Jörgen har en cykelverkstad, han är orolig för att hans fru tycker att han är en mes och ska lämna honom. Juan jobbar hos Jörgen, han är orolig för sin labrador Dino som börjar bli gammal. Aziz jobbar också hos Jörgen, han är änkeman men lycklig för att hans son Sami snart ska få barn med sin fru Amanda.

Men Sami kan inte bli pappa så Amanda har en kudde under blusen varje gång svärfar hälsar på. Sami tror att allt skulle bli bättre om bara farsan kunde träffa en ny kvinna men det är lättare sagt än gjort…

Med sin nya film vill Josef Fares hylla sin far, en trevlig prick som jag träffat på ganska handfast då han efter en Guldbaggegala visade hur man bumpar med magen!

Tillsammans med Torkel Petersson har Josef skrivit en historia som har samma friska humör som kännetecknar hans tidigare filmer Jalla, Jalla och Kopps, farsartade förvecklingar med lite sälta mitt i komiken. För egen del så är jag inte så förtjust i dessa filmer varför Farsan tyvärr passerar obemärkt utan några djupare avtryck.

Dialogen mellan Sami och Amanda är stelbent som i en tv-serie med för lite repetitionstid och Jörgens eskapader för att visa sig tuff inför frun är alltför överdrivna. Deras relation hade blivit intressant om Josef och Torkel fördjupat storyn och låtit oss se Jörgens och Lottas vardag men tyvärr blir det ytlig buskis istället för drama vilket annars hade givit filmen en bättre spänst.

Jan Fares är den som lyckas bäst med att gjuta liv i sin karaktär Aziz som kastas mellan sorgen över sin förlorade fru och längtan efter en ny kvinna. Han är filmens dynamo som allting kretsar kring men orkar inte dra hela lasset själv hela vägen varför filmen känns tunn.
BETYG: 2 solar