Berätta lite om din bakgrund.
- Jag är bilgalen och har alltid varit det, ända sedan jag som fjortonåring fick vara kartläsare åt pappa när han tävlade. Under 70-talet tillhörde jag den svenska eliten i rally och vann SM-plaketter. Sedan tävlade jag i England med en engelsk kille som kartläsare i sex år, nästan hela tiden på privat basis med privatägda bilar. Under hela denna tid har jag dessutom varit polis. Jag höll på med rally fram till 80-talet, då jag efter Palmemordet började samarbeta med SÄPO och syssla med transporter och säkerhet. Jag har dessutom varit biltestare på Teknikens Värld i tio. Det är bara bilar som gäller!

Vad gillar du med att köra bil?
 - Jag gillar att köra bil på alla vis, att köra fort och sakta, samspelet med andra – allt! Det är ytterst sällan att jag åker med någon, jag är snarare känd för att ta bilnycklarna och sätta mig bakom ratten oavsett var jag befinner mig och med vilka.

Varför sitter just du i juryn?
 - De ringde, haha!

Vilka är de sämsta egenskaper som en bilförare kan besitta?
 - Att man har fel attityd till allvaret i bilkörning och inte respekterar de signaler som kroppen ger. Den vanligaste olyckan i dag beror på ouppmärksamhet, att man till exempel somnar bakom ratten. Alla vet att man inte ska köra full, alla vet att man inte ska köra fort, men att ge akt på kroppens signaler, det verkar folk ha svårare för.

Vilka kommer åka ut?
 - De som visar tecken på bra omdöme när de kör.

Vilka av deltagarna gör mest framsteg?
 - Vincent, den lilla vovven som satt i Evas knä, har äntligen fått ett eget bälte. Nu behöver han ju inte riskera livet varje gång, och det måste ses som ett framsteg!

Vad kan du inte ha överseende med?
 - Jag kan inte tolerera bristande omdöme, att inte förstå hur nära gränsen man går. Ett exempel är när förarna skulle köra upp på fyrkantig platta. Oerfarna som de är skulle många ge sig på att försöka göra en handbromsvändning, även fast de visste inte hur man gör! En som har lite kunskap skulle inte prova det, utan veta sin begränsning. Det är en kaxig grupp, minst sagt.

Har du någon gång varit rädd när du åkt i bilen med deltagarna?
 - Jag har aldrig åkt med i bilen. Nej, det funkar inte med trafikpolis där, jag skulle ju ha behövt ingripa. Ärligt talat är jag glad för att jag slapp.

Vad är svårast att träna bort?
 - Egentligen ingenting, det svåraste är att det inte finns genvägar till rutin och erfarenhet. Man måste lyssna och lära av vad man själv gör.

Är det någon coach som är extra duktig?
 - Flera är bra på att ge råd, men de har ett stort bekymmer –råden når inte fram. I fallet Sara och Patrik kom i alla fall Patrik till slut fram till att ”nu måste jag börja lyssna”. Då hade polletten trillat ned.

Vilket är ditt värsta bilrelaterade minne?
 - För mig är bilkörning bara positivt, men å andra sidan ser jag ju en massa elände i yrket. Jag vet förstås att det att det finns risker, men det är ändå en sådan jädra härlig känsla att ha full kontroll över en bil.

Vad är din egen akilleshäl som bilförare?
 - Jag tycker ju att jag kör bra, haha. Det finns många som retar sig på andra trafikanter, men det gör inte jag. Alla gör ju så gott de kan. Man mår bättre om man inte är så irriterad hela tiden.