Mikaelas dagbok från Thailand

31/1-08

Hej hej hallå igen dagboken!

I dag är det nyårsafton, eller kanske yrhårsafton?
Jösses vad det är mycket människor på Merlin! Bord och stolar konkas hej vilt till gräsmattan där hela 38 nationaliteter skall sammanstråla i afton! Vilket ståhej för personalen som skall bordplacera alla tusen ätande. Irma och jag ser över skådespelet. Mycket planering nu.

Vad händer där? En jättestor scen har byggts upp och ett gäng musiker står och soundcheckar, ”bäst du hjälper dom lite och testar ljudet” tycker Irma och börjar gå bort ifrån mig mot slutet av borden. ”Vart skall du?” frågar jag och inser nu att det inte var ett skämt med soundcheckingen. Sablans människa som tycker det är kul att utsätta mig för pinsamheter som detta. ”Så upp nu Maouen! Det fixar du galant” Åh nej, jag vill inte.. vilken trappa upp då! Utan räcken att hålla i. Vill inte tänka hur det skall gå nedför. För ner vet jag av erfarenhet att man alltid kommer, men hur? Usch, hemska tanke. Staplar mig upp på scen med lite pirr i magen, lite spännande e det allt.. Tänk vad min Irma känner mig.. Se där ja, kamerateamet var snabbt med på noterna. Som vanligt när det händer nåt utanför manus!

Ber att få låna mikrofonen av en som misstroget stirrar på mig, han undrar väl vem jag är i blå uniform utan konungens emlem på bröstet, fel färg har jag också på mig uppenbarligen, GRÖN är onsdagens veckofärg. Han lämnar ut micken till mig och en annan i gruppen sätter på ljudet. ”sjung våran låt” ropar Irma. ”nej den e för svår vet du!” svarar jag och försöker komma på någon annan, har fått hjärnsläpp i mitt annars så musikfyllda huvud! Hm, men vänta. ”Det e en saga för god för att vara sann” Lisa Ekdahls gamla hit som man antingen hatade eller älskade for igenom tanken och ut genom munnen. ”Vem vet? inte du, Vem vet? inte jag” håll i hatten vilken klassiker! Inte Irmas favorit kanske men hon var stolt över att jag gick upp och sjöng... viken känsla... mission complete!

Dagen rullade på från 07.00 fram till midnatt med att pyssla och underhålla våra gäster. Äntligen dags för tolvslaget.

Upp för trappen igen och nu med figursydd sidenklänning och klackskor! Milda Matilda, graciös som ett kylskåp staplade jag uppför.. Grabbarna hade inga problem, inte ens med en tung kamera på 17 kg över axeln. varför slutade jag att träna? För att du e bekväm av dig! Den lilla rösten i huvudet som ständigt korrigerar.

Irma fattar tag i mikrofonen och börjar nedräkningen 10...9...8... Khoffe och Bella som ser ut som kungligheterna själv står vid sidan med oss andra... nu, snart...
1 – ”gott nytt år! Happy new year!” Alla står upp och omfamnar varandra med
glädje och skålar med dom fyllda champagneglasen! Härlig syn från scenen...

Hoppla, det var nära! Skorna i handen i snäv klänning klarade jag nedstigningen baklänges, inte så snyggt kanske men kroppen var i behåll, det är det viktigaste.
Någon Aussiegrabb har fått fatt på mikrofonen och friar till sin flickvän som rört svarar ”ja” och tar emot ringen på sitt finger... se där ja! Nu började jag lipa som en sill. Lyckliga människor!

Ännu ett nytt år står på dörren och inbjuder mig till ett fantastiskt 2009! Skål!

24/12-08

Hej hej hallå dagboken!

I dag är det julafton och jag har aldrig varit igång så mycket en jul som i år!
Vaknade när klockan ringde vid 06.10, gick upp och drog isär gardinerna. Hm, en vit jul? Knappast.. 29 grader varmt och solen började försiktigt titta fram för att säga god morgon till oss turister och arbetare i detta paradisland.

