Lilla jag: Jag skulle vilja ha hjälp med hur man får en mkt envis man, som "alltid har rätt" oavsett rätt eller fel att lyssna på vad jag har att säga och ta åt sig av det jag säger!?
Eva: Säg att du har mailat hit eftersom du förgäves försökt få honom att fatta att han måste lära sig lyssna vilket är avgörande i en relation! tala om att jag har sagt det!

Emma: Har du några tips på hur man kan ändra ett djupt rotat beteende i förhållanden? Jag tänker på att jag i en lång relation blev en "pleaser". Jag vågade inte ställa krav och var dålig på att ta kritik, blev passiv och var konflikträdd. Nu som singel har jag inte alls märkt av det beteendet utan känt mig nöjd med min självständighet, tills jag började träffa en kille som jag ville skulle tycka om mig. Då föll jag direkt tillbaka i mönstret som jag vet är så destruktivt för mig. Och visserligen har jag märkt av det i andra sammanhang med, som med kompisar, men inte såhär tydligt. Mitt själförtroende och självkänsla spelar såklart en stor roll här. Men är det en lösning att undvika människor som får mig att bete så? Eller hur ska jag göra för att komma ur det? Känns som att jag blir någon annan som jag inte vill vara...
Eva: Hej jag tror du tex skulle kunna få hjälp med kognitivt inriktad coaching erl terapi, detta är beteenden du kan träna bort och som behöver övas övas dagligen alt läs ngn bok mom hur du kan arbeta med KBT

anita: Hej! Jag undrar hur man bäst hanterar en förälskelse i en annan person samtidigt som man har en fast relation? Är detta vanligt?
Eva: Hej nej det är inte alltsåp alls ovanligt! Men du får , välja man kan faktiskt släcka ner såna starka känslor om man själv vill börja aktivera sina känslor för din fasta partner alt t en funderare på om din aktuella relation verkligen är så bra?

Missfine: Hej Eva! Hur går man vidare efter att haft en intimare relation med ens bästa killkompis? Idag har vi inte någon kontakt för det slutade illa. Men vi bor i samma byggnad så förr eller senare kommer vi stöta på varandra. Tack för ett underbart program!
Eva: Skicka en fredstrevare vettja ett brev eller ngt annat om att du vill att ni skall varea vänner och att man kan vara det även efter att ngt skett er emellan!

Sjuksköterskan: Hej! Jag blev änka vid unga år för några år sedan och lämnad med ansvaret för två yngre skolbarn. Det är svårt för mig i min situation att komma ut och träffa folk/män. Nu har jag blivit tokkär i min sons tränare i en idrottsförening. Han är tämligen nyskild. Tyvärr tillhör jag skaran som blir helt stum och visar mig alltid från min sämsta sida när jag är intresserad av någon. Personen i fråga är trevlig emot mig, men jag har svårt att tolka om det finns något intresse. I mina positiva stunder tänker jag att han är lika tafflig och ovan som jag vid att vara singel. I andra stunder så tror jag att jag förväxlar vanlig trevlighet med intresse. Då ledarna i idrottsföreningen utgör några av de viktigaste manliga förebilderna jag har för min son då pappan är död, så vill jag vara försiktig för att inte förstöra för sonen. Samtidigt genomsyrar min förälskelse hela mitt liv och det går ut över mina barn och mitt jobb. För att hantera detta har jag börjat skriva dikter vilket hjälper. Har du något råd att ge mig i denna situation?
Eva: Dü förstör inget om du skulle få bekräftat att tränaren gillar dig med! Du behöver säkert en ny förälskelse och det du just nu jan göra är att le lite extra mot tränaren dvs visa ditt intresse dåp du är där, Öva på hur du skall göra det innen du går dit det bör sända signaler om att du är intresserad.Ögonkontakt !

