I dag är de flesta helgon bortglömda, men namnen finns kvar både i almanackan och i födelseannonserna.

Helgonen var en länk mellan Gud och den lilla människan. De skulle också vara förebilder för ett rättfärdigt leverne. Vilka människor var det som blev helgon då? Först och främst var det martyrerna, de som dog för sin tro. Det kunde också vara personer som levt ett alldeles särskilt fromt och rättfärdigt liv. Jungfru Maria var det viktigaste helgonet. Både hon och de andra helgonen kunde ha små sidoaltare och kapell i kyrkorna. Där stod antingen en skulptur eller en målning av det helgon som altaret var invigt till.

Varje helgon ges olika attribut eller kännetecken när de framställs i konsten. Det är symboler som visar händelser i deras liv och som berättar vilka de är. Många helgon åtföljs av det tortyrredskap som tog livet av dem. Katarina av Alexandria har till exempel ett hjul som attribut – hon skulle skäras sönder av ett sådant. Det är ofta sönderbrutet, eftersom det krossades av stenar från himlen. Hon har också ett svärd, då hon till slut avrättades genom halshuggning. Sankt Clemens har ett ankare. Han sänktes nämligen i havet med ett ankare bundet kring halsen. Olof den helige har en yxa. Det ska inte tolkas som att han var en krigisk kung, utan att han blev dödad av ett yxhugg. Det finns fredligare attribut också. Petrus, Sankte Per, har en eller två nycklar som ska föreställa himmelrikets nycklar.


Missa inte femte delen av Sveirges historia som berättar om Heliga Birgittas krigarsinne.

Källa: Historiska museet.