Manier, hypomanier och psykoser var en del av Rebecca Anseruds vardag innan hon fick rätt diagnos som 20-åring - fem år efter insjuknandet.

Nu har hon skrivit självbiografin Ett bipolärt hjärta om sin kamp för att ta sig ur det helvete som hennes psykiska sjukdom har inneburit.

Tillstånd av mani och depression skulle kunna förklaras som varandras motsatser.
– Depressionen är som en gyttja, det är mörkt och självmordstankar - man mår så fruktansvärt dåligt. Allting är så svart, säger Rebecca i Nyhetsmorgon.

– Manierna är det underbaraste jag upplevt, det är eufori och glädje. Jag kunde vara upp tre dygn i rad utan att sova och vara igång hela tiden. Jag tar inte droger, men jag kan tänka mig att det påminner om att ta droger.

Men det roliga har oftast ett slut.
– Är man bipolär är det vanligt att man hamnar i en depression efter en mani eller hypomani.

Sjukdomen har smulat sönder hennes själ flera gånger, men hon har pusslat ihop delarna och kommit ut starkare, säger hon.

Även om hon har en stabilare vardag sedan diagnosen anser hon dock inte att hon än i dag fått någon konkret hjälp.
– Jag har efterfrågat KBT, kognitiv beteendeterapi, sedan 2007 - med den metoden kan man nämligen få verktyg att hantera svängningarnamen. Men jag får bara mer mediciner.

Ändå säger hon sig må relativt bra i dag. Att skriva boken har dock blivit som en del av den terapi aldrig fått. Hör en del av hennes historia i klippet ovan.