jenny: vad innebär egentligen dagen för psykisk hälsa?
Ing-Marie Wieselgren: Hej Jenny Jsg hoppas att det hjälper till att få fram detta stora område mer i ljuset. Psykisk hälsa är både viktigt, spännande och insatser för att främja psykisk hälsa är den bästa investering som samhället kan göra. Ing-Marie

irja: Vem är bäst lämpad att avgöra vilken terapiform eller behandling som är bäst för en psykiskt sjuk? Jag har aldrig kunnat välja, det enda jag erbjuds är kbt och ssri. Jag tycker det är verklighetsfrämmande, då jag själv ser andra sätt som mer givande. Varför stöder inte samhället mig i detta? Varför är samhället så styrande? Verkar vara mer kommunism än humanism.
Ing-Marie Wieselgren: Patienten är expert på sig själv och vårdpersonalen/behandlarna förhoppningsvis expert på sjukdom och behandlingar vilket betyder att det måste vara ett gemensamt beslut. Sen kommer problemet med att det inte finns tillräckligt med resurser i alla lägen och därför kan inte alltid patienterna få det om de själva vill. En annan aspekt är att vi måste gemensamt läara oss mer om vad som är mest effektivt dvs hur vi använder psykiatrins resurser bäst. Det finns mycket att göra och ibland blir det för fyrkantigt. MVH I-M

Anna: Är ångest en sjukdom?
Ing-Marie Wieselgren: Ångets är oftast inte sjukdom utan en naturlig reaktion på situationer i livet man råkar ut för. Att ha ånget när livet är hotfullt är normalt även om det kan vara besvärligt. Det kan vara en sjukdom när den kommer och finns utan att det finns yttre orsaker. Eller när ångesten blir orimligt stor på det som händer. En del av våra reaktioner i kroppen är anpassade till hot som vi kan springa ifrån och inte riktigt ändamålsenligt i dagens samhälle mvh I-M

cicci: hej. jag har depression och ångest symtom. depression sedan -04. Jag känner att psikisk ohälsa är så "farligt" att prata om,folk bli rädda. Vården har även svårt att bemöta det med. Psykvården borde bli bättre på att beh,detär mest mediciner som man få som inneliggande,personalen är dåliga på att prata med patienter. Kommer detta någon gång förändras undra man ju. vad tror du??? är så trött på att inte kunna få nån hjälp när man dålig. BRA att ni lyfter fram detta i tv. MVH "Cicci"
Ing-Marie Wieselgren: Jag häller med dig om att ALLA måste bli bättre på att prata om detta. Dels vi alla på ett mellanmänskligt plan dels vårdpersonal att kunna vara både medmänniska och professionell hjälpare. Vi får fortsätta hjälpas åt att lyfta fram mvh I-M

andreas: vilken är den vanlgiaste formen av psykisk ohälsa?
Ing-Marie Wieselgren: Depression och ångest är de sörsta ur vanlighetssynpunkt men om vi tittar på vilka tillstånd som tar mest av sjukvårdens resurser så är det allvarliga sjukdomar som schizofreni och manodepressiv sjukdom mvh I-M

Eva: Min man har svåra depressioner varje höst och vinter, de håller på långt in på våren. Han säger att han inte är gjord för de svenska vintrarna. Han lider både av bristen på ljus och av kylan, som han säger att han blir väldigt trött av. Detta glömmer han varje sommar, och han gör inte mycket för att lindra sina symptom. Ljusterapi har han till exempel inte kommit iväg till, och inte heller någon annan hjälp. Både han själv och vi övriga i familjen lider rätt mycket av hans depression, och det pågår ju under en stor del av året. Hur kan jag som anhörig hjälpa honom?
Ing-Marie Wieselgren: Hjälp honom att skriva ner, en liten kort dagbok, om hur det är under året. Visa honom den inför hösten när det är dags att söka hjälp så att han provar att göra något förebyggande. Det kan vara terapi eller till och med medicin beroende på allvarlighetsgraden av besvären. Många patienter tycker att det hjälper med att se till att få ljus och motionera mer, jobba med sina tankar och föreställningar och liksom "hålla emot" det mörka. mvh I-m

joppe: min mamma har haft många depressioner - hur stor är ärftligheten på sådana sjukdomar?
Ing-Marie Wieselgren: Det finns en ärftlighet för nästan alla psykiska sjukdomar men samtidigt betyder det inte att man alltid fåt det om ens föräldrar har det. För en enskild person är det svårt att säga hur stor risk ökningen är för det finns också många skyddande faktorer både ärftliga och sådant man gör i livet. Om man har det i släkten kan man kanske vara lite mer vaksam och se till att söka hjälp om man får besvär. Ju tidigare man tar itu med problem dessdå bättre går det oftast. mvh I-M

