Petter: Hej! En person som jag anser vara en av mina bästa vänner har nu sagt att han är fullbokad till sommaren. Jag har precis flyttat till annan ort (2 timmars ifrån). Hur ska jag tolka detta besked? Jag känns inte som att jag ligger så högt upp på hans prioriteringslista. Visst han har tjej och hund men inga barn... så jag tycker han borde hinna med en fika nån helg innan sommaren. Ska jag ta upp detta med honom eller inte göra något och se vad som händer?
Linn Heed: Hej Petter! Jag tycker att du kan ta upp det här med honom, på det sättet att du tar initiativ till att just bjuda in till en enkel fika. En fika kan vara spontan, kravlös och inte innebära flera timmars engagemang. Visa att du är angelägen och saknar din vän. Kram Linn

Kvinnan: Min arbetskamrat och jag har hånglat vid ett par tillfällen. Han är sambo och har barn. Vi kommer jobba oerhört tight ihop och det är viktigt att vår arbetsrelation fungerar. Han kommer nog inte lämna sin tjej. Vilket gör att jag känner att han är ett riktigt svin som kan vara otrogen mot sin sambo och fortsätta relationen. Hur ska jag hantera detta? Jag känner att jag så småningom kommer tycka att han är ett jävla svin. Jag kommer nog också tidsnog känna mig dum och lurard som gick på hans inställsamma kommentarer. Hur ska jag hantera detta? Hur ska jag tänka?
Linn Heed: Jag tycker att du klargör situationen och dina egna behov och gränser. Prioritera er arbetsrelation och att få situationen och relationen att fungera så friktionsfritt som möjligt. Eftersom du redan nu ser att ni förmodligen inte kommer att ha något djupare tillsammans, så lämna det därhän. Kram Linn

Carin: Jag tycker ni för en intressant diskussion, men blir otroligt besviken när jag hör er värna om barnen, men fortfarande kallar barnens fina pedagogiska verksamhet för DAGIS. Snälla, använd namnet FÖRSKOLA som det faktiskt heter och har hetat sedan 1998. Det är ingen placering av barn längre (för att tillfredställa föräldrarnas behov), det är en pedagogiskverksamhet (för att tillfredställa barnens behov)!!! Kan inte ni ni TV detta, hur ska vanliga föräldrar då göra det?? Kränkande mot både pedagogerna och barnen!!
Brigitta Klang: Hej!
Självklart heter det förskola vad jag ville belysa är att det är viktigt att man lyssnar på barnen.Jag tycker att alla förskolor försöker ha en bra pedagogik oavsett inriktning.
Birgitta

jenn: jag tänker att ni glömmer skillnaden mellan vänner och bekanta! de flesta personer har bara ett få antal vänner men väldigt många bekanta.
Magnus Sjöström:

Du har rätt i att vi inte belyste bekantskaper som en näraliggande relation liknanade vän. Mångas liv tror jag är präglade av många bekanta men få vänner. Några trivs väl med detta men andra längtar ständigt efter nära vänskaper.

M: Hejsan! Jag lever i en lesbisk relation sedan tre år tillbaka. De senaste månaderna har jag och min tjej inte haft sex pga att jag inte längre känner mig attraherad av henne, känner ingen lust att ha sex med henne eftersom hon är tjej. Måste jag avsluta denna relationen pga det?
Linn Heed: När den sexuella lusten försvinner så kan det bottna i många olika saker. Det kan vara viktigt att inte hasta på, utan att ge dig och din sambo tid att reflektera och faktiskt tillsammans fundera över varför relationen har förändrats osv. Att ta stora viktiga beslut i affekt är aldrig klokt, så avvakta och försök istället att få igång en bra dialog med din tjej. Kram Linn

Lotta: vänskap förändras tyvärr när ens vän blir förälder, man har inte längre plats i deras liv..vilket då blir svårt att glädjas med dem i deras nya roll som förälder...de glömmer bort att barnen blir vuxna individer, måste det bli så när man blir förälder?
Brigitta Klang: Hej!
Precis när man blivit förälder så kan det vara svårt att räcka till för mer än barnet och dom närmaste i familjen men ganska snart brukar man vilja komma tillbaks och träffa sina vänner.
Så ha tålamod din vän kommer tillbaks till dig.

VidSidanAvCancer: Vi lever m sjukdom i familjen, Kronisk cancer, har små barn. Jag -som är frisk - lever i skugga upplever jag.. Märker också att vårt sociala umgänge minskat drastiskt ju längre vi levt i detta.. Vad kan jag göra för att upprätthålla bekanntskaperna? Jag och barnen har ju ett liv även efter sjukdomen, om det värsta händer...
Linn Heed: Människor i er omgivning är rädda och vet inte hur dom ska förhålla sig till nära döden. Det är svårt, men desto viktigare att man inte känner sig övergiven av sina vänner. Försök att ta upp detta med dom och förklara att även om ni lever med kronisk cancer, så längtar ni efter att "normalisera" livet och ha ett normalt umgänge med nära och kära. Sätt ord på rädslan istället för att låta den härja fritt och skapa avstånd mellan er människor. Det går, med mycket mod och kärlek. Kram Linn

Irriterad: Vad är humor tycker ni? Jag skulle göra middag till min relations partner. Jag stod och gjorde i ordning lax och frågade honom om det gick bara att han fick fisk. Då skrattade han och sa ” det spelar ingen roll, jag får fisk iallafall” och tittade ner mot min nedre del av min kropp. Jag blev först bara stum. Jag är inte uppvuxen och i min umgängeskrets använder vi inte låga skämt, plumpar. Jag blev jätte ledsen, sårad och tog upp det med honom. Jag är väldigt renlig av mig och därför tog jag illa upp. Det är väl en annan sak om man skämtar om sig själv och inte om ett sån skämt till den man vill ha intimt med, då är man ute på hal is. Var jag fjantig, känslig och dum som inte tålde ett skämt?
Magnus Sjöström: Man har rätt till sin egen intigritet och humor som uppfattas som kränkande är kränkande. Att som partner ta hänsyn till sin respektives intigritet och lyssna in vad som är roligt eller inte är en viktig del av ett relationbyggande. Berätta för honom att du tog illa upp och att du inte uppskattar den slags "humor" som han gav uttryck för.

clara: Hej! Jag undrar vad ni tycker om följande: Jag och en manlig bekant kom väldigt bra övrrens när vi gick på samma kurs , samma humor och samma intressen m.m. Sedan ville han träffa mig och jag blev glad och frågade min man om det var ok. Sedan tvärvänder den här personen och svarar inte på sms eller mejl. När jag sedan vågar fråga vad som hände så säger han att det inte var någon idé med vänskap för då blir det en till att bry sig om och vad skulle det vara bra för. Jag har aldrig glömt det och kände mig så avvisad.
Magnus Sjöström:

Kanske kände han andra känslor för dig än rent vänskapliga? Om det var så kan man förstå att han backade ur relationen av respekt för dig och sig själv.

Jessica: Min snart 18-åriga son har inga vänner. Han är alltid hemma och sitter mest framför datorn. Jag tycker det är så sorgligt. Vill ju att han ska ha andra minnen från sin tonårstid. I flera år, sen han var kanske 13, har vi försökt att få han till att komma ut, men han är inte så framåt och har inte lyckats skaffa vänner. Innan det hade han en vän, men han flyttade och även hans jämnåriga kusin flyttade. Vad kan vi göra?
Linn Heed: När barn och ungdomar isolerar sig så kan det vara ett tecken på psykisk ohälsa och att man som förälder behöver engagera sig extra mycket i sitt bans mående. Idag är det lätt att ta sin tillflyktsort till internet och en virtuell värld och ersätta den verkliga världen med låtsasreltioner etc. Försök att prata med honom om det här och kanske framkommer det att han också lider och saknar jämnåriga kompisar, men inte vet hur han ska skaffa dom. Då handlar nästa steg om att hitta dessa kontaktytor och faktiskt uppmuntra honom att ta tag i dom här delarna. Det kan också finnas en underliggande depression och nedstämdhet som gör att han isolerar sig. Då blir det viktigt att ta reda på varför han mår som han mår och sedan kunna hjälpa vidare. Kram Linn

