Journalisten Steve Lopez på Los Angeles times jagar ett ämne att skriva om och bokstavligt ramlar över Nathaniel, en hemlös man som spelar på en tvåsträngad fiol i skuggan av Beethovens staty.

Han lär känna uteliggaren lite bättre och inser att han är här har sin story. Nathaniel Ayers var en lovande cellist vars karriärdrömmar grusades då schizofrenin tilltog alltmer och han blev tvungen att lämna utbildningen på Julliards musikskola. Efter första artikeln skänker en äldre musiker sin cello till Nathaniel och Steve lyckas övertala honom att förvara och spela på den på ett härbärge för hemlösa.

Journalistens engagemang i sin nyfunne vän gör att han även får upp ögonen för de utstöttas situation i Los Angeles och han lyckas få Borgmästaren att komma och se hur folk har det på Skid row. Nathaniel verkar funka bättre socialt tills hans nye musiklärare Graham Claydon bestämmer sig för att låta honom spela upp för en liten publik…

Solisten bygger på den sanna berättelsen om hur journalisten Lopez kom till uteliggaren Ayers undsättning och genom sitt tema kunde det ha blivit en rejält smörig film. Den kunde också ha blivit bättre om den haft lite mindre fukt i ögonen.

Joe Wright som tidigare förgyllt vår tillvaro med den starka Försoning regisserar här två karaktärsstarka skådespelare som han verkar ha haft svårt att tygla. Det blir för melodramatiskt och man har svårt att ta till sig det allvarliga tema som finns inbyggt i storyn om dem som lever på samhällets skuggsida och aldrig blir sedda.

Miljöer och biroller blir vinnare i detta drama där huvudrollernas Robert Downey Jr. och Jamie Foxx kämpar med trovärdigheten.
BETYG. 3 solar

Ronny Svensson