Thomas Craven är en polis i Boston som lever ensam, gift med jobbet som man brukar säga. När vuxna dottern Emma kommer på besök märker han att hon inte är riktigt frisk då hon hostar och är blek. Under middagen skojar hon om att pappan aldrig förstått vad hon jobbar med och han frågar henne om det finns en pojkvän vilket hon undviker att prata om.

Helt plötsligt kräks Emma över bordet och får våldsamma kramper och Thomas inser att han måste ta henne till sjukhus. Utanför dörren möts de av en maskerad man som ropar Cravens namn och skjuter med en hagelbössa mot paret, Emma träffas och dör på platsen och pappan är i chock.

Kollegorna vill sätta bevakning på Thomas då någon verkar vara ute efter honom på grund av hans jobb men han börjar fundera på om de inte verkligen var ute efter hans dotter…

Martin Campbells långfilm bygger på BBC-serien med samma namn från 1985 och man kan ju börja fundera över om det är manustorka i Hollywood igen? Det var ju inte länge sedan vi såg Russell Crowe i thrillern State of play som också bygger på en brittisk serie.

Hur som helst så är detta en välgjord och sevärd thriller även om mycket av innehållet från sex tv-avsnitt måste dunsta när man kokar ner det till två timmar biofilm. Extra härligt att få se Mel Gibson framför kameran igen, det var alltför länge sedan, och han flankeras fint av Ray Winstone som aldrig gör ett oinspirerat jobb.

Den välskrivna dialogen innehåller pärlor som ”mitt jobb är att göra allt så invecklat att många har teorier men ingen har fakta” och ”du vet inte på vilken sida av situationen du befinner dig” och bägge fälls naturligtvis av Ray!
BETYG: 3 solar