Syskonkärlek: Hejsan Jag har två syskon och har med den ena jätte fin kontakt. Med min lille syster så finns de ingen kontakt nästan alls trots vi bor i samma stad. Jag har hela mitt liv fått höra många historier ihop ljugna av min syster och det har sårat mig, Jag har förskt sett det som att vi ska försöka hålla ihop ändå trots att hon gjort mig illa så ofta. Nu blev jag sjuk för några år sedan i en allvarlig sjukdom och min lille syster finns inte där alls, Nu är allt ännu värre än genom hela livet, Hon pratar illa om mig och ljuger och dessutom så hör hon inte av sig. Känt mig så ledsen och inte haft livsviljan ens pga detta. tänker varje dag på detta och det gnager i mig, hur gör man i en sådan relation ? varför gör hon så mot mig? ska tilläggas att vi är i övre medelålderna båda två. mvh sorgsen syster
Brigitta Klang: Hej!
Man måste tänka så att trots att man är syskon så är det inte alltid att man kommer att ha en bra relation .
Visst skulle man vilja.Men försök istället att rinag henne och bjuda in henne istället för att lyssna på vad andra säger.
Fråga henne om hon vill ha en vänskapsrelation med dig och berätta hur ledsen du blir när du hör vad hon sagt om dig.
Låt henne få förklara varför

bry sig: Hejsan ! jag är den som vill att alla ska bry sig om varann, men det verka som att dom som har barn, dra mer till sig varann, än dom som inte har barn,,,det verka vara mycket gäng mellan, männiniskor nu för tiden,,,man får inte så mycket till baka om man bjuder folk nu förtiden...tur att ni finns...far ut ill företagen och prata om sånt...panelen,,,
Linn Heed: Du kan nog ha rätt att man söker sig till likasinnande. Att en familj med småbarn gärna söker umgänge med andra småbarnsfamiljer, just för enkelheten, förståelsen och acceptansen. Skrikiga och trötta barn etc. Samtidigt så tycker jag att din synpunkt är viktig, eftersom att bry sig om sina medmänniskor och visa intresse och kärlek för varandra är viktigt, oavsett livssituation. Så fortsätt bjud på dig själv och var generös med tid, kärlek och umgänge. Kram Linn

?: min tjej läser kärleksromaner, är det för att hon får för lite kärlek?
Linn Heed: Jag tror inte att det nödvändigvis är ett så kallat kompensatoriskt beteende, tvärtom, hon kanske bara är romantiskt lagd och tycker om att drömma sig bort i kärleksromanernas fluffiga rosa skimmer. Den verklighetsflykten tycker jag att du kan bjuda på, och visa också att du finns där precis intill henne, redo att bekräfta, uppmärksamma och ge kärlek. Kram Linn

Veronica: Vi är ett litet kontor på 10 pers. En av dessa har kommit mig ganska nära, nästan som en vän även utanför jobbet. Hon är otroligt negativ till de andra på kontoret som jag faktiskt tycker om. Hon är dominant och lättstött och jag känner att jag har svårt att stå emot allt skitprat om kollegor och kommer på mig själv med att hålla med. Hur ska jag göra för att sluta påverkas och dras med av hennes negativa attityd?
Brigitta Klang: Hej!
det är viktigt att du förklarar att du inte tycker samma sak men att du gärna vill ha henne som en vän att umgås med och prata om saker som inte handlar om jobbet.
En del människor tycker om att "skvallra" lite om arbetskollegor.
Men kan må bra av och släppa det.

Björn: Vad gör man när man bara har vänner som sviker, lämnar och där kontakten rinner ut i sanden? Jag har försökt förut med olika idrotter där man träffar nytt folk. Jag har bara internetvänner, men behöver en vän att umgås med och inte bara prata. Jag har under hela mitt liv haft svårt med vänner. Så fort vännen kommer nära mig, så drar den. Jag gör allting själv, bio, gå på stan, teater/konsert, promenad själv. Jag är trött på det, är idag 23 år.
Magnus Sjöström:

du beskriver en svårighet som jag tror flera kan känna igen sig i. Det komplexa med vänskap är att då man har ambitionen att skapa vänskapsrelationer så blir det ofta inte så bra. Vänskaper växer ofta fram helt naturligt utan att man har planerat dem. Från ett ibland oväntat håll. Det är viktigt med en framväxande turtagning där ingen är med angelägen än den andra eller att båda är lika angelägna. Ett tips är att försöka vara mindra angelägen, att låta en eventuell vänskap dyka upp på ett för dig överaskande sätt.

Humlan: Hej Linn. Jag måste skriva detaljerat för att du ska förstå. Jag har haft en längre tids relation med en kille. Det tog slut i slutet på juni -10 pga. att han trodde att jag ville hålla koll på honom(som inte är sant). Han tyckte att vi sågs för lite och att han hade blivit kär i en annan. Jag känner mig anklagad, påhoppad, sviken och väldigt sårad av hans verbala ord. Två månader senare pratade vi. Jag frågade om de var tillsammans, han sa, - det ska mycket till innan jag blir tillsammans med någon. Okej sa jag, jag vill inte hamna i kläm. Han sa – du kommer inte vara i vägen, men samtalet slutade med ett bråk. Vi hade lite tjafs kontakter under hösten, de slutade i tråkigheter. I början av dec frågade jag igen om de var tillsammans, han sa nja, jo, nä. Jag tyckte det lät konstigt så jag frågade honom om han hade sagt till sina bästa vänner att han hade skaffat flickvän. Han sa nej. Okej, då ser jag väl som hans bästa vänner, ingen flickvän. Han blev sur och tyckte att jag snokade och la på. Jag frågade bara för att jag skulle kunna ta ställning. I slutet på dec -10 var jag redo att säga ett värdigt förlåt öga mot öga, för de som hände i juni, att han fick känna sig som att jag ville hålla koll på honom. Jag har aldrig tänkt i de banorna att vilja hålla koll. Nu har det gått en tid, nio månader sen det tog slut och jag har flyttat tillbaka till Sthlm igen. Det har gått tre månader sen jag sa förlåt och vi har inte haft kontakt. Då till min fråga. Jag vet inte hur jag ska göra. Hur ska jag få han att ta kontakt med mig? Jag känner mig fortfarande sårad, men jag vill gärna ha kontakt med honom igen. Ska jag börja ta initiativ eller ska jag vänta tills han gör det, tiden bara går. Vår väg korsas inte så ofta. Ps, jag gjorde en dumhet i veckan. Jag lämnade en chokladsak utanför hans dörr när han fyllde år.
Linn Heed:

Även om du så att säga går och väntar på att någonting ska hända mellan er, eller att du ska få positiv respons på ditt intresse för honom, så skulle jag vilja råda dig att faktiskt gå vidare med ditt liv, hur svårt det än kan låta och kännas. Försök att leva på, och det som sker parallellt i er kontakt, låt det ske. Genom att du vänder dig utåt och fokuserar på andra människor i ditt liv, så får du också perspektiv och kan bearbeta det som har hänt. Att lämna en chokladask behöver inte alls vara dumt, se det inte som en prestigeförlust eller dylikt, utan en omtanke där du faktiskt visar att du bryr dig om honom. Ibland behöver tiden få gå för att man ska kunna hitta varandra igen. Kram Linn

Mamma 50+: Som om solen aldrig skulle stiga upp. Som om fröna aldrig skulle gro. Jag är vilsen, försvunnen. Jag försöker komma på hur jag ska trassla mig loss, men jag finner ingen lösning. Allt om kring mig bara sker, inget väntar, allt bara rusar förbi och flinar för jag inte hänger med. Jag står på sidan och tittar på och försöker hitta en lucka att komma in. Men jag finner ingen. Istället måste jag stå ensam kvar i den iskalla blåsten där jag blir kallare och kallare, snart har jag frusit ihjäl. Hur hanterar man ett sådant sms av sin 15 åriga dotter som blev utstött av sina vänner?
Brigitta Klang: Hej!
Jag förstår precis vilken ångest detta väcker hos dig.
är det så att din dotter inte har några vänner som hon umgås med?
Att vara tonåring är en av de svåraste perioderna i vårt liv.Livet är svert eller vitt.
Man skall förbereda sig på att bli vuxen.
Jag tycker att du måste prata med din tonåring och hjälpa henne .
Berätta att du förstår hur ledsen hon är och fråga henne vad hon helst vill.

