mormor marie: Hej Jenny ! jag tar hand om mitt barnbarn som är 51/2 år. min fråga är när kan jag tala om för henne att hennes mamma drogar (hon träffar inte sin mamma pga sitt missbruk) jag säger säger att mamma är sjuk och att hon kommer tillbaka när hon är frisk. gör jag rätt?
Jenny Klefbom: Hej Maria! Jag tycker att man ska vara ganska öppen mot barn om hur saker ligger till. Men det är jätteviktigt att man är det på ett sätt som de kan förstå och ta till sig. Det vill säga att man pratar med dem på deras nivå. Självklart är det också viktigt att inte kritisera barns föräldrar, eftersom de identifierar sig med dem. Försök att hålla samtalen på en nivå där du förklarar att mammas bortavaro inte har någonting med att hon inte älskar sin dotter att göra, och att hon inte riktigt kan rå för den här sjukdomen. Men att man nog inte heller kan utlova när och om det kommer att gå över. Det är något ni båda måste leva med, men ni två har också varandra, och det är något att glädja sig över.

joanna: Hej jah har en son på 4år han har inte slutat med blöja på natten men han vill. Hur ska jag hjälpa honom? Ska jag kissa honom innan jag lägger mig? han kissar innan han somnar.
Jenny Klefbom: Hej Joanna! När barn vill växa och utvecklas så ska man som vuxen inte stå ivägen. Att kissa honom innan du lägger dig kan vara en bra idé. Ibland kan man till och med behöva ta upp barnet någon extra gång framåt småtimmarna. Förmodligen vet du lite om hans kissmönster utifrån hur det ser ut i blöjan, och kan anpassa din hjälp efter det.

Solbritt: Hej! Mitt barnbarn är två och ett halvt år och har blivit rädd för åskan. Han vill nu inte ligga i sin säng på kvällen som han alltid har gjort. Det åskade i fredags när han var på dagis och barnen var ute. De stora barnen skrek och sprang in. Nu blir han rädd när han kommer till dagis. Vad kan föraldrarna göra för att lugna honom. De har en till kille som blir lidande. Själva har de haft för mycket omkring sej sista tiden. De har egna företag. Båda haar varit hemifrån mycket så det är jobbigt för barnen. Tacksam för svar.
Jenny Klefbom: Hej Solbritt! Det bästa sättet att komma tillrätta med rädslor är att utsätta sig för det man är rädd för, men under lugna och trygga former. Nu är det ju lite svårt att beställa fram åska, men kanske kan man titta på en film med åska, eller lyssna på inspelat ljud av åska. Gärna samtidigt som man gör något mysigt tillsammans; myser under en filt tillsammans, dricker varm choklad eller något annat som han gillar. Självklart ska han även "utsättas" för att fortsätta att gå till dagis. Att undvika sådant leder bara till ökad rädsla. Sen är det ju så att barn har en starkare tendens att reagera känslomässigt om de redan har lite mycket omkring sig. Kanske behöver föräldrarna anpassa sina liv så att barnen har bättre förutsättningar att må bra.

Mamman: Hej! Vi har en dotter på snart 12 mån. Hon har alltid varit stor för sin ålder och gått upp bra i vikt. Vi får ofta kommentrarer om detta, att hon är tjock, stor, knubbig osv. Hon väger ca 12 kg och är ca 74 cm lång. Hon har god aptit men vi upplever inte att hon är ett matvrak. Behöver vi oroa oss över att hon blir överviktig? Hur ska vi hantera folks kommentarer? Än förstår hon inte vad de säger men vi är oroliga att hon ska få en självbild av att vara tjock som hon bär med sig.
Jenny Klefbom: Hej! Det ni ska gå på är inte hur er dotter ser ut, utan hur hennes viktkurva ser ut. Prata med BVC. Det är inte heller självklart så att barn som är knubbiga som små också blir det som äldre. Även aptiten kan växla väldigt mellan olika åldrar. Folks kommentarer är en helt annan femma. Där tycker jag att ni ska markera tydligt att det inte är okej att anmärka på er flickas vikt inför henne. Jag måste säga att jag blir lite förskräckt när jag hör att människor utsätter små flickor för kommentarer om deras kroppar på det här sättet. Sätt stopp för det!

Carina Hildingsson: Du pratade om pott träning. Vi har en 3 årig son. Vill inte alls göra varken kissa eller bajsa på pottan. Vi tog med honom så fick han själv vara med och välja en potta. Vi försöker med att han ska få göra roliga saker om han kissar på pottan. Men han blir bara arg och säger nej. Ibland har vi fått honom att sitta på pottan, men det blir inget resultat. Omgivninen börjar bli ororliga. Och det smittar av sig på oss snart... Vad gör vi???
Jenny Klefbom: Hej Carina! Du beskriver på ett väldigt bra sätt hur lätt man hamnar i onda cirklar kring potträningen. Det finns inget skäl att bli orolig över att en trotsig 3åring inte vill gå på pottan. Men just det faktum att ni, eller andra, blir det borgar för att det kan komma att bli ett problem för honom. Får ni er son att ibland sitta på pottan så är det de ni ska fira och uppmuntra. Det går inte att kräva att allt ska fungera perfekt med en gång, och genom att bemöta hans små försök med ännu mera krav så gör ni situationen olustig för honom. Uppmuntra det lilla han gör, så ska ni se att han blir mer intresserad av att fortsätta.