Bella: Hur kan man få en person som lider av psykisk sjukdom, men som vägrar inse det, att få hjälp?
Ing-Marie Wieselgren: Det är ett svårt och vanligt problem. Tjata, lirka, och försöka vara uppfinningsrik i att motivera. Det är ofta svårt att göra för närsående själva. Sök dig till en anhörig eller patientförening och se om du kan få tips från dem. Husläkare och disktriktssköterskor kan ibland vara till hjälp. Flexibel psykiatri eller Socialtjänst som kan komma ut och vara uppsökande kan ibland fungera. mvh I-M

Cajsa: Hej! Om man känner att man har psykisk ohälsa, vad ska man göra åt saken? BOka tid hos psykolog ? eller hur går man till väga?
Ing-Marie Wieselgren: Det finns flera sätt. Boka tid hos psykolog kan vara bra eller söka hjälp i primärvården om du känner att det inte räcker med det stöd du kan få av kompisar eller närstående mvh I-M

mellis02: hej har drabbats av dödsångest och depression efter att jag fått beskedet om att jag har en Aneurysm i hjärnan. Ska opereras den 27okt. Undrar nu hur troligt det är att jag blir av med mina besvär. Har fått börja ata medicin så jag ska må bättre psykiskt, men det har ej hjälpt helt:(
Ing-Marie Wieselgren: Det låter som en mycket tuff situation och inte alls konstigt att då drabbas av ångest och depression. Jag tror att det är stort hopp om att de psykiska besvären försvinner när din situation lugnat ner sig. Lycka till med dina behandlingar och att opertionen lyckas riktigt bra. mvh Ing-Marie

JWH: Hej Ing-Marie! Hur pass vanligt är det med ECT och vad är din åsikt om den behandlingsformen? Jag "gick in i väggen" i somras och blev inlagd på sjukhus i somras och fick då sk elbehandling. Det jobbiga är att en månad "försvann" pga minnesrubbningar. Varför är Landstinget så för den här behandlingsformen? Med vänlig hälsning.
Ing-Marie Wieselgren: Det finns många olika behandlingar vid depression och ECT är en av dem. I de flesta fall fungerar samtalsbehandling eller läkemedel tillräckligt bra men i vissa fall är ECT den bästa behandlingen. Den har fördelen av att ge ganska snabb effekt men eftersom den liksom de flesta verksamma behandlingar kan ge biverkningar så ska man alltid väga nytta mot risk. Det behöver vi ibland bli bättre på inom sjukvården. Patient och anhöriga bör få vara med och väga fördel mot nackdel. Ibland är en snabb effekt mycket viktig ibland kan andra saker vara viktigare. mvh I-M

Karin: Jag har en slakting som har isolerat sig helt from ovarlden med ingen kontakt med nagon. Han lider av somnsvarigheter och ar allmant nere. Han vill inte inse att han har problem och han vagrar upp soka lakare. Kan man tvinga nagon att soka hjalp utan att de ar en direkt risk for sig sjalva?
Ing-Marie Wieselgren: det beror på vad du menar med tvinga. Som närstående kan man ju "sätta stor press" på en person och tex vädja tilldem att söka hjälp för omgivningens skull onm de inte vill göra det för egen skull. Om det sk vara tvång som sjukvården utför så är det en ganska hög tröskel där det krävs att personen verkligen är i behov av sjukhusvård för sina psykiska besvär, Det är liksom sista utvägen- Se om det finns någon som kan komma hem och övertala personen att söka hjälp om ni närstående inte kan. mvh I-M

olle: hej jag gick i väggen förtre årsedan sedan dess har jag haft svårt att gå i affärer stora öppna ytor även äta maiddag på större mat ställe hur ska jag träna bort detta stress påslag när jag blir stressad blir jag spänd i höger sida av ryggen upp i nacken
Ing-Marie Wieselgren: Det låter som att du får ångest i vissa situationer och det vanliga är då att man undviker de situationer som ger besvär. Behandling av detta går ut på tvärt om: Att utsätta sig för de jobbiga situationerna , försöka slappna av och känna att ångesten går över, att man klarar det svåra. Du vinner och tar kommandot över siyuationen och ångesten. Om du behöver hjälp att få till ett tgräningsprogram kan besök hos en psykolog vara till nytta. mvh I-M