Kicki: Hej! En kompis till mig var väldigt elak när hon drog in att kristna skulle ara hjälpande och förlåtande. Det sårade mig väldigt mycket eftersom min tro betyder väldigt mycket för mig. Är det nån vän att ha då? Tanken var att hon skulle flytta in hos mig, men jag sa nej till slut. För hon inte hade brytt sig att hälsa på tidigare. Vi skulle jämt vara hos henne och det tröttnade jag på. Kan vi lappa ihop våran vänskap eller är det dumt att göra det?
Linn Heed: Det låter onekligen som att ni skulle må bra, båda två, av att reda ut vad som faktiskt hände. Det missförstånd som sårade och som gav upphov till ett uppbrott. Försök mötas i detta och försonas i olikheten. Om det sedan leder vidare till att ni fördjupar eller fortsätter er vänskap vet jag inte, men det blir åtminstone en plattform för att kunna vända blad och gå vidare, tillsammans eller utan varandra. Kram Linn

Gunsan-56: Man får inte glömma att "vårda" sina vänner. Glöm inte vänner under livets alla perioder. Äkta vänner finns alltid kvar, även när kärleksrelationer tar slut...... Jag har många äkta vänner, men tyvärr ett avslutat äktenskap
Brigitta Klang: hej!
Vad skönt att du har många fina vänner som kan finnas där när man behöver.
Det hjälper en så mycket i olika livsituationer.

nyinflyttad i småstaden: Vi r nyinflyttade, har inget naturligt nätverk här. Rädd att det ska påverka barnens möjlighet att få vänner eftersom det när barn är små "tutas ihop" av föräldrar.. Vi saknar de relationerna m andra föräldrar. Hur ska vi göra. Gäller ffa vår 7 åring?
Magnus Sjöström:

Lita på att ditt barn så småningom kommer att hitta fram till en naturlig vänskapsrelation. Var inte för angelägen och arrangerande men var samtidigt ett stöd för barnet genom att vara en trygg vuxen i en period som kan vara präglad av en del oro för din 7-åring.

eva: jag känner mig ofta ensam, helgerna förfluter i min ensamhet....Jag är en social och omtyckt person på jobbet och på andra aktivteter.....men ändå blir jag till slut ensam.....hur ska jag göra för att förändra detta?
Linn Heed: Det handlar om att ta avstamp i något nytt. Bestäm dig för att hitta fler sociala kontaktnät och sätt upp små delmål. Du kan engagera dig i någon fritidsaktivitet som du är road av, och där kommer du att träffa andra människor som delar ditt intresse. Vi är socila varelser och beroende av input av andra, så istället för att gå upp i rollen av ensam och övergiven, så se till att ta agens i ditt egna liv och skapa rörelse utåt och i relationer. Kram Linn

anna: Hej, jag har en syster som jag älskar men hon tar kontakt med mig bara när hon behover nåt eller mår dåligt. Och då kan jag inte säga nej till henne. Detta tar mycket energi av mig och jag vet inte hur jag ska hantera detta?
Brigitta Klang: Hej!
Jag tycker att själv skall bestämma när du orkar .
Om hon tar kontakt med dig och du känner nej just nu orkar jag inte så säg det till henne.
Det är viktigt att du själv sätter en gräns för att må bra.

EH: Hur bemöter man en vän som har vänt en ryggen efter många års vänskap, därför att jag kom med ett gott råd. Vännens livssituation har ändrats drastiskt på bara några år, och blivit förändrad till det negativa hållet i det mesta. Jag vet inte om det rätta är att försöka rädda vänskapen, jag har försökt men nu gett upp, får bara taggar tillbaka. Svårt, även om jag nu nästan gett upp denna vänskap.
Magnus Sjöström: Kanske var ditt råd i ett första skede sårande men på sikt något som skakade om din vän på ett viktigt sätt. Kanske var dit råd inte alls till någon hjälp och då är det förstås viktigt att kuinna backa och säga att det blev fel. Vänskaper kan ju komma och gå och kanske hittar ni tillbaka till varandra så småningom.

Sanna: En av mina bästa vänner började för över två år sen undvika att svara när jag ringde. Jag provade ringa någon gång i månaden i nästan 1 år, men utan resultat. Detta gjorde mig orolig så jag ringde hennes sambo för att höra så att ingenting vad på tok, han svarade och sa att allt var bra och att han skulle hälsa henne att ringa mig. Några månader senare provade jag att skicka ett mail till henne där jag frågade hur hon mådde m.m. Jag fick ett svar om att hon haft mycket att göra och att hon inte haft tid att ringa. Hon sa även att hon tyckte vi hade glidit ifrån varandra och hade olika intressen. Jag tänkte inte mycket mer på det och har efter det provat ringa henne igen utan resultat. För kanske en månad sen pratade jag med hennes bror och då frågade jag hur det var med hand syster och han sa att hon mådde bra. Jag nämnde att jag knappt pratat med henne och att hon inte svarade när jag ringde så jag tänkte att hon kanske hade bytt nummer, men det hade hon inte. Han nämnde att någonting hänt för 1½ år sen, men att det är bäst om hon berättar det själv, vilket gjorde mig en aning orolig. Så jag skickade iväg ett mail ytterligare en gång och frågar hur hon mår, och svaret jag får tillbaka är att hon inte vill låtsas vara min vän. Så nu förstår jag ingenting. Jag vet inte änns vad det är jag gjort och hon vill inte berätta något heller. Det var precis som om hon gjorde slut. Jag trodde vi var bästa vänner. Vi har vuxit upp tillsammans och andra vänner som vi haft var också helt säkra på att vi var bra vänner. Hur ska jag göra nu? Ska jag glömma bort en som jag trodde var en av mina bästa vänner? Låtsades hon vara min vän när vi var yngre med? Vad får en människa att göra något sånt mot en annan människa? Jag förstår om ni inte kan ge mig ett svar, men det hade varit skönt att förstå varför hon betett sig som hon gjort. Hälsningar Sanna
Linn Heed:

Den enda som faktiskt kan veta vad som har hänt och varför hon har avbrutit er kontakt är ju just din väninna. Ibland sker oförklarliga saker som är för svåra att tala om och då är det lättare att fly och stänga av än att mötas. Kanske kan hon vara kapabel att möta dig senare. Även om det känns oavslutat och som ett stort gnagande frågetecken inom dig, så skulle jag vilja råda dig att släppa taget om det hela här och nu. Stäng inga dörrar, för en dag kanske hon kommer tillbaka och är redo att berätta, men just nu verkar det svårt. Du har uppenbarligen gjort allt för att bjuda in och visa att du är intresserad av kontakt, så det får du känna dig nöjd med. Ibland måste man gå vidare utan svar. Försök göra det. Kramar Linn

felicia: vad ska man göra om ens kompis ljugit jätte mycket för en och snott 100 kronor från en? min kompis och jag har känt varandra i 4 år så det här är NYTT hon har aldrig varit så här förut.:(
Brigitta Klang: Hej!
jag tycker det viktigt att du själv pratar med din kompis kanske har hon hamnat i en knipa som gör att hon har stulit i från dig.
Fråga henne vad hon menar

clara: Hej Magnus! Är man inte värd en riktig förklaring om det är så att någon känner mer än vänskap. Är det inte rätt fegt att bara dra sig ur och säga att man inte har tid med en vän till. Han måste väl förstå att jag kan känna mig väldigt avvisad. Och är det inte bättre att se vad som händer om man nu har sådana känslor, än att bara fly?
Magnus Sjöström:

Jag håller med dig om att det vore hederligare och mera respektfullt att säga som det är i så fall. Dock kan det vara det som han inte kan. Kanske är det oklart för honom, kanske vet han att han inte klarar att beskriva detta på ett bra sätt. "Lättare att fly än att illa fäkta".

glenn: genom livet har jag upplevt att det alltid hänger på mej om det ska vara något umgänge med mina vänner. Jag har fått hälsat på, tagit tag i saker om vi ska göra något roligt, men från andra hållet händer ingenting. Det brukar sluta med att jag har låtit relationen rinna ut i sanden. Kan det bero på att jag har varit singel i omgångar? Jag är sedd som en social man.
Linn Heed: Det du beskriver är inte så ovanligt. Att man själv upplever att man är initiativtagare osv. Det är jobbigt att vara den som går i frontlinjen hela tiden och en relation mår som allra bäst när man naturligtvis kan hitta en balans mellan att vara aktiv och passiv. När växelverkan sker. När det uppstår oblans, så pröva nästa gång att försöka ta upp det till diskussion istället för att smita ut bakvägen av tristess och uppgivenhet. Berätta att du uppskattar er vänskap, men att du också skulle bli väldigt glad om det togs lite fler initiativ av den Andre. Pröva, det kan ge positiva resultat. Kram Linn

cristin: Min man och jag har svårt att hålla sams när det gäller barnen och deras pengar . Han ger dom mycket ,för att han själv aldrig fick som barn säger han Jag tycker att ibland är det nyttigt att få spara själv till något som man längtar efter och sedan köpa det när man har fått ihop pengar ?? Mest för att barnen skall lära sig hantera pengar och hålla i dom. Detta gör att min man är mycket populärare än mig hemma speciellt hos pojken som är 15 år . Jag är jobbig och tjatig Har försökt att prata med min man men.......han lyssnar inte ... Tyvärr så är sonen en slösa han har aldrig pengar på kontot ,
Brigitta Klang: Hej!
jag tycker att du och din man skall sätter er och bestämma en fast summa som era barn får.
sedan är det viktigt att barnen själva får ta ansvar oavsett om du är en "spara" eller "slösa".

