. Jag träffar dem flera gånger i veckan sedan programinspelningen slutade i somras.
Carin: Jag undrar hur man kan motivera en kille som gjort sig skyldig till Grovkvinnofridskränkning att börjar bearbeta det han gjort sig skyldig till och även vad som ligger bakom hans beteende? Tack på förhand!
Erik Lannerbäck: först måste han vakna och erkänna det han har gjort. och efter det så behöver han bara hjälp och få stöd. det är jättestigmatiserat och då blir det svårt att erkänna, men bara han erkänner så går det att komma tillbaka. han måste lära sig förlåta sig själv - gör han det så kommer andra också kunna förlåta honom.
Danne: När kommer din bok ut?
Erik Lannerbäck: till våren
whatup: Tror du att ungdomarna kan komma att ändra sitt beteende efter det här programmet?
Erik Lannerbäck: Absolut, jag tror att alla människor kan förändra sig. Annars skulle jag inte hålla på med det jag jobbar med. Jag tror inte på onda och goda, jag tror att alla är både och. Det gäller bara att släppa fram det goda.
Thomas: Får du i dagsläget vara ifred från dina "gamla" kamrater, eller trycker de fortfarande på för att du skall välja din "gamla" sida?
Erik Lannerbäck: Fram tills i somras så har ingen över huvudtaget sagt någonting, men då var det någon som kom fram och var otrevlig. Det var första gången på 6 år. Men det är sånt man får ta.
Maria: Kommer du till skolor och föreläser?
Erik Lannerbäck: Det är en del av mina arbetsuppgifter. Både åt Fryshuset och mitt egna företag. Det är bland det roligaste och bland det läskigaste som finns att göra.
Nina Gull: Du är grym erik! Det du gör och säger gör verkligen skillnad! Har precis tittat på inlåst med familjen, ska hälsa från pappa.... Lycka till med allt du gör!!!
Erik Lannerbäck: Tack så mycket, hälsa tillbaka!
a: varför kallades du tok-erik? mvh
Erik Lannerbäck: Jag fick smeknamnet när jag jobbade som dörrvakt och var orädd. Sedan har det blivit som en självuppfyllande profetia
Maria: Hur kommer man i kontakt med dig för att boka föreläsning?
Erik Lannerbäck: Mejla mig på ung.utveckling@gmail.com
Fredrik: Hur har din syn på rättsväsendet förändrats under ditt liv?
Erik Lannerbäck: Jag har aldrig hatat eller varit arg på vare sig polis eller kriminalvård generellt. Sedan har jag varit arg på individer som inte varit lämpliga till sina arbetsuppgifter. Men som kriminell valde jag ju att gå i klinch med dem och då kunde jag ju inte klaga på att de fanns. Men jag har definitivt synpunkter på hur polis och kriminalvård ska kunna utvecklas till det bättre.
Hanna: Vad kan jag göra som hans flickvän? Han säger att han förstår min oro, och att det ska bli bättre, men det blir bara tok hela tiden.. Värre liksom
Erik Lannerbäck: Du måste fråga dig om du är värd den här situationen. Det är ditt val att stanna. Väljer du att stanna så får du ta skiten också, väljer du att gå så kanske han ändrar sig eller så gör han inte det. Du är ansvarig för ditt liv, ingen annan.
Bobbie: Vad har du för syn på droger? Är droger=problem. Är det omoraliskt? Är droger ofta orsaken till att folk kommer in i det kriminella livet?
Erik Lannerbäck: Jag tror att det är lika ofta som folk börjar ta droger för att de inte orkar ljuga för sig själva längre, så att deras kriminalitet kan fortgå. Kriminalitet = droger liksom. Klart att droger är ett problem... men det är ett problem som kommit för att stanna i samhället och vi måste liksom deala med problemet.
Annika: Vad innebär ditt jobb idag? Hur kom du dit? Utbildning eller endast erfenhet?
Erik Lannerbäck: Från början bara erfarenhet, men sedan utbildningar inom Fryshuset, olika påverkansprogram för att hjälpa kriminella att tänka annorlunda, drogbehandlingsutbildningar och våldspåverkansprogram.
