Peter Greenaways film berättar om hur den holländske målaren Rembrandt van Rijn avslöjar en mordkomplott inom Amsterdams milis när han målar av dem i sitt sista stora verk Nattvakten 1642.

Tavlan kom till under en mycket turbulent tid i Rembrandts liv, hans fru Saskia födde honom sonen Titus men dog strax efter och han blev anklagad för att ha otillbörliga sexuella affärer med sina hembiträden Geertje och Hendrickje.

Hans karriär började gå utför och han bestämde sig för att anta erbjudandet att måla av Frans Banning Cocq och Willem van Ruytenburch och deras kompani. Samtidigt hör han rykten om sexuella övergrepp på det intilliggande barnhemmet och att milismedlemmar är inblandade.

När sedan en av dem vådaskjuts till döds genom ögat börjar Rembrandt ana ugglor i mossen och likt en deckare lägger han ett pussel som blir till den storartade målningen Nattvakten.

Greenaway jobbar som vanligt med bildkompositioner där varje karaktär har en exakt position under ganska långa tagningar med stilla eller rörlig kamera. Likt Roy Andersson låter han skådespelarna dialogmässigt föra handlingen framåt men till skillnad från Roy så finns här delikata åkningar och panoreringar som ger extra liv åt scenerna.

Greenaway var målare innan han sadlade om till filmregissör och han har berikat denna konstart med verk som Arkitektens mage, Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare, ZOO och Dränkta i nummerordning.

Med Nattvakten sluter Greenaway en cirkel då hans långfilmsdebut Tecknarens kontrakt hade ett liknande tema där en konstnärs tavlor avslöjar ett mord på ett slott. Bildens mysterium fascinerar regissören och det är en strikt men mycket spännande filmverk vi ser på vita duken.

Denna spelfilm kommer att följas upp av dokumentären Rembrandt’s J’ accuse där Greenaway mer ingående berättar om tavlan Nattvaktens hemligheter.
BETYG: 4 solar

Ronny Svensson