otto: Om man tar åt sig småsaker ofta bagateller som folk säger till mig och upplever det obehagligt. *Mår väldigt dåligt vill ej prata med någon ej heller med mina nära. Har svårt att prata om något som berör min person. Är det psykiskt eller depression
Ing-Marie Wieselgren: Vi är alla olika som personer och det är ok att vara det. Många är känsliga för vad andra tycker och det kan vara opraktiskt. Om du har svårt att prata med dem du känner kanske det skulle hjälpa att prata med en "utomstående" kan vara i vården eller någon frivillligorganisation, kyrka, via jobbet eller annan som kan erbjuda en neutral samtalspartner. mvh I-M

Robban: Hej!! Gud va bra att ni tar upp detta i programmet, har hela mitt liv precis som många andra jobbat i motvind hela livet. Jag har vart fast i missbruk över 25 år,som självmedicinering. Så äntligen börjar samhället se oss som människor och inte belastningar. Känner du Paula Liljeberg Också över läkare i psykiatri. Hon har nog räddat mitt liv! Kram Robban Gotland
Ing-Marie Wieselgren: Tack för ditt glada inpass. Jag tror det är på gång nu och det är tack vara många envisa kämpar både bland vårdpersonal, närstående och framför allt alla med egen erfarenhet. mvh I-M

Kersti: Om man har det du kallar en släng av nedstämdhet och den inte går över, när ska man ska man söka vård, vilka tecken ska man vara observant på för att förstå när det håller på att gå över till depression?
Ing-Marie Wieselgren: Om du märker att du inte klarar att fungera som vanligt, att det går ut över ditt eget eller andras liv tycker jag att du ska söka hjälp. Kanske kan du få lite stöd i hur du kan göra för att motverka din nedstämdhet och då må bättre. mvh I-M

mamma: Vem hjälper anhöriga som förväntas ta hand om de sjuka som saknar insikt om sin sjukdom. När inte sjukvården kan hantera den problematiken, hur skall omgivningen då förväntas förstå?
Ing-Marie Wieselgren: Det är svårt. I de flesta fall går det att göra något men ibland måste man se att det är en nästan omöjlig situation och då måste man få stöd att leva i den svåra situationen. Jag hoppas vården ska bli bättre på att stödja men också att vi alla blir bättre på att vara/ våga vara medmänniskor till den som har en närstående med allvarliga psykiska problem. mvh I-M

hopplös: Hej, jag undrar om man någonsin kan bli fri från ångest, eller om det bara handlar om att lära sig hantera den, o lara sig leva med den?
Ing-Marie Wieselgren: Svårt att svar men för det mesta går det i alla fall att minska ångesten. Ett helt ångestfritt liv är det väl ingen som har och inte det du menar men visst är det många som måste lära sig leva med en allt för stor ångestnivå. Hoppas ändå du kan komma till ett läge där ångesten är så hanterlig att du kan leva ett gott liv trots ångesten- mvh I-M

Annika - 71: Som helt nyskild träffade jag en ny man för två år sen, vi gifte oss efter ett år, ny värld, dina och mina barn och ex i bakgrunden. Nu har jag blivit som handlingsförlamad - orkar inget, är arg jämt och har slagit min nya man ordentligt 3 gånger!!! i totala vredesutbrott, är fruktansvärt trött och orkar knappt med mina egna två barn. Älskar min nya man gränslöst , han är otroligt god och älskvärd, men allt känns så abstrakt. Är jag psykiskt sjuk i huvudet?!? Jag har aldrig nånsin varit våldsam innan
Ing-Marie Wieselgren: Det låter som att du inte mår bra och att du inte hanterar din situation just nu. Det behöver inte betyda att du skulle få en psykiatrisk diagnos men jag tycker att du ska söka hjälp. Du behöver andra strategier att hantera livet. Att du nu gör saker du inte brukar kan vara ett tecken på att du har en depression eller något liknande som gör att du inte har samma marginaler som vanligt. Jag hoppas att du hittar bra hjälp snabbt så att ni inte fastnar i destruktiva mönster i din relation. mvh I-M

