Josefi Dahlberg kämpade sig genom skolan, självförtroendet var i botten och hon tänkte mer än en gång att hon faktiskt var dum i huvudet. Betygen var i botten och tillslut hoppade hon av skolan. Det var först när hon var 19 år som hon fick reda på att hon hade dyslexi. Då bestämde hon sig för att vända sitt liv till det bättre.

När det tillslut uppdagades att det var just dyslexi Josefi hade fick rätt hjälp och hon träffade personer som kunde stötta henne. Självkänslan åkte upp. Nu kallar inte sin dyslexi för ett handikapp längre.

- Jag började se mig själv som unik istället för att se mig som dyslektiker.

Josefi lyser av självförtroende när jag träffar henne. När jag frågar henne om hon minns något speciellt tillfälle när de hoppade bokstäverna gjort ofrivillig komik kommer hon inte på ett enda tillfälle. Hon har helt enkelt lagt det svåra bakom sig.

- Om jag i dag råkar skriva fel så brukar jag säga "Jaha, det är sånt som händer".

Josefi kom 2007 ut med den självbiografiska boken "När bitarna föll på plats", om att växa upp och leva med dyslexi. I dag jobbar hon som jobbcoach på Arbetsförmedlingen.