Susanne anderss: Kul att se dig. Det här är du bäst på! Kram "Lunkans syrra"
Erik Lannerbäck: Tack, jag blir jätteglad! Ta hand om dig, kram!
kjelle: Vad jobbar du som idag ? Är de svårare o få jobb för du har varit en "gangster" , eller ser dom dej som vilken annan person som helst ? sorry för gangster men du fattar! Tack på förhand
Erik Lannerbäck: Nu, när jag har fått bevisa, så har jag hur lätt som helst att få jobb men utan Fryshuset så hade varit kört. Så jag är evigt tacksam Anders Carlberg och Fryshuset.
Mikkan: Vad är de värsta som har hänt dig inne på kåken??
Erik Lannerbäck: Utomlands har det varit värre, men vi tar Sverige. Det värsta är att en snorunge kommer och sparkar på sängen och säger åt mig att kliva upp och bädda sängen. Självklart allt blod och knivskärningar och ambulanstransporter. All stress. Att bli normal tar minst 2 år efter ett fängelsestraff. Först nu, sex år efter mitt senaste fängelsestraff, kan jag sätta mig mitt i en restaurang. Förut var jag alltid tvungen att sitta med ryggen mot en vägg.
Linda: Varför bestämde du dig för att sluta? Har du barn?
Erik Lannerbäck: Precis, jag har en dotter. Det var hon och att jag inte tyckte att det var roligt längre, allt var bara 100% misär. Ingen glädje, ingen spänning.
anna: benämns du i boken svensk maffia?
Erik Lannerbäck: Ja.
Carlos: Tjena Erik. Jag har funderat en hel del på att bli polis, men behöver en del arbetserfarenheter. Tänkte då att man kanske kan börja jobba med ungdomar med liknande fall som just dessa i serien, har du då nå tips om vart man kan vända sig för att hjälpa andra ungdomar? ev. nå tips om hur man kan ta sig till väga
Erik Lannerbäck: Jag tycker absolut att du ska sträva efter att bli polis, särskilt om jag gissar rätt - att du har invandrarbakgrund? När jag föreläser på polishögskolan så ser jag en massa människor som brinner för att göra en skillnad. Tyvärr så brinner de inte lika mycket när jag träffar dem ett par år senare. Men massor av bra poliser behövs, så kom igen bara!
Suzette: Skulle du kunna tänka dig att arbeta med ungdomar i förorten som är påväg att hamna på den vägen du varit i? Jag kan säga att utifrån det jag arbetar med tror jag det skulle behövas någon som du för att få dessa unika individer att förstå hur mycket mer dom är värda och kan åstakomma... Tack på förhand för ditt svar. // Fritidsledare i förorten
Erik Lannerbäck: Jag har redan gjort det de senaste åren. För Lugna Gatan som brottsofferstödjare. Tyvärr saknar det projektet fn finansiering. Just nu så jobbar jag med avhoppare och på olika institutioner. Dessutom föreläser jag.
Maria: Vad ska jag göra med min son som inte vill sluta röka hasch, han är stenhård och menar att vi är uråldriga. Magkänslan säger mig att han är illa ute med skulder efter sig.
Erik Lannerbäck: Jag har pratat med massor av föräldrar i din situation och jag har ingen mall för att svara. Men jag kan i alla fall säga att det är skitsnack att ni är uråldriga som inte accepterar att han röker hasch! Dock en ganska rolig approach. Min rekommendation är att be om hjälp där ni bor, Socialtjänsten eller någon som jobbar med ungdomar, någon god vän - ta hjälp, det är modigt att be om hjälp!
Axel: Vad, anser du, fick in dig på den brottsliga banan från början?
Erik Lannerbäck: Jag var ett offer från början och som 15-åring blev våldet lösningen på alla mina problem. Med det inte sagt att jag alltid har levt kriminellt, men jag har alltid tänkt kriminellt. Följaktligen, jag har rätt att bla bla bla. Jag valde att bli yrkeskriminell vid 27 och pga olika omständigheter så blev det gängkriminell och gangster, men tidigare var det andra former av brott.
Erik Lannerbäck: Tack för alla frågor och alla snälla ord! Men nu ska TV4 kasta ut mig så jag måste tyvärr sluta. Ta hand om er allihopa! /Erik




















































































































