Hur är läget?

- Jag har aldrig mått bättre.

Hur var det att se sig själv på tv?

- Overkligt. Det kändes precis som då, så jag upplevde hela min audition igen. Jag var nervös igen, jag skrattade, grät och skrek.

Hur var din audition?

- Väldigt bitterljuvt. Först en väldigt jobbig strävan efter bekräftelsen och sen när den kom så kändes det som jag dött och kommit till himmelen.

Hur har responsen varit?
- Igår kväll gick telefonerna varma. Hemtelefonen, min mobil, mammas mobil och pappas mobil. Jag har fått hur många mejl och gästboksinlägg som helst och har nu en massa träffar på Google. Det fortsatte idag i skolan, alla tittar och kommer fram och säger grattis. All uppståndelse är så overklig. Men jag har ju alltid drömt om att sjunga för en större publik så jag hoppas det här gör att jag kommer någonstans på vägen.

Din audition är den mest sedda någonsin här på Idolsajten.
- Nä? Oj vad roligt!

Och i forumet hyllas du. Vad blir du gladast för?
- Jag har varit inne och kollat, och det är ju helt galet. Gladast blev jag för en kille som skrev om hur hans bror gått bort och hur jag berörde honom med min sång. Det är rörande att veta att man gjort ett så stort intryck att folk tar sig tid att skriva något.

Juryn säger i programmet att du inte visste hur bra du är. Stämmer det?

- Ja, jag kände då, och känner fortfarande, att det är så otroligt överdrivet och hajpat hur bra jag skulle va. Jag kan fortfarande inte förstå att det är mig de pratar om.

Inte ens efter all respons sen igår kväll?

- Jag vet inte, det är klart det blir enklare när fler människor säger det. Men det är fortfarande obeskrivligt svårt att tro att det handlar om mig.

Vad kan vi förvänta oss på slutaudition?
- En lika nervös Anna. Jag ska försöka leva upp till förväntningarna som finns på mig nu.