Jens: Hej Ing-Marie. Jag undrar följande. Jag kan ibland glömma mina nycklar, passerkort, plånbok, dator eller någon annan viktigare sak/funktion som jag senare kommer på. Det händer även att jag glömt var jag lagt mina "viktiga" saker såsom bilnycklar etc. Dessa perioder verkar inträffa mer tydligare när jag är stressad. Men det jag undrar över är om jag lider av ADHD eller motsvarande? Kan jag ha en diagnos av något slag? Som person upplever jag mig själv som lite glömsk om jag jämför hur min tjej är. Pratar jag med arbetskamrater så är detta med eller mindre vanligt förekommande men de är alla i 55 - 65 års åldern. Jag är 34.
Ing-Marie Wieselgren: Många av oss är "glömska " när det blir mycket omkring oss. För att sätta diagnos ADHD behövs mer än det du beskriver här och att det funnits problem redan i barndommen. Däremot kan man säga att vi är olika bra på saker och att en del av de strategier som man använder för att hålla ordning i livet för dem som har ADHD kan vara bra för oss som är lite "virrpannor". Även om du skulle uppfylla kriterierna för en diagnos är det ofta så att det räcker med lite stöd, struktur och ändaamålsenlíga strategier. För att ornda det behävs ofta inte en diagnos utan det räcker att identifiera svårigheterna och hitta sätt att hantera dem mvh I-M

Gudrun: Jag fick en diagnos som bipolär vid 52 års ålder. Medicinerar idag för att balansera svängningar mellan depression och mani. Har sjukersättning (sjukpension) sedan ett år tillbaka. Innan dess har jag haft ett fungerande liv i 50 år med familj, arbete mm. Kanske bara drivit på mej väldigt hårt med mycket utbildning, arbete och mycket hemarbete. Undrar nu om jag kan bli "frisk" någon gång i framtiden. Sluta medicinera, lära mej leva balanserat och kanske (helst) arbeta.
Ing-Marie Wieselgren: Svårt att svara på. Det viktigaste är väl att du kan må bra och hitta en medicinering som kan hjälpa dig med det utan att ge allt för mycket biverkningar. I många fall kan sjukdomar lugna ner sig men inte så sällan finns de kvar länge och behöver då livslång behandling. Förhoppningsvis med liten medicindos eller andra stödinsatser som inte stör livet. Ibland blir strävan att sluta med medicin något som gör att man återinsjuknar flera gånger och det är synd. Samtidigt ska man aldrig ha mer medicin än nödvändigt. det är en balansgång. mvh Ing-Marie

lena: Kan en depression bli kronisk?
Ing-Marie Wieselgren: Ja, i stort sett all psykiska sjukdomar kan bli kroniska- Därför är det viktigt att söka hjälp och försöka motverka kronisk utveckling. mvh I-M

verra: kan man på nått sätt bli fri från djupdepression själv? vill inte ta medicin och klarar inte av att samtala... det har gått så länge så det är nästan som om detta är som livet ser ut. men samtidigt så har jag så mycket skuldkänslor både för att jag mår så och för att jag verkligen inte vill skada de som tror att de bryr sig om mig. Finns det en lösning utan att somna in?
Ing-Marie Wieselgren: Det finns alltid lösningar som är bättre än att ge upp. Vissa psykologiska behandlingar innebär inte så mycket samtala utan mer att göra saker vilket kanske skulle kunna passa dig. Det finns också ickeverbala terapier som bildterapi, musikterapi, sjukgymnastik som kanske kan vara ett sätt att börja för dig. Våga söka hjälp, våga prova, ditt liv är värdefullt! mvh I-M

Chef: Min sambo vill ej jobba, jag har 1,5 jobb det tär på mig. Det är även jobbigt för förhållandet rent ekonomiskt. Vet ej vad göra. Mår hon bra?
Ing-Marie Wieselgren: Svårt att svara på så här. Vad säger hon själv. Vad hindrar henne från att jobba, illamående, dålig självkänsla eller något annat? Fråga henne eller be att hon pratar med någon annan. mvh I-M

