Eva fick Sebastian när hon var ung, alltför ung. Nu är Sebbes pappa död och han bor med mamman i en trång lägenhet i en förort till Göteborg. Hon jobbar nätter och sover hela dagarna och däremellan sitter hon olycklig i baren på den lokala krogen. Eftersom hon hatar sig själv är hon oförmögen att älska andra och Sebbe drabbas svårt av det.

Det hela blir inte bättre av att han är mobbad i skolan av Kenny och ett par andra storväxta klasskamrater men ingen bryr sig, allra minst fröken som pressar honom att arbeta bättre på lektionerna. Allra bäst trivs Sebbe när han får hålla på och meka med sina verktyg och fynd som han gör på soptippen och han har byggt en imponerande takkrona som mamma tycker drar för mycket ström.

På födelsedagen kommer mamma Eva med en snygg dyr täckjacka i present men i skolan nästa dag påstår Kenny att han har snott den från tvättstugan och nu brister allt för Sebbe…

Babak Najafis långfilmsdebut är imponerande på många sätt, inte minst dialog-, film- och klippmässigt och hans arbete med skådespelarna känns nära och krävande. Eva och Sebastian ligger hela tiden rätt i spelet och deras infekterade mor/son relation gör ont ändå ut i biosalongen.

Babak har med stor insikt om sitt ämne skapat ett drama som visserligen kräver en del av oss men samtidigt ger så mycket tillbaka i form av tankar om hur svårt det är att vara människa. En stor eloge till Eva Melander och Sebastian Hiort af Ornäs som så ömsint och välbalanserat tolkar en mor och hennes son på kollisionskurs där det inte verkar finnas någon väg ut ur den känslomässiga misären.

Måste också nämna miljöerna som starkt bidrar till filmens ton och särart, alltifrån skolkorridorer och broar till vägar och byggarbetsplatser ger ett kallt och alienerat intryck där ingen kärlek kan gro. Lägger mig platt för Najafis mod att göra något med allvar som kräver vårt engagemang och jag hoppas han har kraft nog att fullfölja sin vision även i framtiden!

BETYG: 4 solar

Ronny Svensson