Svenska tv-tittare och radiolyssnare är diskriminerade. Sedan decennier har tidningsläsarna en egen klagomur, Pressens Opinionsnämnd, dit man kan vända sig om tidningarna gjort övertramp mot enskilda personer. Opinionsnämnden och dess handläggare, Pressombudsmannen, tar upp fallen och har det gjorts fel, kan tidningarna bli dömda både till rättelser - och böter.

PO och Pressens opinionsnämnd( PON) är skapade av och regleras av ett samarbete mellan arbetsgivare och fackförbunden i tidningsbranschen.

För tv-tittarna - och radiolyssnarna - finns den statliga Granskningsnämnden, en betydligt mer svårtillgänglig och byråkratisk organisation. Granskningsnämnden måste finnas kvar för att t ex kontrollera sändningstillstånden för de olika tv-bolagen. Men Granskningsnämnden är ett trubbigt instrument för enskilda och drabbade personer.

Det är märkligt att inga allvarliga försök har gjorts på alla dessa år - radion har funnits sen 20-talet, tv:n sen mitten av 50-talet och den kommersiella tv:n sen slutet av 80-talet - till att hitta en gemensam lösning som innebär att tv-tittarna, och radiolyssnarna, har samma rättigheter som tidningsläsarna. En gemensam Pressombudsman och TV/ radio-ombudsman, en MO - Massmediaombudsmannen, som också skulle kunna granska annonser, reklam mm.

Många anser att en sådan funktion måste skapas av branschen själva, men det är förvånande hur få sådana intitiativ som tagits. På senare år är det framför allt Aftonbladets nöjeschef Ronny Olovsson, som vill ha en tv-ombudsman för att t ex granska dokusåporna och dess deltagare, en måhända lite oväntad inställning från en tidningsrepresentant vars tidning i högsta grad lever på att skildra dokusåpadeltagare i alla möjliga och omöjliga situationer.

Men Ronny Olovsson kan mycket väl ha rätt, hanteringen och skildringen av dokukändisarna har i många fall passerat gränsen - för deltagarna, men även för publiken. Att sedan tv-bolagen försöker övertrumfa varandra med nya infall i den egna dokusåpan gör inte saken ett dugg bättre - visar ni fylla, visar vi hångel, visar ni en naken karl, visar vi samlag etc etc.

Frågor av etisk och kränkande natur diskuteras alldeles för sällan.

Massmediemagasin i tv och det oftast förträffliga Vår grundade mening i P1 tar också upp etiska, moraliska och kränkande övergrepp i massmedia.

Det gör också PK, Publicistklubben, en anrik sammanslutning, som under Jan Guillous ledning gjort en ordentlig uppryckning på senare år, oftast med rätt frågor som ligger i tiden, oftast med de rätta deltagarna. " Debatten" om våldtäkt och incest var f ö den bästa på mycket länge.

PK blir dock alldeles för ofta något av en klubb för inbördes beundran, för ett tag sen debatterades t ex övergreppen i samband med mordet på Anna Lindh, resultatet blev magert. Samtliga inblandade massmediechefer gjorde avbön på detaljer, men ingen tyckte egentligen att några stora fel hade begåtts. Vi som satt i publiken var också alldeles för flata, trots att många duktiga journalister finns även nedanför podiet.

PK är branschen själva som diskuterar branschen. De drabbade - eller för den delen den intresserade allmänheten får inte vara med. Det är som om polisens eventuella övergrepp hela tiden skulle diskuteras och utdömas av enbart polisen.

Från mitt jobb som Tittarombudsman på TV4 vet jag att många svenskar har synpunkter på hur journalistiken bedrivs i massmedia, i stort som smått.

Men publiken - tidningsläsarna, tv-tittarna, radiolyssnare - har ingen chans att debattera med eller ställa frågor till massmedias makthavare och det är både krångligt och besvärligt att få rätt mot tidningarna, ännu svårare mot etermedia radio och tv.

Kanske är det dags för öppna hearings om detta, som i riksdagens konstitutionsutskott - KU, eller Pejling - Herbert Söderströms - kvällslånga utfrågning av makthavare och övriga inblandade i SVT för tjugotalet år sen.

Låt oss vädra ut kollegialitetet och släppa in konsumenterna.

Öppna t ex andrakammarsalen i riksdagen för en öppen hearing om övertrampen i samband med mordet på Anna Lindh, eller för den delen mobbningen i dokusåporna, eller sponsringens påverkan på programinnehållet, eller stockholmscentreringen inom SVT - eller TV4.

Bjud in allmänheten, politikerna, massmediaforskarna - och inte minst massmediabossarna och öppna dörrarna på vid gavel. Låt folk tala om vad dom tycker och ställ dom ansvariga och deras medarbetare till svars. Liknande forum kunde med fördel även göras av tv - t ex TV4, eller i radio.

Och låt den nya MO - Massmediaombudsmannen - organisera och leda detta. Och skapa Massmedias Opinionsnämnd, en modern organisation som är till för alla massmediakonsumenter : läsare, lyssnare och tittare. Tittarombudsman TV4

Janne Andersson -