Krister, en man i fyrtioårsåldern, vaknar upp blodig på golvet i ett badrum. Han tar sig ut ur huset, hämtar sin bil på verkstaden och åker till sitt jobb som bilskollärare. Kameran är nära och släpper honom inte med blicken för en sekund när han skäller ut sin elev eller pratar stressigt med sin mor i trådlös mobiltelefon.

Han tvingar till sig en extra tennislektion och har en uppgörelse med en ung man i duschrummet innan han åker tillbaka till huset där en ohygglig syn väntar…

Regissören Jesper Gansland blev filmkritikernas älskling för några år sedan när hans långfilmsdebut Farväl Falkenberg hade premiär. En stillsam och poetisk betraktelse över svunnen ungdom och ett återvändande till trakter i förändring.

Denna gång har Jesper velat skapa något med mera nerv och eftersom det finns ett inbyggt mysterium kring karaktären Krister och hans handlingar så kallas filmen i programbladet för en thriller. Problemet är att berättarsättet med en kamera som ständigt följer huvudpersonen lätt blir enahanda och det krävs att mycket sker omkring honom för att vi som publik ska finna historien intressant.

Gansland för dramat framåt genom att sakta men säkert blottlägga Kristers känsloliv som ledde fram till den handling som är pudelns kärna men någonstans på vägen tappar jag intresset.

Det är inte spännande nog för att vara en tät thriller och den gräver inte djupt nog för att bli ett mångfacetterat drama. Det krävs mer än närgångna bilder på Olle Sarris förtvivlade och vilsna ansikte för att gripa tag om hjärteroten och engagera oss i Kristers öde.
BETYG: 2 solar

Ronny Svensson