Mia: Hej! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ett och ett halvt år och allt fungerar jättebra mellan oss. Enda problemet är att han har svårt för att anpassa sig till att jag har en son från ett tidigare förhållande. Han har inga egna barn och tycker att det är jobbigt att behöva anpassa sig till ett barn varannan vecka. Han säger att han känner sig låst. Ingen av oss vill avsluta förhållandet så hur ska vi lösa det här? Behöver han kanske bara lite mer tid? Finns det något jag kan göra för att hjälpa honom? /Mia
Eva: Hej nej han bör anstränga sig att ändra sin attityd det är inte du som skall antränga el ändra dig! Ni kanske skule ha nytta av att tala igenom detta med en familjerådgivare som ex men din son är en viktigt del av familjen.Kanske ni skall tala igenom vilka olika tankefel han har om sin roll? Eftersom han känne sig låst? Har sonen en egen pappa så bör ju din sambo kunna ha en mer fri roll mot sonen osv?

Lena 45 år: Hej, min man lämnade mig för 5 år sedan utan förvarning! Direkt efter att vi tillsammans med barnen hade kommit hem från en utlandssemster. Plötsligt var han bara borta ! Jag fick på pappret ta hand om barnen men ofta lockade han dem till sig på helgerna. Han har bra ekonomi. Efter detta känner jag mig sviken och kan inte lita på någon. Känner mig sviken av barnen och det är en hemsk känsla. Går helt upp i mitt jobb. Har gåttt hos psykolger -både privata och kommunala men känner inte att de förstår mina känslor. "Skit i han "träffa någon ny... Har ätit medincin utan verkan fast läkarna tycker att man ser piggare ut... De förstår ingenting. Jag har ingenting. Har aldrig haft en riktig vän utan gjort vad folk säger till mig. Har en bostad men det är inget riktigt hem, Har nu svårt att andas , vill bara sova, och " överleva" alla hemska helger". Om jag inte kan lita på någon ( orkar inte bli sviken igen och igen och igen ) vad ska jag med livet till ? Om inte mina barn heller vill vara med mig så är man ju misslyckad.
Eva: Hej stackar dig men jag anser nog att som du beskriver dig själv justnu så bör du få en samtalhjälp,.Man kan hamna i felaktiga tanekmodeller om sig självdå man huxflux blir sviken men det när inte fel på dig! Snarare din exmans sätt att bete sig som fått dig att tro du är avvikande och anorlunda.Försök hitta en kognitivt inriktad teraeput går ibland att få genom husdoktor. Vänta inte sök hjälp nu kan må bättre snart!

André: Jag fastnar vid kvinnors vackra yttre, hur kommer jag förbi det?
Eva: Attraktion spelar en stor roll men du får försöka öva dig i att utforskas kvinnornas inre mer vara nyfiken ta reda mer på dem om deras värderingar målbilder osv.

eugenia: Är 50 år och har nyss avslutat en relation m en man m alkhoholproblem. Vi träffades via nätet och vi hade för bråttom. Är nu singel igen suck och längtar efter en man som jag får älska och som älskar mig. Hur gör man.
Eva: Det är egentligen bara att aktivera dig nsom gäller ut och mingla el nätdejta

Frida: Hej Eva! Jag har en fråga som är jättesvår för mig. Jag har mer eller mindre levt i ett destruktivt förhpllande med en man som jag trots allt har svårt att bryta upp ifrån för på något sätt älskar jag honom fortfarande. Han har alkoholproblem och till en början försökte jag "hjäpa" honom ur det, men insåg med tiden att det är omöjligt. Nu accepterar jag situationen har har väl som man säger blivit medberoende.Som sagt har han många oerhör bra sidor och jag försöker se till dem. Han ljuger väldigt mycket så stundtals har jag även funderat om han är psykopat eftersom han uppfyller i stort sett alla kriterier för det. Det kan ju även bero på att han är alkoholist att han har sådana symtom. Han känner sig osäker och fyller ut med lögner etc. Jag har trots allt en förhoppning att det här ska lösa sig med tiden eftersom jag saknar honom mycket när han inte är närvarande. Tror du att det är möjligt att vända den här situationen eller är det mer eller mindre omöjligt? Med vänlig hälsning Mariann
Eva: om han tar ansvar för sin sjukdom och tar emot behandling så finns det god chanser för Er =behandling för honom alltså!