Johan: Jag har svårt att hantera sociala situationer. Sätter ofta upp en front när man rör sig utåt då man är tvingad till social interaktion, varpå jag kommer hem, skakar och mår illa. Tror inte att jag skulle kunna gå till psykolog för hjälp då jag inte kan öppna mig och har svårt att tala om mig själv. Hur skulle man kunna gå till väga för att lätta ett sådant problem?
Ing-Marie Wieselgren: Gå till en psykolog som inte i först måste prata så mkt om dig utan be att ni foluserar på det du tycker är svårt och hur du ska hantera det. Om du sedan vill kan du gå mer in på djupet. det finns också en del psykologisk behandlng på nätet. det kanske skulle passa dig. mvh I-M

mamma: min dotter är sjuk vet inte var hon finns sedan 5 år inte om hon lever hur hon har det. HJÄLP HUR GÖR JAG FÖR ATT FÅ REDA PÅ DETTA.
Ing-Marie Wieselgren: En fruktansvärd situation som mamma. Om en person absolut inte vill ha kontakt med sina anhöriga så kan bryta och hålla sig undan och vi i vården får inte ta kontakt med anhöriga mot en patients vilja. Om du anar var hon är kan du kanske lämna meddelande där och bara be att få veta att hon lever. men det här är ett svårt problem som tur är ovanligt men mycket smärtsamt. Hoppas att du har kontakt med någon frivilligorganisation som kan ge dig stöd i denna svåra situation. Önskar att jag kunde hjälpa dig bättre. mvh Ing-Marie

nisse: Hej, Har varit aktiv inom ideell psykiatri nu i ca 20 år. Det som är min personliga erfarenhet eller snarare uppfattning är att psykiatrin allmänt har stått still. Inte bara i dom 20 år jag själv varit aktiv, utan uppemot ca 50 år. Allmänt sett uppfattar jag at forskningen inom psykiatri är schablonartad och förenklad. Kan det verkligen vara på detta sätt? Undrande
Ing-Marie Wieselgren: Ja tyvärr har vi inte en psykiatrisk forskning som motsvarar behoven i Sverige. Vi skulle behöva en bred psykiatrisk forskningssatsning som omfattar såväl medicinskt, socialt som psykologiska perspektiv och ett tydligt patient/brukar/anhörigperspektiv. mvh I-M

Ramona: Vilket fantastiskt bra upplägg på detta oerhörda viktiga samtalsämne! Är själv Attitydambassadör och vill bara säga; Nu kör vi! Hälsningar Ramona
Ing-Marie Wieselgren: Hej ja det gör vi! Ni Attitydamassadörer är en fantastisk resurs. Hoppas att ni blir använda. mvh I-M

Lunalotten: Om det kommer fram att jag som vuxen, 50+, har adhd, finns det då något hjälpmedel? Har mycket svårt att sova och vila, har ett ständigt brus (dialoger) och hög grundspänning.
Ing-Marie Wieselgren: Det finns mycket man kan göra med strategier, hjälpmedel och tex sjukgymnastikbehandling. Fråga efter hjälp hos arbetsterapeut och eller sjukgymnast. mvh I-M

anna: hur ska jag veta om jag är utbränd på jobbet eller deprimerad? Hur skiljer man det åt?
Ing-Marie Wieselgren: Kan vara svårt att skilja åt. Prata med någon. har ni en bra Företagshälsovård skulle jag gå dit och be om hjälp. Annars sök husläkaren och diskutera. mvh I-M

Peter: Hej hej! Får några år sedan har jag fått cancernojja, vilken sorts cancer jag än hör om så börjar jag bearbeta och själv övertyga mig om att jag också har det. Hör om ytliga symptom men vågar inte kolla upp det på riktigt för är rädd att det skulle bli värre och inte kunna släppa det. Finns det nått sätt att bli av med denna extrema hypokondri (som jag hoppas att det är)? Detta tär på psyket någe nog och famlijen blir lidande till slut då man är nere ganska ofta utan att kunna eller vilja/våga förklara.
Ing-Marie Wieselgren: Även för dina probelm tror jag att en KBT psykolog skulle kunna ge dig tips om strategier och träning för att hantera detta bättre. Detta kommer kanske inte bedömmas som en sådan psykisk störning som landstinget bekostar. Det finns möjlighet att söka privat och kanske det räcker med någon eller några besök och att du då kan bekosta detta själv. mvh I-M mvh IM