Jessica: JAg är 37 år vi har två söner den äldsta är 13 och har haft flickvän någon gång, inget som jag själv tror blivit så mycket mer än lite sms kontakt. Nu har han en flickvän men har så svårt att berätta det för oss, men lägga ut på facebook går bra. Såklart förstår o respekterar jag att inte jag mamman ska ha så mycket med det här att göra. Men jag tycker det är tråkigt att inte få veta något som tex vilken skola hon går, det skulle va mysigt om vi kunde prata om det lite. Har ni några tips? MVH Tonårsmamman Jessica
Linn Heed: Det är en mycket känslig ålder, och även om din tonåring är sparsam med information till dig som mamma och er som föräldrar, så tycker jag inte att ni ska vara så oroliga. Det är helt i sin ordning, att man söker sig till andra kanaler. Även om han inte berättar så kan ni visa att ni finns där och bryr er om. Att ställa lagom mycket frågor och visa intresse, utan att vara för påträngande och upplevas som kontrollerande. Hitta balansen och låt tonåringen få gå på sin egen upptäcktsfärd. Så länge ni känner er trygga med hans umgänge och skolgång så finns det ingen anledning till oro. Kramar Linn

M.L: Jag har en underbar vän som jag känt länge. Vi har tät kontakt på telefon flera gånger i veckan, men den sista tiden har det blivit för mycket. Hon ringer nästan varje dag och är ledsen över sina kärleksbekymmer. Hon tjatar om detta jämt, och det tar en massa energi och jag orkar inte längre. Men hur ska jag säga detta till henne? Hon blir så lätt sårad...
Brigitta Klang: Hej!
var inte rädd och berätta hur du känner.Säg att just nu känner jag att detta tar så mycket energi från mig.Jag vet att du har det jobbigt med dina kärleksbekymmer men just nu orkar jag inte.
Jag tycker det är viktigt att kunna vara ärlig mot sina vänner.

kent: Hej Linn vi har pratat om detta innan jag har ett förhålland som vait i 3år där vi har bråkat en hel del men vi har alltid hittat tillbaka vi kalla det evigkärlek. men för 4mån så ville hon ha tid för hon e rädd, det har gått en mån sen provar vi igen men efter 4vek så flippar hon ut utan att vi har bråket el nåt så säger hon att hon vill ha tid för sej själv igen det har hänt 2gg nu 2011. hon säger att hon vill men vågar inte! hon vill fortf fika,äta,kolla film tillsam,laga bil,fixa hemmet. det har vi provat men det leder ingenstans.hon får dåligt samvete att hon utnyttjar mej,jag har full respekt o älskar henne över allt men för 3vek sen sa jag att nu vill jag inte ha det så här mer. så jag sa att hon får ta den tid du behöver,hör av dej när du vill ha ett seriöst förhåll,jag kan inte vara din vän pga jag har för starka kännslor till henne. hon sa ja till detta förslag, hon sa hon vill känna en stark länktan till mej. jag har väntat i 3vek tot i 4mån nu hörde jag mej av till henne, fråga hur det går för henne? hon sa att hon vill jag ska vänta på henne,men jag sa jag mår dåligt utan henne, då sa hon att du behöver inte vänta på mej om du inte vill. jag sa att vi bryter helt inga sms,mail el fika. hon sa okej. vad ska vi göra??? hon säger hon saknar mej. o jag saknar henne enormt mycket. Du får hjärna maila mej jag mår dåligt o behöver hjälp!!! tack Linn ps:hon sa att hon lämnar vårt förhåll till ödet???
Linn Heed: Ni är inne i ett beroendeförhållande till varandra, som inte låter helt sunt. Det är lätt att slira till och hamna av banan och där relationen tar sig mer destruktiva uttryck. Försök att ta det lugnt och låt relationen få vila. Gör tydligt att ni faktiskt låter varandra vara fria och se till att du engagerar dig i andra människor etc. Att säga att man lämnar över allting till "ödet" är att inte fullt ut ta ansvar för sina egna val. Ni binder upp varandra på ett sätt som gör er ofria och där kärleken definitivt inte kan växa fritt och otvunget. Kram Linn

Elina: Alla har inte en partner och familj trots att man är 35.Då blir nära vänskapsrelationer viktiga vilket också kan leda till konflikter och att man sårar varandra. Ska man låta bli att försöka lösa de konflikterna bara för att det inte handlar om en parrelation?
Magnus Sjöström: Du har förstås rätt. Att lösa konflikter och ta hand om de sår man skapar hos den andre i en vänskapsrelation är viktigt. Kanske är förutsättningarna för att reda ut svårigheter i vänskapsrelationer goda då vänskaper är mera fria från hur det skall vara på ett speciellt sätt. Så red ut och jobba med också vänskapsrelationer. Du har rätt!

Anita: Hej! Jag kanske inte har en fråga men vill berätta hur det kan vara när man är ensam(skild i12 år). Träffa sina vänner passar bara på vardagskvällar ev. en helg om mannen är bortrest. Det finns inte plats vid t ex nyår eller andra storhelger, de firar jag ensam. Idag har jag vant mig är inget offer. Vid tider då jag haft en relation under åren då har vi tillsammans blivit inbjudna. Det är lätt att känna att man som kvinna inte är värd något utan en man vid sin sida. Det här kanske är ett landsortsproblem. Värt att tas upp! mvh Anita i Norrland
Linn Heed: Hej Anita! Stort tack för att du belyser detta problem och denna situation. Jag tror att det är många kvinnor och män också för den delen som känner igen sig i din beskrivning, och det är inte enbart hänvisat till landsortsbor. Det är beklagligt att vi inte kan vara mer generösa och otvungna och bjuda in såväl singlar som par, som oliktänkande, etc. Ofta är det tyvärr sociala konventioner som sätter hinder i vägen vilket är synd. Det vore mycket mer hälsobefrämjande om vi vågar bejaka lusten och nyfikenheten till andra människor, oavsett status. Kramar Linn

bibbi: ska man bryta med energitjuvar? jag har två helt fristående vänner som jag ibland, då o då, upplever att jag blir down av. Den ena känner jag tom att hon utnyttjar mig. bryta eller?
Brigitta Klang: Hej!
Har du prövat att prata med dina vänner hur du känner?
annars kan det var bar att kankse låta dom glida ut lite i perforin till du känner att du orkar med dom.

anna: hej, har varit vän med en kille i 20 år nu har vi ingen kontakt frå ett år sen pgr av att hans fru accepterat inte att vi har kontakt ,jag saknar att prata med han o så vad ska man göra ?
Linn Heed: Det är en svår sitaution, som kräver både eftertanke och respekt. Även om du saknar och vill ha er vänskapsrelation så har han ställts inför ett vägval, och där han har valt sin fru. Tyvärr är det något som du måste acceptera. Sedan kan man så klart ha synpunkter på varför han inte står upp för er vänskap etc men det är en helt annan fråga. Kramar Linn

clara: Hej Magnus. Jo det var fråga om det där med att avvisa en potentiell vänskap för att man blivit kär i personen, är det då inte väldigt taskigt att inte tänka på den som avvisas, det är ju nästan en förolämpning attt säga att du så många vänner att du inte behöver en till.!? Du sade att han nog gjorde det i respekt men är det inte väldigt hårt mot någon att säga att du inte alls vill ha med den att göra (speciellt om det är ngn man har djupare känslor för?)
Magnus Sjöström: Hej igen Clara!
Jag håller med dig om att det var ett olyckligt sätt att avsluta er relation på. Han borde ha sagt som det var, om det nu var en begynnande förälskelse, för att du skulle kunna förstå honom. Det jag menade var att vi människor är ofullständiga och att vi ibland gör mindre bra saker.