Anna J: Hej. Har varit tillsammans med en kille nu i 4 år. Har ett problem o de är de att han dricker varje helg o gärna både fredag o lördag. Har pratat med honom ang detta men får bara till svar att de inte finns nått annat att göra. De gånger han har varit nykter under dessa fyra år är lätträknade på ena handens fem fingrar. Har du något tips hur jag ska gå till väga för att han verkligen ska förstå att jag tycker detta är tråkigt?
Eva: Säg som det är att du inte vill ha det så här=ärlighet varar längst!

Linda: Jag lever i en relation där jag trivs till viss del, men vi är fruktansvärt olika och min sambo ställer ett likamedtecken mellan mycket sex och ett bra förhållande. Han bekräftar mig sällan utan där har sex fått vara min bekräftelse. Låt oss säga att trots måååånga pedagogiska samtal från min sida så slutar det alltid med att jag ändå ALLTID går och lägger mig själv. Har vi umgänge så går han upp och lägger sig i soffan efteråt. På 5 år kan jag räkna gångerna vi skrattat tillsammans och iår har vi ett tillfälle att falla tillbaka på. Men jag har alltid känt mig trygg med honom. Inga överraskningar. Utöver en affär som han haft men nekat till. Vilket jag idag inte lägger så mycket vikt vid. Hans misstag, hans ångest. Inte min. För ett par månader sen träffade jag en äldre man som jag har enormt mycket gemensamt med, då främst värderingar, humor och prioriteringar. Men till saken hör av vi båda är i en relation och han ligger i en separation. Jag gör inte det. Från min sida blommade känslor upp efter att vi känt varandra en tid, ska jag vara krass så är det inte den jag ÖVERHUVUDTAGET trodde jag skulle falla för, varken till uteseende eller ålder. MEN min fråga är nu om jag verkligen ska överge det förhållande som jag har, vilket jag fundrar på. Samtidigt som jag är noga med att påpeka för mig själv att så länge som han inte är skild så har jag INGEN rätt att ens yppa vad jag känner. Fram tills dess så tillhör han någon annan. The end i min bok. Men har jag rätt eller fel? Starta gärna en snöboll i mitt resonemang så jag får in nya tankar eller kan komma till en slutsats. Tack på förhand!
Eva: Det låter inte bra det du upplever läs gärna min bok Relationskoden finns i pocket där du kanse vilka viktiga koder som bör finnas i en relation och sluta att hela tiden förstå och acceptera

Ammie: Hej, jag träffade en karl för 16 år sedan - vi hade en relation i ca 1 år - men jag upptäckte att han inte riktigt brytit upp med sin kvinna, så jag bröt våran relation. Han sökte upp mig på Facebook och vi började träffas igen. Det är lite invecklat; han och jag kommer från norrland - det var där vi var tillsammans första gången. Nu bor han i G-borg och jag i Stockholm. Han har barn med två kvinnor hemma i norrland samt 4 barn. Vi umgicks i ca 5 veckor när han skulle åka hem till Norrland för att träffa sina barn. Han åkte hem och därefter tog det 2 veckor tills att vi hördes - jag blev arg och tog bort honom som vän på FB. När han hör av sig har han varit på sjukhus med sin son, kritiskt säger han. Han hörde av sig då i fredags och berättade detta för mig och jag accepterade detta. Nu har vi inte hörts ngt igen. När jag ringer hamnar jag i hans mobilsvar och han svarar inte på mina sms - vad tycker du att jag ska göra? Ska jag bara låta det vara? Har skickat honom ett ultimatum i ett sms - där jag har skrivit att den här relationen inte ska vara på hans villkor, jag vill inte att det ska gå långt emellan att vi hörs OCH hör han inte av sig, igår, så förstår jag att han inte har tid för mig - och han har inte svarat. Gjorde jag fel i och med att skicka ett ultimatum och ska jag - som jag skrev tidigare, bara låta det vara.... Jag hoppas att du förstår sammanhanget... jag är så arg, så det kanske är lite otydligt, men då är det bara att ställa frågor tillbaka
Eva: usch ja vänta tills du får ngt svar men ta inte det svaret som första bästa ursäkt ta det lugnt ett tag men dessa beteenden är inte bra!

