Marcus – som har spelat på kastruller sedan han var två år – går på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm. Hans huvudinstrument där är cello. Egentligen brinner Marcus för trummor, men i början måste alla elever lära sig att spela efter noter och då är trummor inte ett alternativ. Tanken är dock att han så småningom ska fokusera på slagverk.

Marcus övar varje dag; två cellolektioner i skolan och sedan 20 minuter hemma. Och så blir det en hel del trummor på fritiden. Marcus har tillgång till en replokal där hela trumsetet ryms. Pappa Michael, som spelar gitarr och sjunger, är gärna med och jammar. Det går onekligen en musikalisk ådra genom hela familjen; mamma har perfekt gehör och storasyster, som är en pianobegåvning, går också hon på Lilla Akademien.

Marcus pappa tycker att det gäller att göra livet så kul som möjligt – och att man inte har kul om man bara gör en sak. Tvärtom är det viktigt att odla många intressen; man ska presentera det ”smörgåsbord” av aktiviteter som står till buds och låta barn prova många saker. Sedan är viktigt att alla får utvecklas i sin egen takt. Som förälder har man ett ansvar att lotsa sina barn – och inte ge upp även om det tar tid för barnen att börja brinna för något. Det händer att folk undrar hur familjen Wiander orkar hålla igång så många intressen, men själva anser de att det är just deras intressen som ger dem energi!

Utöver trummor är Marcus passionerat intresserad av tåg; ett intresse som suttit i sedan treårsåldern. Pappa var tidigare helt ointresserad, men eftersom sonen älskar att åka tåg har pappa nu utbildat sig till konduktör. En gång i månaden jobbar de tillsammans på spårvagn; Marcus hjälper till med biljettförsäljning, eller i cafeterian. Marcus kan allt som är värt att veta om tågmodeller och en favoritsysselsättning är att åka in till T-centralen för en stunds trainspotting.