E: Jag har haft 2 "riktiga väninnor". Båda försvann då jag bröt upp från mitt 30-åriga äktenskap p g a otrohet från min mans sida. Jag hade det materiellt mycket bra. Stort hus, bilar och behövde aldrig vända på kronorna. I samband med skilsmässan försvann mina väninnor. De hjälpte mig inte praktiskt och när vi hade kontakt så berättade de vad de gjort och hur bra de hade det. Jag är över huvud taget besviken och bitter på de människor som jag hade runt omkring mig då, syskon vä'nner och bekanta. När någon blir änka så blir det en otrolig uppslutning och min storasyster är så deltagande och det skickas blommor och tas med på olika tillställningar. Då är man kanske bara bekant. Som skild är det helt annat. Jag är fortfarande besviken och ledsen på många människor fastän det är 8 år sedan jag skilde mig. Det gör också att jag inte tycker det är någon idé att satsa på nya vänner för de kommer ändå att svika. Hur skall jag få ett bättre sundare tankesätt när det gäller detta. E
Brigitta Klang: Hej!
Min första spontan tanke var dom verkliga vänner?
En vän skall man ju kunna prata om allt med.
jag tycker inte du skall var rädd för att skapa nya kontakter.En ny vän känner ju inte ditt förflutna utan vill ju lära känna den person du är i dag.

j: Hej Jag är en väldigt ensam person. När jag träffar människor verkar det som jag ger ett väldigt öppet och socialt intryck. Det är först efter ett ha känt varandra ett tag som människor verkar vilja dra sig undan och inte söker min kontakt längre. Jag tror att jag kanske är för intensiv som person. Jag ser inte poängen med att vänta med att ta upp kontakten men en person det klickat med. Jag vet inte vad det är jag gör fel, men då flera viktiga vänskapsrelationer slutat ganska fult och jag har blivit sårad, så drar jag mig för det och har accepterar att jag inte är "lovable". Vad gör jag för fel och har ni några bra råd?
Linn Heed: Kanske kan det finnas någonting i din självreflektion där du har en sådan relationsintensitet att människor i din omgivning till en början blir förförda, men sedan drar sig undan för att dom dras in i något som blir för intensivt och okontrollerbart. Kanske kan du lugna dig lite och faktiskt lämna ett utrymme där det finns möjlighet för den Andre att ta intitiativ och att man närmar sig på lika villkor. Eftersom du är en social och öppen person så kan jag inte tänka mig att du har problem att träffa nya människor. Hantera det bara varmsamt så fixar det sig. Kramar Linn

Therese: Hej Linn!! Nu är det så här att jag och mitt ex ligger i skilsmässa och det som hänt är att jag har tappat kontakten för mina större barn som är 13 och 18 har ingen kontakt alls med dom. Vi ligger i vårdnadstvist men hur skall jag få kontakt m barnen igen för man känner att man tappat kontakten helt just nu. Dom svarar inte i telefonen och inte heller på sms.
Linn Heed: Det är jättetråkigt när man tappar kontakten med sina barn, och framför allt om det är på grund av att dom vuxna inte kan kommunicera och att barnen hamnar i kläm och drar sig undan, eller rentav förhindras att ha kontakt med den andre föräldern. Det viktiga nu är att du ändå står kvar och inte överger. Även om det kan kännas som ett tröstlöst arbete, så är det av största vikt. Att du visar att du finns kvar, att du bryr dig om, att du längar och saknar och att du faktiskt är mån om att veta att dom mår bra. När du tystnar, så är det lätt för dom att till en början känna lättnad, men sedan kommer tankarna och övergivenhetskänslorna och riskerna för att dom känner sig svikna av dig. Kramar Linn

Fredde: Hej! Jag har en barndomsvän, sedan tonåren. Vi är nu båda snart i 50-årsåldern. Vi har sporadisk kontakt då och då men nu har det gått snart ett år sedan vi hördes av. jag har skickat sms vid min "väns" födelsedag men inte fått någon respons. Det började för ett år sen då jag inte hade möjlighet att komma på hennes dotters (9 år) födelsedag (jag är fadder/gudfar.) pga semester. Jag har hela tiden känt stora krav från mamman under dessa år. Jo men Lina vill att du kommer etc..min vän för över sitt behov på sin dotter. Förra året sa jag att jag skulle bjuda dem istället sedan vi kom hem från vår semester men det blev inte av. Kände det som ett stort tvång. Jag hade min 50-årsdag förra sommaren och var bortrest men hörde inget från dem....jag undrar nu hur vi ska göra...ska jag bara låta det bero. Känner att situationen är "infekterad". Bävar nu inför min guddotters födelsedag som kommer snart. Hjälp! Mvh Fredde
Brigitta Klang: Hej!
Detta är inte ovanligt.istället för att prata med varandra så "tror" vi skaer och gör en höna av en fjäder.
Jag tycker att du skall skriva och berätta för din vän hur du känner och tycker.
Sedan är det upp till din vän att svara. Om hon inte gör det så får du försöka att lägga det åt sidan annars tar det massor av negativ energi från dig.

Juan Luis: förhållande idag när världen har förändrats så mycket, när det är så många som gifter sig bara för att ekonomin skall vara stabil. Varför inte leva livet och ta ansvar över sitt liv. Kan jag vara självständig i ett förhålande?
Linn Heed:

Såklart att man kan vara självständig i en relation. Det är just det som en relation mår allra bäst av. När man är två tydligt självständiga individer som ändå väljer att finnas och verkas sida vid sida, av kärlek. Då blir man starka tillsammans. Kramar Linn

EH: Hur bemöter man en vän som blivit i mina ögon, paranoid? Vad jag än säger för att mena väl, så verkar det ses som att jag vill illa. Hur talar man till en som är paranoid, tips tack!?
Linn Heed: En paranoid person kan vara i ett sådant tillstånd tillfälligt, eller tyvärr kan det ibland hålla i sig lite längre. Försök att inte ta åt dig och se det som att din vän faktiskt inte vill illa med hur han eller hon beter sig. Om du orkar så stå kvar och visa att du finns där. Om det blir för påfrestande så får du dra dig lite tillbaka, för att orka själv. Du känner vart gränsen går. Kramar Linn

Linnea: Vart går gränsen vid vänskap? Har en pojkvän som har en vännina som jag aldrig träffat efter 7 år tillsammans, jag får aldrig vara i närheten om hon ringer, han gör saker för henne så att våran relation kommer i kläm, och all denna hemlighetsmakeri gör mig misstänksam, min pojkvän säger att det är inget mellan dem, men att hon har ingen annan osv. Jag vet inte vad jag ska tro, tycker att deras vänskap går över gränserna, speciellt då han ställer mer upp för henne än mig. Det är alltid jag som måste ge vika, och jag mår mycket dåligt av detta. Han har även börjat ljuga om när han träffar henne, vilket jag tyvärr ser igenom (tror mest han ljuger då jag blir så sur då hon kommer på tal, så det har blivit en ond cirkel). SÅ min fråga är återigen, är det okej att hjälpa en vän så mycket att ens egen relation går i stöpet (eller är jag såpass dum att de har någon slags relation fastän han vid flertalet tillfällen försäkrat mig om att de bara är vänner? Hon fanns i hans liv innan jag kom med i bilden och det lilla han har berättat så verkar de haft en nära relation dock inte sexuell. Tacksam för svar och råd f
Magnus Sjöström:

Det verkar inte som din pojkvän tar hänsyn till dina känslor på ett tillräckligt bra sätt. Att hemlighålla vänskapen på det sätt du beskriver måste för din del kännas oacceptabelt. Varför kan du inte få träffa denna viktiga person? Vad hindrar honom att presentera sin vän för dig? Om det inte finns skäl att misstänka något mera än en god vänskap så verkar det väldigt onödigt att arrangera vänskapen på ett så hemligt sätt att du förstås kommer att misstro den.

