Stieg Larssons böcker är enligt min mening väldigt spännande och välskrivna. Ovanligt bra deckare. Tyvärr ligger det ett politiskt budskap under ytan som jag anser orättfärdigt och som påverkar samhällsklimatet på ett mycket negativt sätt. Det handlar om den feministiska världsuppfattningen.

Man ska inte attackera en avliden, men nog känns det som om trilogin av Stieg Larsson skulle ha kunnat vara ett feministiskt beställningsverk.
Hela den atmosfär som författaren har konstruerat ligger nämligen helt i linje med den vrångbild av samhället som feminismen under många år (mycket framgångsrikt) kämpat för att etablera i människors sinne.

Stieg Larsson målar upp en extremt negativ bild av mannen. I hans värld är det inte undantag att män begår våldtäkter, genomför grovt sadistiska akter mot kvinnor eller ”bara” misshandlar dem. Det är regeln. Så är män. En författare har naturligtvis full frihet att dikta upp vilken miljö som helst i en skönlitterär skildring, men Larssons trilogi bidrar sannolikt till att befästa den feministiska (djupt orättvisa) vulgärbilden av mannen som Det Skyldiga Könet. En vrångbild som oerhört många män är hjärtligt trötta på, och som exempelvis nobelpristagaren Doris Lessing reagerat starkt emot.

Jag har förstått att deckarsvitens huvudperson, Lisbeth Salander, blivit en ikon för feminister. Det är kanske inte så förvånande, mot bakgrund av det manshat och den grova ensidighet som kommit att prägla stora delar av den svenska feminismen. Visserligen har romanfiguren Salander blivit utsatt för mycket grova övergrepp som liten (övergrepp som konstruerades av Stieg Larssons penna), men ursäktar det vad som helst?

Man kan konstatera att Salander är en djupt otrevlig person med svår kriminell belastning. Hon sviker sina närmaste vänner, hon har förskingrat till sig tre miljarder kronor, hon begår regelmässigt brotten ”dataintrång” och ”olaga hot”, hon ägnar sig åt grov misshandel, och hon har förmodligen minst ett liv på sitt samvete.

Ifall Lisbeth hade varit man hade hon betraktats som ett avskum. Men nu är hon kvinna, och då är det en annan sak. En HELT annan sak.

Pär Ström