Flickor får tunga mediciner mot självskadebeteende
Tonårsflickor som skär sig behandlas ofta med tunga narkotikaklassade mediciner, visar Kalla faktas granskning. Användningen av lugnande mediciner bland flickor mellan 16 till 19 år ökade med 180 procent mellan 2000 och 2007. Trots det råder total avsaknad av forskning som stödjer att medicinerna fungerar mot självskadebeteendet.
Mediciner som Matilda skulle ta under en dag
Stilnoct och propavan – sömnmedel
Klomipramin – mot depression och tvångssyndrom
Stesolid – lugnande
Lithionit – mot psykoser
Zyprexa – mot schizofreni
Unga med självskadebeteende kan bli bättre av terapi, visar svensk forskning. Men i stället behandlas en del av dem med de allra tynga medicinerna.
Preparaten Stesolid, Sobril och Rohypnol är narkotikaklassade på gatan men dessa medel skrivs ut till en del unga flickor som skär sig.
Flickor får mer lugnande
Samtidigt har det skett en dramatisk ökning av lugnande mediciner i gruppen flickor 16-19 år. Mellan 2000 och 2007 har den dagliga dygnsdosen av så kallade bensodiazepiner ökat med 180 procent, från 47 415 dygnsdoser 2000 till 132 528 dygnsdoser 2007.
Kunde inte sluta skada sig
Matilda Skog är 24 år idag. Hon var bara 14 år när hon fick medicinen Stesolid, ett tugnt lugnande preparat. Hon led då av självmordstankar och lugnade sin ångest genom att rispa sig med rakblad. Även när medicinen inte hjälpte henne fortsatte läkaren att skriva ut mer och mer preparat.
Hon blev så småningom beroende av de narkotikaklassade medicinerna. För att få tag i mer vände hon sig till langare.
– Jag kände sådan förtvivlan och sådan vanmakt och jag visste inte vad jag skulle göra, och jag hade ju provat det tidigare på barnpsyk, säger hon till Kalla fakta.
Ingen terapi
Till slut blev Matilda inlagd på en intensivvårdsavdelning på St. Sigfrids i Växjö. Men hon fick ingen terapi utan i stället testade läkarna olika preparat på henne. Matilda fick medel mot schizofreni, narkotikaklassade lugnande preparat och medicin mot tvångssyndrom på en och samma gång.
Väntade sex år på psykolog
Åsa, som också mådde psykiskt dåligt och skadade sig själv, var inlagd inom psykiatrin i åtta år, bland annat på det numera nedlagda Beckomberga sjukhus utanför Stockholm. Men det dröjde sex år innan hon fick prata med en psykolog för första gången. Då vände det för henne och två år senare, 2003, kunde Åsa släppas.
I dag saknas nationella riktlinjer för hur unga med självskadebeteende bör behandlas och psykiatrin vet ofta inte hur de ska hjälpa ungdomarna.
Reporter: Matilda Uusijärvi
Redaktionschef: Susanne Edmark
