skogstrollet: hej, hur får man en man att hjälpa till? utan att känna sig utnyttjad? beröm o smicker o middag räcker ej
Eva: det är hans problem om han känner sig utnytjad för det ingår m i en relation att man agerar som ett team och hjälps åt! Han kanske inte vet hur han skall bete sig visa honom mdå vad du vill att han skall göra! Stå på dig!

Blondie: Jag ville att jag och min sambo sedan 5år skulle förlova oss. Då ville han ta timeout för han vet inte vad han känner och vad han vill längre. Jag fick en chock och blev helt förtvivlad. Jag trodde att vi hade det bra... Han säger att han älskar vårt liv, vår lägenhet och allt det där, han vet bara inte om JAG är rätt för honom.. Det är ju inte så att han är en liten slyngel heller utan han är snart 40år! Han bor hos kompisar nu sedan drygt en månad. Jag vet inte hur jag ska hantera situationen.. Han messar titt som tätt trots att han säger att han inte vill ha kontakt. Jag vet inte om jag ska våga svara eller hur jag överhuvudtaget ska agera... Har du några bra råd på hur man hanterar en sådanhär situation? Ska jag bara "ignorera" honom ett tag framöver eller vad äär bäst att göra i en sån här situation?? Kan tillägga att jag saknar honom så jag håller på att gå sönder...
Eva: Han har hamnat ett rädslosystem för att han antagligen tänker en massa katastroftankar om sin framtid. har han vart med om trista saker förr eller hur var hans barndom eg? På ett sätt är det bra att han tar enb timeout men bara om den används till att fånga vilka tankar han har och öva sig att ifrågasätta dem .Visa dig orädd och messa honom varför du älskar honom, och berätta de positiva framtidsbilder som du "ser" isf de katastrofer han ser. Håll dig lugn om det går och ligg inte på för mycket men "lagom"" dvs varannan el var tredje dag.

Malin: Många som jag vet eller känner har separerat efter att de fått barn, ungefär runt barnet är 3-6 mån. Är detta vanligare nu än förr? Många verkar glida ifrån varandra mycket just när de får barn. Jag och min sambo har en dotter på 4v.. Vi har vart tillsamans i snart 4 år.
Eva: JA tyvärr ger många upp i onödan för snabbt tycker jag alla relationer går igenom en massa stadier där det emellanåt känns trist osv men huvudaken är att man har mer kul och trivsamt ihop än negativt. Ge inte upp säger jag!

Anki: Hej Eva, Jag måste fråga VAR du har köpt dina strumpbyxor?! De är ju helt underbara!! Älskar annorlunda strumpbyxor/leggins!!! annars vill jag säga att du är så himla bra!!!
Eva: JA VISST ÄR DE" dET ÄR EN AFFÄR SOM LIGGER PÅ kUNGSHOLMEN SOM HETER "popp topp" i hörnet Fleminggatan och tror jag fridhemsgatan

Julia: Hej Eva! Har precis gjort slut med barnets pappa som jag misstänker är psykopatisk.. men jag tänker på honom jämt och han vill att vi ska bli ihop igen. Tänk om det inte är han som är destruktiv och vi borde jobba på relationen? Hur vet man?
Eva: Läs min nya bok Vaför hatar män kvinnor som älskar dem så kan su också kolla av olika konkreta beteenden osv sen kan du gå och tala med ngn expert för att få ytterligare råd