Ing-Mari: Vårt barnbarn vägrar sluta med nappflaska på morgonen Vill ej dricka välling i kopp . Vill ej ha gröt. Hon är 5 år.Vad göra.
Jenny Klefbom: Hej Ing-Mari! Visst kan man tycka att man är ganska stor när man är 5 år. Men är det verkligen ett problem att hon dricker ur nappflaska när hon är hemma med sin familj? För jag antar att hon är stor och duktig när hon är ute bland andra människor? Det troliga är att hon ganska snart kommer att vilja sluta med nappflaskan eftersom hon själv kommer att inse att det är lite barnsligt. Mitt förslag är alltså att ni låter henne styra lite över det här själv.

sara.: hej jag har en flicka på 4 år som stääler till en sen när hon ska äta hon pratar och gör massa annat som hon inte ska gör vid mat bordet. inget är gott vi mutar henne och säger flera gånger ät nu det tar en timmer lilla syster på et och ett halvt år som har ätit allt till nu har börjat ta efter och vill inte sitta still det är verkligen är ett liv vid middags bordet och det har börjat bli lite jobbigt . sen är de väldigt arga höjer rösten mycket ser arga ut också biter slås och dras i håret jag vet inte hur jag ska göra för att få dem att sluta speciellt den lilla då . och de beter sig inte så på dagis. den stora kan bli väldigt sur och gå till nåt hörn eller smälla dörrar när hon inte får som hon vill . hur gör jag
Jenny Klefbom: Hej Sara! Till att börja med kan jag förstå att problemen har ökat och ökat om ni låter er 4åring sitta en timme vid matbordet. Då är det mycket troligt att hon uppfattar hela måltiden som ett straff. mitt förslag är att ni ställer krav på att man sitter med ett litet tag; 5-10 minuter, och att det då ska vara lugnt och trevligt. När den tiden har gått så får man gå. Och får beröm över att man har skött sig. Gör de 5-10 minuterna så trevliga som möjligt; prata med barnen, skoja och skratta. Men lägg ingen vikt alls vid maten. Vad jag vill åstadkomma med det här är att återupprätta måltiden som en social och trevlig stund i er familj. Eftersom barnen äter på dagis så behöver du nog inte oroa dig så mycket över att de inte får i sig den viktigaste näringen. Men det är också självklart viktigt att du inte ger dem något annat (godare) att äta/dricka som kan göra dem mätta mellan måltiderna. Trivsel och hunger i kombination brukar leda till hyfsade matstunder i de flesta familjer.

Orolig mamma: Hur mycket frihet ska en 14 årig flicka ha med killar?
Jenny Klefbom: Hej! Det allra viktigaste är att du själv känner dig trygg med vad du släpper iväg din tjej på. Din magkänsla är alltså här väldigt viktig. Det finns förstås inget entydigt svar på din fråga, eftersom det är en mängd olika faktorer som måste vägas in. I den bok om Tonåringar som jag har skrivit tillsammans med en kollega ger vi förslag på hur man kan tänka och resonera, så kanske skulle du vara hjälpt av att läsa den. Finns på biblioteket och hos nätbokhandlarna.

Sofie: Hej! Jag har två tvillngkillar på 6 veckor. Det är såklart alldeles underbart men också mycket jobb. Den ena kan nu roa sig själv kortare stunder i Babysitter eller på en lekmatta. Den andra killen vill alltid vara nära, helst i famnen eller i en bärsele på magen. Han blir jätteledsen om jag lägger honom bredvid mig i soffan eller sängen. Finns det något jag kan göra för att han ska känna sig trygg även där? Eller tror du behovet av ständig närhet minskar med tiden?
Jenny Klefbom: Hej Sofie! Du har verkligen fått lite jobb!! Det är jobbigt med barn som kräver mycket kroppskontakt och uppmärksamhet, men jag tycker samtidigt att du ska vara glad över att han har det här behovet: Det är ett uttryck för att han knyter an till dig! Försök alltså att så gott det går tillmötesgå honom. Visst förändras, och minskar, sådana här behov med tiden, men det är också ett faktum att behovet av närhet kan hänga med upp i åren hos vissa barn, medan andra är mer självförsörjande. Men som sagt; var glad över att han söker din kontakt.

Kerstin Bergstrand: Fick tyvärr inte belyst - hur jag hanterar dotter - 19 år som bara iväg på studentfester! Orolig för bl a alkohol. Ta upp mer ang tonåringa. Mvh, Kerstin
Jenny Klefbom: Hej Kerstin! Om ni tittare frågar om tonåringar så svarar jag. Just idag har det varit många småbarnsföräldrar som har hört av sig med frågor. När det gäller din dotter så är det ju faktiskt så att hon är vuxen i lagens mening. Du har därför inte någon självklar rättighet att bestämma över henne, och hon har rätt att dricka alkohol. Men det hindrar ju inte att man som förälder kan oroa sig. Som jag ser det så är det en bra sak om du och din dotter pratar mycket; om livet, moral, kärlek och sådana viktiga frågor. Det behöver alltså inte självklart gälla just alkohol och festande. Sen har du självklart rätt att bestämma över vad som ska gälla i ditt hem; att man hör av sig, talar om sina planer, sköter sina åligganden osv. Hoppas att du kan hitta en lagom balans mellan krav och närhet.

Jenny Klefbom: Hej! Nu är chatten slut för idag. Flera tittare har velat dela med sig av sina tips om att bryta blöjberoendet: Marianne rekommenderar att låta barnet sitta i lugn och ro och lyssna på saga på band, och Sussi berättar om att hon en dag lugnt sade ifrån till sin son att nu går det inte längre; och då försvann hans låsning. Vidarebefordrar dessa tips, som har det gemensamt att de handlar om att förmedla lugn och trygghet till sitt barn.