Hon var en ung dam med skinn på näsan som sydde sina egna kläder och hade väldigt lite intresse i poesi.

Hon blev kär i den sjuklige Keats men motarbetades av dennes vän, Charles Brown, som såg Fanny som en konkurrent om den begåvade poetens gunst. De tu fick uppleva en romantisk sommar ihop innan Keats reste till Italien för sin hälsas skull och han dog 25 år gammal i Rom i februari 1821.

Campions film är vacker, kanske för vacker med det unga paret i stilla, vackert ljussatta bilder från salong till trädgård. Abbie Cornish och Ben Whishaw är ett gulligt par men den där riktiga passionen syns aldrig riktigt på duken.

Enda gången som det river till är när Charles Brown grälar med Fanny och först då får dramat liv. Kanske är det en rättighetsfråga men det känns också som det är alldeles för lite av John Keats poesi i filmen. A thing of beauty is a joy forever skrev han bland annat och visst är filmen vacker men ack så blodlös…
BETYG: 3 solar

Ronny Svensson