Klockan 06.30 var det dags att åka till jobbet för mig och Christoffer, vi hade den stora äran att dela ut julklappar till alla snälla barn! Julklappsutdelningen började kl 07.00. På med tomtedräkten och sortera lite julklappar ut till dom ännu sovande barnen... Denna utdelning gick smidigt med dörrknackande till yrvakna familjer och som verkligen blev tagna på sängen av oss! Detta var jättekul, alla glada miner med barnen sittades i sängarna med pyjamas på och med ruffsig kaluffs. Stolta föräldrar filmade och tog kort av dessa mysiga ögonblick med tomten och nissan... Tänk att julen kunde infinna sig i Thailand också...

Efter frukosten kunde man gå rätt ut för ett morgondopp i poolen, vart i sveriges avlånga land kan man det utan att frysa häcken och becken av sig?

Klockan 08.20 dyker resten av Merlingänget upp på plats och det är dags för frukost! Inte som den vi har hemma i Aby, men dock lite mysig stämmning med Bella som kämpade med stark hemlängtan och med tårar som hotade svälla över vilket ögonblick som helst.. Jösses, skulle man orka hålla tillbaks själv? Ringde pappa på eftermiddagen och även min familj i småland, klarade tårarna... Ingen julkänsla hade infunnit sig i mitt hjärta... Inte ännu.

Julafton börjar rulla på med julpyssel runt poolen och kl 12.30 är det dags för jullunch i restaurangen.. Maria har hämtat mat från Buffalo och vi glädjs alla åt att vi skall få reda på vem våran ”Nisse” var i Nisseleken. En jullek som dom flesta Blue Village hotell har bland personalen.. Christoffer gissar direkt rätt att jag är hans ”Nisse”, Maria var min och det gissade jag med rätt på. Rimmad lax och dillstuvad potatis blev det till jullunch, gott! Saknade dock julmusten till..

Kvällen kommer och det är dags för ännu ett julklappsutdelande för mig och Christoffer, här börjar eländet och ”borta i labyrinten” fasan... Listan var printad och klar med alla rumsnummer på och klapparna redo att delas ut! Kamerateamet var beredda med bom och mygga på oss och Christoffer fick ännu en gång visa upp sin läckra lekamen i TV rutan. Pinsamma kallingar brorsan! Dom utgick på 90-talet ihop med handdamsugaren, Say no more..

Få se nu, här hade vi lite julklappar till finska barn och klockan har tickat på ordentligt.. ”Jag går ensam till dessa två rummen, sen möts vi på nästa” säger Christoffer och traskar iväg med juleklockan ringandes i handen. Själv står jag med en överlastad barnvagn med klappar som trillat över räckerna flera gånger och nu skall jag in i hissen med kamerateam och allt.. ja ja, det går bra..

Väl framme på det överrenstalade rumsnummret fanns inte tomten.. var fasen var han jäkla tomte? Lämna sin Nissa med klappvagn och allt! Där kom en annan tomte som sa att tomten redan varit där och fortsatt. Va? Hur hittar jag honom nu med hiss och allt? Letandet övergick panik när jag inte fann nästa rum som stod på listan. Hittade en kvinna från ”housekeeping” som sa att rummet inte fanns och då började jag svettas på riktigt..

En timme försenad till rummen och Irma ringde och frågade hur det gick. ” det går bra Irma” eller hur? Överallt och ingenstans började jag leta efter tomten, frågade men ingen hade sett honom alls.. Otroligt! Var fanns övevakningskameran när jag behövde den?? Tiden sprang iväg och Irma ringer för andra gången för att undra hur det går, vi är lite sena nu.. tro Pelle det, tomten har rymt ju! Väntan väntan och vilse i labyrinten som heter Merlin Beach utan tomte. Viken jäkla jul alltså.. Nästa skall jag minsan spendera hemma med tomtegröt och Karl-Bertil Jonssons julafton på tv! Vad hör jag? Tomtebjällran! ”tomten” skriker jag och springer i lyckorus mot ljudet av skvalpande gummistövlar och ringklocka. Han kan gått bada i svetten den dumma dumma tomten! Men gissa hur glad jag var att se honom.. Slutet gott, allting gott!

