Patrik Isaksson är snart tillbaka i rampljuset. I januari släppar han sin nya skiva. Vi frågade vad som har hänt under den lugna tiden.

Du har haft ett par lugnare år nu, utanför det starkaste rampljuset. Har det varit ett medvetet drag?
- Definitivt, och jag behövde det verkligen. Jag behövde göra den här familjebiten ordentligt. Jag bytte ju miljö helt och hållet, lämnade Stockholm och tog mig tid att komma in i ett nytt samhälle. Sen tar det alltid lång tid för mig att göra en skiva, så jag har ägnat ett år åt att skriva låtar och vara i studion.

Har du saknat tiden när det snurrade som fortast, då du sålde mer skivor än någon annan och din musik hördes överallt?
- Det där har ju aldrig tagit slut, jag tyckte det var mycket ända fram tills för två år sedan med samlingsskivan. Men jag saknar egentligen inte hur det var med de två första skivorna, då var det tre och ett halvt år som jag inte hade en enda ledig dag. Det var en väldigt intensiv period då.

I höstas kom en ny singel, ”Mitt Stockholm”. Vad handlar den om?
- Efter att jag hade flyttat från Stockholm och kom tillbaka, så kände jag mig vemodig och rotlös. Det hade hänt så mycket och det fanns så mycket känslor kring det. Det är både en hatsång och en hyllningssång. Jag hade gått igenom en stor förändring och bytt miljö och lämnat en stor del av mitt liv, så jag blev lite kluven. Men det är ju ändå en stad jag älskar.

Det skulle ha kommit ett album under hösten, vad hände med det?
- Det skulle ha kommit i oktober, men var inte klart då. Sommaren gick så himla fort och vi var fortfarande i studion, så vi valde att skjuta på det. Det blev sån stress att det skulle ut innan jul och vi ville ta det i vår takt. Hade det legat i ett år, så kunde det ligga tre månader till.

- Det är mitt mest personliga album. Tidigare har jag försökt hålla mig inom tre minuter och göra en bra popmelodi. Nu har jag verkligen gett låtarna tid till att vara långa och ge plats för berättarteman, inte sett mig lika beroende av att skriva hits.

Äppelbo, där du bor nu, låter till namnet som en ort så långt borta ifrån storstaden som tänkas kan. Hur lever du livet där?
- Det är en liten by, utanför Vansbro, med bara tusen invånare, så det är ju ganska litet. Jag lever ungefär samma liv som jag gjorde när jag bodde i Nacka, men det blir lite mer skoteråkning på vintern och fyrhjuling på sommaren, lite mer fiske också. Men jag är ju i Stockholm ganska ofta, så jag tycker att jag får det bästa av två världar – nattklubbshäng i Stockholm och lantliv i Äppelbo.

Nu när du är tillbaka med musiken och ska göra det fullt ut, vad är känslan?
- Jag har verkligen längtat tillbaka, efter det här eremitlivet jag levt senaste året. Det känns som en nystart och som att jag inte kommer lämna den här världen på ett tag nu. Att sjunga är mitt liv och det roligaste jag vet. Jag är otroligt längtansfull och förväntansfull.

Dina barn är fyra och sex år gamla. Nu börjar de väl få en idé om vad det är pappa gör och kan tycka till om musiken.
- Det är klart att de kan alla mina låtar, men efter Melodifestivalen, så var det ju inte min sång de gick omkring och sjöng på, utan ”Manboy”. Det var rätt kul. Min äldste son, Tim, är musikalisk på ett sätt som jag tycker är väldigt intressant, han säger att han ska bli sångare och sångskrivare eller polis. Den yngre kommer nog bli trummis, men han säger att han vill bli jägare eller pilot.

Hur kommer du att fira jul i år?
- Det blir med tjocka släkten, en jättestor äppelboig jul. Det blir alla släktingar på både min frus sida och på min sida.