REBECKA: Vad ska man göra om ens vänner är dåliga på att höra av sej, och det känns ensidigt med kontaktsökandet, även om det inte känns som ett direkt avvisande eller ovänskap. Är det bekvämlighet från deras sida, eller ska jag ge besked att jag vill att dom tar kontakt mer? Hur gör man utan att det känns besvärande och pinsamt?
Brigitta Klang: Hej!
Var inte rädd att fråga och berätta hur du känner.
Det är bättre att veta än att känna som du gör.
Visst är kanske så att man inte vill ha kontakt mer men då slipper du att ha en energitjuv.

mimmi: hej linn jag har en lillebror som håller på att byta kön jag har jättesvårt med det och undrar var kan jag gå och prata om det och med vem mina vänner och arbetskollegor bet inget om det jag känner mig så lesen över det och har inte berättat för nogon måste få prata med nogon innan jag blir tokig
Linn Heed: Antingen så försöker du kontakta den enheten där din bror genomgår könsbyte, för där borde det finnas någon form av anhörigstöd. En kurator eller psykolog där du kan få samtal. I annat fall så kan dom hänvisa dig vidare till en samtalsterapeut som är kunnig inom området och som kan erbjuda dig möjlighet att bearbeta och ventilera tankar och känslor. Det är viktigt, så ta tag i det nu. Kramar Linn

KK-fråga: Kan vänner träffas för enbart sex? såkallade KK - knull kompisar hur vanligt är det?
Linn Heed: Det är relativt vanligt och så länge båda två är överens om det och att det sker på lika villkor så är det helt ok. Att skydda sig så att man inte riskerar sin egen eller den andres hälsa är klokt och omtänksamt så klart. Sedan kan det vara så att en av parterna så småningom får upp ett större engagemang och att det kan skapa oblans i relationen, men då får man ta upp det om det uppstår. Kramar Linn

jesper: hej jag har ett väldigt stort problem jag är svartsjuk och avundssjuk på min flickvän hur ska jag göra för att få bort det??
Linn Heed: För det första så är det jättebra att du är så medveten om din egen problematik. Det lägger grunderna för att du ska kunna bearbeta och faktiskt förändra någonting. För det är ett förändringsarbete som måste till. Sök upp en samtalsterapeut som du kan prata med och börja reda ut vad det är som händer och varför vissa känslor uppstår. Det är ofta en kedjereaktion som du behöver få koll på, och sedan kunna förhålla dig annorlunda till. Prata även med din flickvän och visa att du är bekymrad, men beredd att ta tag i problemet. Det kommer att göra att hon älskar dig ännu mer och att hon stöttar dig igenom den här processen. Kramar Linn

En som undrar: Jag fick kontakt med en kille som jag kan prata med o som jag mådde bra med (jag har blivit hastigt lämmnad efter 28år så jag är lite stött i kanten). Vi fikade tillsamans vi var ut på promenader kan prata med honom om allt han öppnade sig för mig vi hade ett givane o tagande. Vi var på bio tillsammans han tog min hand o det kändes naturligt att han höll den. Vi var på krogen o han var som ett frimärke på mig jag tyckte inte det var jobbigt. Men sen när jag talade om för honom att jag kände något för han så talade han om att han hade känslor för en annan men han visade mig något annat o sa att han tyckte om mig men inte på vilket vis. Men sen när jag behövde honom så kom han på 5min till mig tröstsde mig o kramade mig gosade mitt öra o nacke som jag tycker man inte gör med en kompiss men jag mådde dåligt så jas brydde mig inte. Men han tog upp igen att han inte viste vad han kände för mig jag tyckte att han skulle lägga ner det efter som jag viste att han tyckte om en annan men han fortsatte. Sen har han inte hört av sig, jag tycker det är jobbigt för jag saknar våra prat stunder är det fel om jag tar kontakt med honom igen o frågar om han vill ha mig som vän o sällskap på promenader?? Hur ska jag göra
Brigitta Klang: Hej!
det är viktigt att du bestämmer dig vilka känslor du har till din vän .
Risken är annars stor att du blir sårad.
Men känner du att du bara vill ha en vän så ta kontakt med honom tycker jag.

curt: Hej Vad är viktigaste i ett förhållade är det kärleken eller mannes pengar som ska styra kärlekslivet i förlängingen mvh Curt
Linn Heed: KÄRLEKEN, KÄRLEKEN, KÄRLEKEN!!!!!! Den är överordnad! / Kramar Linn

Annika: Hej Panelen Jag har levt som singel i 11 år och har nu träffat en man sen nästan ett år tillbaka, vi är fortfarande särbos, men skulle kunna flytta ihop.....MEN jag känner att jag fortfarande vill ha mina ensamma kvällar kvar och behovet att få vara själv, svårt att ändra sig efter så många år. Är jätte rädd om vi flyttar ihop och jag får panik....Har ni några tips på hur jag ska våga? Annika
Brigitta Klang: Hej1
Prata med honom och beskriv vad du känner.
ett bra sätt kan vara att provbo ihop under 1-2 månader du brukar paniken lägga sig.
Alternativt schemalägg egna kvällar.
han kanske känner samma sak

Ewa: efter 2 föhållande (27 år och 3 år), Är jag singel,och käner mej verkligen så.Har ett stort gäng som vi umgåts med i många år (par) Barnen är är stora nu,å vi umgås numera som " vuxna" Käner mej som 5 :e hjulet .Hr mycket dåligt efer sista uppbrottet,Så jag stänger mej inne tyvärr.Är en mycket social människa och saknar ett föhållade mycket vän eller kärleksrelation Något råd ?
Linn Heed: Du är inne i en helt ny livsfas där du omorienterar dig och kanske omskapar vissa relationer. Behoven av vännerna kanske ser annorlunda ut, och även om du har förändrats till stor del och även dina livsbetingelser, så kanske din omgivning är mer statisk. Då handlar det om att söka nya arenor att verka utifrån. Släng inte ut barnet med badvattnet utan behåll dina gamla vänner och njut av det umgänget, av trygghet, gammal vänskap och goda minnen. Det kan du aldrig få med en ny vän på samma sätt. Se till dina behov. Vem är du idag? Vad behöver du för att må bra och växas och utvecklas som människa? Ställ dig denna typ av frågor och svara ärligt, och gå sedan vidare. Kramar Linn

Emmy: Jag är en person som haft lätt att få vänner och haft många omkring mig hela livet. Jag har blivit flera människors allra närmsta och viktigaste då jag är väldigt intresserad och tillgänglig, men med åren märkte jag allt tydligare hur obalanserad vänskapen blev. Mina behov av stöd och sällskap har varit så små i jämförelse, och jag har varit den som stöttar och finns för andra. I flera fall ledde det till slut till att minsta eget behov sågs som ett svek. Och i "den tysta överenskommelsen" låg ju att de kände sig trygga och bra i mitt sällskap och om det ruckades på uppstod missunnsamhet, avundsjuka, hävdelsebehov... Något mycket större än "energitjuvarna". Många konflikter och försök att reda ut senare har jag behövt klippa kontakten med alla som jag skapat sådana relationer till. Jag ser så tydligt hur självdestruktiv jag varit och använt andras enorma behov av mig som nån slags bekräftelse på att jag är viktig. Är det här verkligen så ovanligt som det låter på er?? Jag skulle vara så tacksam om ni ville ta upp det här ltie mer. Linn var innen på det endel, men jag blir förvånad över att ni andra inte verkar ha hört om det knappt. Är jag så ovanlig??
Magnus Sjöström: Hej Emmy!
Jag känner väl igen det du beskriver. Jag känner igen den process du också gått igenom. Du verkar ha sett din del i problemet och på egen hand börjat söka dig till mera ömsesidiga vänskaper. Varför man som psykoterapeut inte så ofta stöter på denna sorts problem i sitt yrke är just för att människor i allmänhet klarar av att lösa problemen på egen hand. Det betyder inte att dom är mindre smärtsamma eller svåra därför.

Uffe: Hej.Jag skulle vilja ha vägledning hur jag ska gå till väga med följande.Har en kvinnlig vän som har gått igenom en separation efter ett 10-årigt förhållande.Dom har 2 barn ihop.Det var pga hans otrohet som förhållandet sprack.Nu är han så elak mot min vän.Han har spottat henne flera gånger i ansiktet och kallat henne för en massa otrevliga saker inför barnen som han struntar i.Tycker väldigt synd om min vän och har haft många och långa samtal lång in på småtimmarna.Nu till min fråga.Hur ska jag göra för att inte förstöra den vänskapen vi har?Har nämligen börjat få känslor för denna oerhört vackra och snälla människa.Men jag vill absolut inte förstöra den vänskapen vi har.Är inte beredd att offra den för alla pengar i världen.Hur ska jag gå till väga?När vi träffas så blir det alltid en välkomstkram och vi kan sitta i flera timmar och bara prata.Börjar få mer och mer känslor för henne,men vet inte vad hon tycker om mig.Ska jag ta tjuren vid hornen och verkligen tala om för henne vad jag känner för henne eller ska jag fortsätta att bara vara en vän?Hon kanske inte är redo för ett nytt förhållande än.Hon har varit ensam med barnen sen i November.Skulle gjärna vilja ha råd om hur jag ska gå till väga.M.V.H Uffe.
Linn Heed: Just nu gör du klokast i att faktiskt avvakta. Din vän är sårbar och nog inte mottaglig för den typen av kärleksförklaringar. Hon är mitt uppe i en svår separation som är slitsam och som gör henne svag. Stötta henne, visa att du finns som vän och ställer upp. Däremot ska du inte överdriva och gå över dina egna gränser. Om det kommer fram senare, så kommer hon att känna sig dålig och er relation kommer att vila på en falsk grund. Så visa kärlek, och omtanke men i vänskapens tecken. Kramar Linn

