År 1920 tillämpades för första gången den moderna psykiatrins diagnostiska ramverk på en analys av Gustav Vasas son Erik XIV. Slutsatsen som författaren Viktor Wigert – sedermera professor i psykiatri vid Karolinska institutet – kom till var att det rörde sig om en schizofren psykos. Idag finns ett diagnostiskt alternativ nämligen schizoaffektiv psykos. En synonym är cykloid psykos.

En person med denna psykos drabbas av återkommande maniska, det vill säga ömsom sjukligt upprymda, och depressiva perioder. Schizoaffektiv psykos kan likna manodepressiv sjukdom eller, som den också kallas, bipolär sjukdom. Skillnaden mellan schizo-affektiv och manodepressiv sjukdom är att psykossymtomen kan finnas kvar även efter att de upprymda eller depressiva perioderna har behandlats och försvunnit.

Risken att insjukna i bipolär sjukdom är större om man som i familjen Vasa har en nära släkting som har sjukdomen. Undersökningar av enäggstvillingar som växer upp i skilda miljöer visar att ärftligheten har avgörande betydelse för om man ska få sjukdomen.

Ofta är det någon stressande livshändelse, framför allt i sjukdomens tidiga skede, som orsakar en ny sjukdomsepisod. Så tycks ha varit fallet med Erik XIV i samband med Sturemorden.

Erik XIV skriver själv:

"Gud befaller, att man skall ha fördrag med människornas svagheter på grund av sinnessjukdom. Konungar är också människor och kunna bliva sinnessjuka. Därför bör man också ha fördrag med konungarnas svaghet och sinnessjukdom."

Vasafamiljen hade inte tillgång till dagens medicin. De levde i en annan tid, med en upphöjd makt som gjorde att deras sjukdom fick oerhört allvarliga konsekvenser. Det är dock svårt att ge familjen Vasa en definitiv modern diagnos baserat på historiskt material.