Lummen: Hej! Jag har haft återkommande perioder av nedstämdhet och depressionstillstånd, som konstaterats av läkare samt medicinerat till och från under många år. Senaste åren mest "till"... Undrar nu om jag alltid måste behöva att medicinera för att må hyfsat kunna sköta mitt arbete och mina övriga plikter. Finns det utsikter att kunna vara medicinfri. Hur brukar pronosen vara
Ing-Marie Wieselgren: För många är det så att man måste medicinera under många år speciellt när man måste fungera i arbets osv då man måste pressa sig själv. Kanske kan du hitta strategier att mota depressionen på annat sätt med åren och i en annan livssituation. mvh I-M

Pelle: Hej Jag har mycket ångest och oro lider mycket av stress. Tänker mycket på vad jobbar kompisar tycker om mej blir det något skratt i lunch rummet handlar det alltid om mig fast det inte behöver vara så. Har svårt att prata med nytt folk. Är nog lite deprimerad och så. Äter lyrica vet inte om den hjälper så mycket ska öka på dosen. Har du några bra tips till mig. tack
Ing-Marie Wieselgren: Har du prövat att få tips från någon psykolog eller beteendevetare om strategier att bättre kunna strunta i vad andra tycker. Man hamnar i negativa mönster där man atomatiskt tänker att allt handlar om negativa saker om en själv. Man kan träna på alternativa sätt att tänka och reagera. Ju mer du tränar och pratar dessdå bättre brukar det gå. Kanske kan du få kort hjälp via jobbet eller så kan du hitta en del tips på nätet eller i självhjälpsböcker. mvh I-M mvh

irene: Hej. Jag undrar hur man ska gå till väga om man misstänker att en närastående person har nån form av psykisk störning. Han vill så gärna, men dom eklaste sakerna i vardagen blir svåra, som kommunikation, offta frånvaarande och trött..det fyller honom med frustation och känsla av värdelöshet. han har tidigare tagit tabletterna seroquel depot 50mg. men bara ett par månader ville inte mer. En som bryr sig mycket
Ing-Marie Wieselgren: Försök få honom att ta kontakt med vården igen. Om den förra kontakten inte fungerade så kanske nästa eller nästnästa passar bättre. mvh I-M

Britt: Varför finns ej särskilda team med kompetens inom neuropsykiatriska åkommor? Om dessa istället av någon anledning hamnar på en psykakut, misstolkas de ofta med deras speciella tänkande. I en okänd och pressad miljö med nya människor får de ofta panik och kan vifta till någon. Hur gör man för att förstå dessa rätt, och lindra deras lidande? Som det är nu inom allmänpsykiatrin kan det snarare trappas upp till fel och onödig vårdtid för individen.
Ing-Marie Wieselgren: I många Landsting finns det specialteam för Neuropsykiatri men deras kapacitet är ofta för liten för att möta alla behov. Jag håller med dig om att den allmänna kunskapen om neuropsykiatriskaproblem behöver öak i många verksasmheter mvh I-M

AK: Hur gör man för att komma i kontakt med någon om sin psykiska ohälsa? Kan man komma direkt till någon, eller måste man gå via vårdcentral dyl? hur vet man vilka metoder som skulle passa?
Ing-Marie Wieselgren: Det går oftast att söka direkt till psykiatrin men vårdcentral kan vara ett bra aletrnativ eller psykolog på stan. mvh I-M

Brigitte: Hej kommer ni läkare snart börja reagera på regeringens sätt behandla utförsäkrade på då jag vet att många blivit psykiskt sjuka av att ha blivit utförsäkrade vet folk som ligger och legat på psyket folk har tagit sina liv men allt bara tystas ner vågar ingen ta upp ämnet?? Brigitte
Ing-Marie Wieselgren: Det finns många som reagerat och ser att många kommit i kläm. Vi försöker att via olika kanaler påverka men jag kan förstå att du tycker att det gått för långsamt

Annie: Finns anhörigförening för ngn som har en man som troligen snart för diagnosen Aspergers . Efter en lång relation som ej är över(ännu i alla fall) hur gör man för att ej belasta sin omgivning i sina behov av råd o stöd? Som hustru till aspergerman....
Ing-Marie Wieselgren: Hej och tack för alla mail. Nu är programtiden slut för idag och jag har många som inte fått svar. Titta på www.nsph.se och www.hjarnkoll.se får ni mer tips- Tack till er alla mvh Ing-Marie