Fia: Hej Linn! Jag har trassliga relationer till mina vänner som bara hör av sig när de vill ha hjälp med något. Är nu singel men samma sak händer i relationer till män, de kör sitt eget race och vill jag vara en del så får jag köpa läget eller kan jag dra. Hur står jag på mig och avslutar dessa destruktiva relationer och klarar av ensamheten som kommer uppstå? Vill inte ha det så här längre! Är värd att bli behandlad med respekt men sååå rädd att inte lyckas skapa nya vänner :( Kram
Linn Heed: Sätt ner båda fötterna NU! Du är så mycket värd att bli respekterad och få kärlek och vänskap på en ömsesidg basis. Bryt med dessa människor som utnyttjar och tar för sig och sätt stopp. Du är själv del i dessa destruktiva relationer och du måste stå upp för att du inte längre vill vara med och spela detta spel. När ensamheten kommer, så möt dig själv. Det är svårt och smärtsamt men i det växer du som människa och kommer ut starkare, helare och med en större kraft att skapa nya positiva relationer. Tro mig! Kramar Linn

Sigge: Kompisar har man många,men vänner är få(riktiga)vänskap är mycket djupare än kompisskap.Vad tycker ni?
Brigitta Klang: Hej!
Håller med dig.
kompisar kan man ha många men riktiga vänner väljer man ofta någar få.

Förvirrad: I ett år snart har jag haft en väldigt nära kontakt med en manlig kollega.. I början va det han som var mest engagerad o sa flera gånger att han hade känslor för mig.. Men eftersom det är en åldersskillnad på 20 år mellan oss o han hade sambo så va jag väldigt avvaktande. Detta gjorde att han blev lite sur o vår relation fick en "stöt".. Han har sen i juli-10 sagt att det lutar åt en separation o att han kan se en framtid med mig men jag har börjat tvivla.. I vintras hade han fortfarande inte separerat o vi hade pga det börjat glida isär.. Efter en period där jag hade byggt upp en frustration över att relationen bara stått o stampat försökte jag prata med honom o berätta att jag inte vill va hans vänsterprassel, han blev väldigt sur av detta.. Nu ett par månader senare, efter ytterligare ett par bråk om hur vår relation ska se ut är han fortfarande sambo o verkar inte ha planer på att separera.. Vi har dessutom nästan ingen kontakt utöver den på jobbet.. Han svarar inte när jag försöker ta kontakt o behandlar mig som luft på jobbet.. Jag tycker otroligt mycket om honom o vill ha en framtid med honom men samtidigt så har han den senaste månaden har han fått mig att må riktigt dåligt.. Jag har totalt tappat kontrollen o vet snart inte vart jag ska ta vägen.. Vad/hur gör jag?
Linn Heed: Var sak har sin tid. det låter som att han behöver ta tag i sin livsituation och i sin relation. Det han befinner sig i. Du behöver ta tag i ditt liv och faktiskt frigöra dig känslomässigt och stå fri. Då i en framtid har ni alla möjligheter att kunna mötas som två individer som väljer varandra utifrån kärlek och attraktion, inte utifrån rädslor över att vara ensam, eller att binda upp varandra på andra sätt. Avstå från den katt-och-råtta-leken som ni är inne i nu. Den är destruktiv och leder absolut inte till någon konstruktiv framtid. Stå själv. Se tiden an. Kramar Linn

clara: Hej igen Magnus. Tycker att du har bra svar och framförallt är du MAN och förstår nog instinktivt hur män tänker mer...Jo, jag har skrivit till honom och berättat hur det där avvisandet påverkat mig, men han går inte in på det. Jag hade anledning att skriva till honom också för han går en utbildning som jag också vill göra, men så känner jag mig hela tiden hämmad att kontakta honom för att han sagt att han inte vill vara vän med mig. Och jag blir så arg då jag vet att vi hade kunnat dela vädligt mycket. Och tänk om jag också blev kär i honom, då har han ju missat att få reda på det genom att stänga dörren. Han skriver i alla fall att han respekterar mina livsvillkor och allvaret i dem (det har hänt en del jobbigt som han inte heller kommenterade utan ignorerade fullständigt) . Men han skriver han sjäv har så mycket och varken har ork eller förmåga att möta mig i mina svårigheter. Det jag var ute efter var bara hygglig respons, men allt vad han bjuder mig på är att visa att han inte bryr sig om mig. När han har träffat mig har han visat precis tvärt om.Jag vet att jag orde glömma detta men det är så svårt då han inte förklarar sig.
Magnus Sjöström:

Hej igen Clara!
Förstår din angelägenhet men tror att det kan bidra till hans avvisande. Mitt tips är att du backar en tid för att se vad som händer. också för att du skall få tid att känna efter om du vill ha en fortsastt relation till honom då han som du beskriver har betett sig så avvisande.

Britta: Hej! Jag har haft en vänskap med en tjej i över trettio år. Vi har kunnat delat allt som glädje och sorg. Och framförallt har vi känt förtroende för varandra. Vi har också pratat om att inte bara sluta träffas utan prata om det. Nu har min kompis helt enkelt tagit avstånd?? helt utan anledning?? Jag träffade henne efter två års uppehåll i en affär och det blev en konstig stämning. Hon bad mig ringa sitt jobb men kunde inte prata?? Jag känner en stor frustration men måste försöka släppa detta. Vad ger ni för råd?? TACKSAM för ett svar.//Britta
Linn Heed: Kanske är det för svårt att just sätta orden på det öga mot öga eller i ett telefonsamtal. Man vill väl och man vill förmedla så mycket, men det blir fel. Pröva att maila henne, eller skriv ett brev. När orden får göra efterttryck och kan upprepas och läsas om och om igen. När man kan närma sig det svåra i egen takt utan att någon väntar i luren på ett svar. Att skriva ner sina tankar och känslor i det här läget tror jag är klokast och att ge varandra ett generöst utrymme att känna efter vad jag vill, vad jag saknar och hur ni gemensamt kan nå dig. Kramar Linn

Kristina Wilnersson: Har blivit helt överkörd av mina arbetsgivare på grund av att jag varit sjukskriven et år. sjukskrivningen har berot på arbetet. Nu saknar jag många av mina medarbeterae eftersom jag hade en lednande ställning i mitt arbete. Många av mina medarbetere ringer och är mycket ledsna för att jag nte är kvar. Vad gör jag? Lider myvket med dem.
Linn Heed: Egentligen finns det väl ingenting som hindrar att du kan ha kvar kontakten med dina medarbetare som vänner etc. Det som kan vara en riskfaktor är om ni hamnar i en gemensam offerposition där arbetsgivaren blir den "stora stygga vargen" och där er vänskapsrelation baseras på detta. I längen blir inte det konstruktivt. Sedan vet jag inte hur din återgång till arbetet planeras och ser ut, men ibland är det också klokt att inte ingå i för nära vänskapsrelationer med sina medarbetare, framför allt inte om du är i arbetsledande befattning. Kramar Linn

Staffan: Hej, jag hörde att män (hetero) tydligen inte skulle kunna ha kvinnliga kompisar. Jag är då tydligen ett undantag för jag har ett flertal kvinnliga kompisar och delade t.ex. rum med en av dom på en gruppresa och det var då inga problem. Hon kan prata om killar och jag kan berätta om mina kvinnliga kontakter. Vi är 60+. Det kanske är ungdomarna som inte klarar av att vara kompisar med motsatta könet.
Magnus Sjöström:

Jag tror att det kan se väldigt olika ut i olika relationer. Det du beskriver kan vara helt otänkbart i en annan relation men fullt möjligt i en annan, oavsett ålder. Så länge man är överens om vad som är okej i sin parrelation så uppstår inga problem. dock är det också min erfarenhet att man i sin parrelation kan tycka olika i denna fråga. Då kan det förstås uppstå problem.