God jul kära vänner och Kollegor! Nu är det dags att sova, klockan är 01.15 och juldagen nalkas med julbord på La Moets båt! Hoppas på julskinka och sill! Klockan ringer 07.00 igen som vanligt, Hej John Blund, nu sover jag...

Filmning dag 1.

Hej hej hallå dagboken!

Idag har filmteamet kommit till oss på Merlin Beach, och det är dags att göra inledningen till Semestersvenskar.

Alla är samlade och ganska nervösa inför denna första tagning. Vi får papper där vi skall skriva ner våra profiler, samt berätta 2 av våra minnen som reseledare. Merlin Beach har tre poolområden och vi går till nummer två där broarna finns. Meningen är att vi skall komma uppdelade från varsitt håll och mötas på bron, tänk er Beverly Hills intro.. Denna tagning upprepas ett 20-tal gånger och sen börjar en bräda att ligga löst på bron. Jag tittar misstänksamt på den och tänker ”glöm inte vart den lösa brädan ligger” jag med min otur.. Vi börjar återigen dansant och lattjande skrida fram på bron, allt går väl tills vi måste flytta lite till vänster, BRAK! Där satt jag med ena benet igenom bron med foten dinglandes i vattnet.. detta är det närmsta saltomotal jag någonsin kommit i fri uppvisning i dans. Alla mina kollegor tittade förvånat och sa ”vad hände?” Fredrik tyckte ”fasen vilket fräckt move alltså Mickan!” på bred skånska. Alla skrattade medans Anton och freddan drog upp mig ur brädhålet. Ni som sett en bro i trä vet hur bred en bräda är och föreställ er hur det känns att i 180 trycka igenom ett helt ben med lår där! ONT är ordet minst sagt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag skrattade och skrek samtidigt.

Irma med tröstande armar skrattade och sa ”stackars Irmas Maouen” Christoffer sa ”du måste till sjuksyster med det där” på bred finlandssvenska , ”du blöder ju på baksidan, tur att du inte fick spikarna i dig.” Jag tittade med tårfyllda ögon på dom två rostiga spikar som elakt pekade rakt ut ifrån det lite större format av ”titthål” som nu uppstått i den brunmålade, och något sargade bro. Tur hade jag där! Semestergäster på sina solstolar hade satt sig upp och tittade på skådespelet. Pinsamt värre kändes det att linka iväg till syster.. vågade inte vända blicken mot kameramannen på taket, det måste sett jäkla kul ut.

Senare var det dags för porträttbilder, som tur var hade jag inte slagit i ansiktet i fallet på broräcket utan kunde utan svårigheter visa mig i kameran. Varför dessa bländande soldukar överallt som får en och likna en kiknande känguru i ansiktet? Inte lätt att få till det här.. ”så, vänd dig bort nu och tillbaka när jag säger NU” Fotografen Niclas röst som på bred göteborska säger åt mig hur jag skall stå och vända mig, ”fångad av en stormvind du vet” jaha!? Eh, ja just det, den kan väl alla typ posa till! Busenkelt. Varför måste jag ha benet upp på kanten sådär töntigt? Hm? Sådär ja, ca 150 bilder tagna, då var det klart!

Alla till gräsmattan, tagning av alla tillsamans. Plåtningen är klar och vi tackar varandra för en trevlig dag ihop. Själv tackar jag för en prydlig lårkaka som börjar ta form på mitt annars så smäckra ben..;-)