"Tårögd när hon ville ta över"
Dottern kommer att ta över den berömde stjärnkocken Erik Lallerstedts restaurangimperium. Möt båda i Efter Tio.
Ellen och hennes far fick varsin hjärntumör
Veckans tema är "Mot alla odds". Ellen Fridlund skrev ett brev till Malou: "När jag var 10 år gammal fick både jag och min pappa varsin hjärntumör. Jag mår underbart bra idag medan min pappa tyvärr gick bort." Ellen, hennes make Martin och mamma Marianne delar med sig av sina erfarenheter.
Jan Emanuel i champagnelunchen
I champagnelunchen sitter skådespelaren Claes Månsson, arkitekten Gert Wingårdh och Jan Emanuel Johansson, politiker och entreprenör, redo att prata moral.
Smygtitta på nya filmer
Festivalchefen Git Scheynius visar de mest spännande klippen från årets upplaga av Stockholms Filmfestival.
Erik Lallerstedt
, 62 är på väg att lämna över kockmössan till sin dotter Anna Lallerstedt
, 31.
Om ett antal år så är det hon som driver prisbelönta Stockholmsrestaurangen Gondolen. Bakfickan är hon redan restaurangchef för.
Erik och Anna Lallerstedt berättar för Malou von Sivers om generationsskiftet och sin speciella relation.
Var det självklart att Anna skulle ta över?
- Ingenting är självklart, säger Erik Lallerstedt. Det är inte heller självklart att ställa frågan eller att man vill ställa frågan. Jag har nämligen inte velat tvinga henne. Undermedvetet har man säkert försökt, men man ska också ha chansen att säga nej och inte bara av hövlighet svara ja.
Hur gick det till då? - Vi pratade, jag tror jag på något sätt insinuerade frågan, hon pratade om det och jag blev nästan tårögd när det stod klart att hon ville.
Vad har Anna lärt dig? - Hon försöker ju ... (skratt) Hon försöker uppfostra en 62 årig gubbe ... (skratt) Det är kommunikation det handlar om, det måste vi lära oss.
Anna Lallerstedt säger:
- För mig har det alltid funnits i bakhuvudet att jag skulle ta över, men kanske inte för pappa. Men jag har ju växt upp på restaurang, eller på restaurangerna, båda mina föräldrar har varit där.
Hur är det att jobba för sin pappa, då? - Det är både bra och dåligt. Vi känner varandra, vi känner våra visioner, jag förstår vad han vill och vad han menar, men det är också lättare att ryka ihop. Det är lättare att argumentera med honom. Det händer inte så ofta, det tycker jag inte.























































