Cecilia och Ernst lever ett tryggt och välordnat liv tillsammans med sin son Alexander. En dag kommer ett barn springande till huset och berättar att sonen råkat ut för en olycka i lekparken och från den dagen är inget sig likt i familjens liv.

Alexander hamnar i koma och utgången är oviss vilket slår en kil mellan Ernst och Cecilia då han tror på slumpen medan hon söker en djupare mening med den tragik som slagit till mot familjen. Han kväver sin oro med ännu mer arbete medan hon är som förlamad av sorg tills den dag då hon undsätter en misshandlad man i ett parkeringshus.

Walter visar sig vara en fransman som mystiskt nog vet mycket om parets sorg och medan Cecilia omfamnar Walters tröstande ord blir Ernst misstänksam och slår bakut. Splittringen mellan det äkta paret fördjupas av Walters märkliga uppdykande i deras liv men han påstår att allt kommer att bli bra till slut. Vem är han, var kommer han ifrån och hur kan han veta så mycket om Cecilias och Ernsts livssituation?

Regissören och manusförfattaren Johan Brisinger slog igenom med långfilmsdebuten Underbara Älskade för några år sedan och är nu tillbaka med ännu ett drama om sorg och saknad. Denna gång spänner han bågen rejält och hukar inte för risken att bli alltför högtravande och pretentiös med sin historia om änglavakt. Jag har inga problem med filmer där det övernaturliga är en viktig del av intrigen som i komedier eller skräckfilmer men när det som här, ska tas på allvar blir det värre och framförallt svårare! Brisinger verkat ha velat göra en andlig film utan religiösa förtecken där budskapet är att tron kan försätta berg och att man aldrig ska ge upp hoppet. Visst, det är tänkvärt och kanske kan den charma publiken som älskade Kay Pollacks Såsom I Himmelen men för mig blir det rent ut sagt fånigt. Att se en gammal hjälte som Tchécky Karyo dansa solo i Michael Nyqvists och Izabella Scorupcos vardagsrum eller spela gitarr och sjunga en sång utanför sonens sjukhus kommer jag tyvärr aldrig att kunna glömma! Den i grund och botten tänkvärda livsfilosofin om att aldrig ge upp som Peter Gabriel och Kate Bush sjöng om så innerligt för några år sedan visualiseras tyvärr inte övertygande i Änglavakt. Det krävs mer än att låta Tchécky Karyo kopiera Bruno Ganz karaktär i Himmel Över Berlin för att få det att fungera!

BETYG: 2 SOLAR

Ronny Svensson