EVA: Relatons fråga. Kusinen 24 år har näslat in sig och tagit över min sons tjej 23. Min uppfattning är att båda har en flirtig stil.(oskyldiga flirar, spelar ingen roll vad andra anser eller säger, de är deras sak enligt dem)Att hon/han sårar har ingen betydelse. Till saken är att vi har haft en bra relation innan, Men i Midsommaras tog kusinen över henne. Det var kompisar som såg dem . Vilket inte de tyckte var ok. Därför fick sonen reda på detta Nu till saken är att vi har ju en haft en fin kontakt till hans föräldrar. De som har skett är. Min son har förlorat en tjej som han bodde tillsammans med, de hade planer på villa som de var och såg på, utan han viste vad som försegick bakom hans rygg. Han förlorade även relationen till sin kusin som han har haft roligt med. Vi har förlorat kontakten med min mans systeR och man som även vi har god kontakt med. Vilket de anser att de är våra känslor. ok jag förstår detta men att man är så blind att man kan sår a så många har jag svår att förstå. Nu till saken: Var kan man få hjälp för jag tror att min son behöver hjälp, prata. att gå vidare i sinna känslor? bl. sover han dåligt,mår dåligt av detta. HJÄLP! Snälla vad kan man få hjälp att prata med någon.
Linn Heed: Det finns hjälp att få. Antingen kan han få hjälp via sin arbetsgivare om han arbetar, i någon form av företagshälsovård, annars kan han pröva studenthälsan om han studerar. Privat finns många alternativ att tillgå, och då är det bara att leta på leg. psykoterapeuter. Stötta din son i att gå vidare och bearbeta det trauma som har hänt. Det går att ta sig vidare, även om det är smärtsamt. Kramar Linn

Cilla: Hej! Vi är ett par strax över 40, med utflugna barn. Det flesta av våra vänner har yngre och nu känner vi att vi är i en Annan fas än d'e flesta av vännerna. Det är lite tråkigt, vi är ju så mkt friare ! Vi tycker mkt om barn men d'e blir inte direkt samma liv. Hur gör man för att hitta vänner i samma fas? Både som par och vännina? Mvh cilla
Linn Heed: Sök er utåt och vänd er mot olika sociala evenemang där ni kan hitta likasinnade. Det kan vara events där ni samlas av ett gemensamt yttre intresse eller dylikt. Olika resor med teman, golf, temaresor eller mat- och vinresor där ni lär känna många olika människor. Börja sporta och träffa nya bekantskaper. Var öppna och lyhörda för att vänner kan dyka upp i dom mest oväntade sammanhang. Kramar Linn

catarina: jag har en son som har ADHD hans beteende har visat sig att han kan ha kamrater som är ca 5 år yngre och 10 år äldre , båda delarna är inte särskilt lysande för det visar sig att de utnyttjar hans svagheter . han blir utnyttjad i olika situationer och jag förstår att han köper sina kompisar. han är mycket ensam egentligen. han säger att han har många vänner men . HANS VÄNNER ÄR PÅ INTERNET SÅ DE FLESTA HAR HAN ALDRIG SETT.min son är 22år . Har träffat flera med diagnoser det sista året pga att min son fick sin diagnos för ett år sen OCH DE HAR MÅNGA VÄNNER PÅ FACEBOOK men inga de ser öga mot öga . DETTA ÄR ETT STORT PROBLEM FÖR DE VET INTE HUR DE SKA BEHANDLA OCH VARA MOT MÄNNISKOR de träffar .GE OSS VUXNA NÅGOT RÅD HUR VI KAN HJÄLPA DEN SOM INTE VILL LYSSNA .
Brigitta Klang: Hej!
på vilket sätt tycker du att han blir uynyttjad?
Om han är nöjd så är det jättebra.
Vi vill ju så gärna som förälder att det skall vara bra och att vårt barn skall ha vänner men är han är nöjd med livet med sina cyberkompisar kanske det räcker

Tonårsmamma: Hej! Jag har en dotter som är 14 år och jag är inte speciellt förtjust i att hon och hennes vänner "facerapar" varandra, och då gärna med inlägg som är (i mitt tycke) lite väl grova, sexuella, kommentarer. De kallar också varandra för "bög", "hora", "slampa" osv . Jag tycker inte att det är OK- inlägg på FB kan ju ses av så många andra än bara deras vänner och de som befinner sig utanför vet ju inte vad som är sant och inte. Dessutom tycker jag att tilltal som t ex "bög" och"hora" inte hör hemma påFB. Är jag bara en "överreagerande" mamma? Hur ska jag få min dotter att förstå att det kan uppfattas som väldigt stötande av de flesta vuxna som läser det? Blir inte andra föräldrar störda av detta?
Brigitta Klang: Hej!
Jag tycker du kan förklara vad du tycker.
jag tror absolut att din dotter vet vad som är rätt och fel men detta är ju ett sätt att bli vuxen genom att testa .

Emmy: Jag är en person som haft lätt att få vänner och haft många omkring mig hela livet. Jag har blivit flera människors allra närmsta och viktigaste då jag är väldigt intresserad och tillgänglig, men med åren märkte jag allt tydligare hur obalanserad vänskapen blev. Mina behov av stöd och sällskap har varit så små i jämförelse, och jag har varit den som stöttar och finns för andra. I flera fall ledde det till slut till att minsta eget behov sågs som ett svek. Och i "den tysta överenskommelsen" låg ju att de kände sig trygga och bra i mitt sällskap och om det ruckades på uppstod missunnsamhet, avundsjuka, hävdelsebehov... Något mycket större än "energitjuvarna". Många konflikter och försök att reda ut senare har jag behövt klippa kontakten med alla som jag skapat sådana relationer till. Jag ser så tydligt hur självdestruktiv jag varit och använt andras enorma behov av mig som nån slags bekräftelse på att jag är viktig. Är det här verkligen så ovanligt som det låter på er?? Jag skulle vara så tacksam om ni ville ta upp det här ltie mer. Linn var innen på det endel, men jag blir förvånad över att ni andra inte verkar ha hört om det knappt. Är jag så ovanlig??
Linn Heed: Vänskap kan som sagt fylla många olika behov och det som är så positivt i din beskrivning Emmy, är att du är så medveten om vad det här grundas i för din egen del. Att du söker en position av att vara behövd, viktig och efterfrågad, men att priset för detta är att du känner dig utnyttjad och använd och att det blir en destruktiv relation. Gör någonting av denna medvetenhet och skapa nya relationer som grundas på ömsesidigt intresse och behov. Den balanserade vänskapsrelationen kommer att vara något helt annat. Kramar till dig, Linn

Kalle: har tre barn och barnbarn och inga har tid med mej. Varför är det så ? Är det samhäälet som har tagit så mycket tid? Alltid samma svar har inte tid Jag tycker att det alltid finns tid om man vill eller hur?
Magnus Sjöström:

Du beskriver ett vanligt problem som många äldre känner i relation till barn och barnbarn. Olika perioder i livet innebär olika intensitet. Tiden är ändlig och som småbarnsförälder kan det vara en känsla av tidsbrist som är rådande. kanske kan du avlasta dina barn genom att bara träffa barnbarnen vilket kan utmynna i tid att också träffa dina barn. Erbjud hjälp och avlastning, det brukar fungera!

Nattis: Ursäkta jag råkade komma åt kanppen skicka. Men min fråga är hur ska man kunna gå vidare, jag kämpar varje dag. Jag tackar miitt jobb för att orka, men när jag kommer hem så är ensamheten stor.............och jag har väl inte orkat umgås med människor. Stänger nog in mig och har väl en egen dialog att det är bäst så....efter min mans självmord så försvann mycket av mig själv, känner stor skuld att jag inte gjorde mer. Tjejkompisar har jag inte många och de som fanns hör inte av sig, jo vid dödsfallet då ville dom höra men sen då? Ingen frågar: hur mår du nu?
Brigitta Klang: Hej!
Du går igenom en stor sorgeprocess och jag tycker du är jätteduktig som ändå orkar arbeta för det hjälper dig att bearbeta det ofattbara för det är ju 2 saker du får arbeta med.
Dels att den du älskar är död och så den otillräcklighet man känner att han inte orkade leva.
Skriv ner din tankar till dina vänner så dom kan förstå dig bättre hur du känner just nu och det du behöver nu är ju att veta att dom bara finns där.

nilla: Jag är tvungen att avsluta en relation med en man med närhetsproblem som jag älskar. men hur skall jag kunna vara bara vän med honom kanske vänta tills alla känslor är bearbetade Hälsningar Nilla
Magnus Sjöström: Jag tycker att du, som du själ är inne på. skall avvakta en period för att om möjligt undersöka om er relation kan fortsätta i en anna form. Det är dock inte alltid som det är möjligt att en kärleksrelation kan övergå i en vänskapsrelation.

moderator: Nu avslutar vi chatten för den här morgonen. Tack för alla frågor!/Moderator