Det började egentligen redan förra mandatperioden. Miljöpartiet hade byggt upp en speciell relation till Göran Persson och förre finansministern Pär Nuder klagade vid något tillfälle på att Persson samarbetade bättre med miljöpartiet än med sin finansminister.
Och dagen före valet ringer statsminister Persson upp mp-språkröret Peter Eriksson.
²Om vi vinner valet så kör vi², säger han. ²Då bildar vi regering tillsammans.²

Men socialdemokraterna vann inte valet och Göran Persson blev inte ens partiledare särskilt länge till. Partiet gjorde sitt sämsta val sedan 1917 och ledningen tog itu med en krisbearbetning som bland annat resulterade i en valanalys som är intressant läsning för politiskt intresserade. Rapporten kallar valet 2006 för ²en folkomröstning² om socialdemokraterna, och konstaterar att väljarnas dom snarare var ett nej till fortsatt s-styre än ett ja till den borgerliga alliansen. Av detta drar man slutsatsen att partiet behöver förnya både sin politik och sitt ledarskap. En annan slutsats är att väljarna vill ha samarbete mellan partier och att socialdemokraterna alltså inte kan gå till val ensamma igen.

När Mona Sahlin valdes till ordförande formulerade hon och den nya partiledningen tre arbetsuppgifter för henne: Förnya ledarskapet, förnya politiken och skapa ett regeringssamarbete som kan vinna nästa val. Det här sista är ett stort steg för socialdemokratin och något rent av otänkbart för många veteraner i partiet.
²Vi är inte unika längre i och med detta², konstaterar till exempel förre finansministern Kjell-Olof Feldt. ²Vi har alltid gått till val på socialdemokratisk politik och med en socialdemokratisk regering. Det här riskerar att leda till att socialdemokratisk politik blir något suddig ¬ vilket den i och för sig redan är ¬ men ännu mer än nu.² Och tidigare arbetsmarknadsministern Hans Karlsson har liknande invändningar. Han påpekar också att misstänksamheten mot Miljöpartiet är mycket stor i LO-leden och han tror att en av Mona Sahlins riktigt stora utmaningar blir att övertyga LO-väljarna om att det är rätt att samarbeta med miljöpartiet.
²Hon måste vinna kärnan², säger han. ²För har hon inte kärnan med sig får hon svårt att mobilisera i valrörelsen.²

Men när Sahlin var nyvald var nog inte hennes avsikt att bilda en väljbar regeringskoalition klar för alla inblandade. Hon rivstartade med förnyelsearbetet och låg lågt med politiska uttalanden eftersom partiets gräsrötter skulle få tillfälle att ompröva partiets politik i ett antal så kallade rådslag. Detta ledde till viss kritik mot henne eftersom det blev otydligt vad hon egentligen ville med sitt partiledarskap. Dessutom fick partiet plötsligt ett dubbelt ledarskap: de personer som var ordförande i rådslagen fick nästan en viktigare roll än det dittills så allsmäktiga verkställande utskottet, VU.
²Det där skedde nästan kuppartat², säger en källa från ett av partidistrikten som inte tyckte om det som hände. ²Det blev ett sätt för henne att komma runt att hon hade ett VU som var utsett av Göran Persson².

Mona Sahlin koncentrerade sig också tidigt på samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet. Redan hösten 2007 bestämde hon sig för att sätta upp ett mål för samtalen, att de skulle vara slutförda i oktober 2008 och hon bestämde till och med datum för presskonferensen när samarbetet skulle tillkännages ¬ det skulle ske mitt i mandatperioden ville Mona Sahlin, den 1 oktober. De pågående förhandlingarna dryftades kontinuerligt i partistyrelse, det styrande verkställande utskottet VU, och i den så kallade 26-manna, som består av partiets samtliga 26 distriktsordförande.

Under hösten 2007 och våren 2008 pågår samtal mellan partiledarna och språkrören i de tre partierna och de resulterar först i några gemensamma utspel i frågor som könsneutrala äktenskap och den rysk-tyska gasledningen.
Samtidigt är socialdemokrater och miljöpartister osäkra på var vänsterpartiet egentligen står. V-ledaren Lars Ohly skriver bland annat en debattartikel under våren där han slår fast att hans parti inte kommer att vara med på några kompromisser före valet. Samtidigt har miljöpartiet en intern medlemsomröstning om EU och enas på en extrakongress om att stryka kravet på EU-utträde från partiets program. Ett viktigt hinder för samarbete med socialdemokraterna har undanröjts.

I juni 2008 träffas samtliga inblandade på socialdemokraternas kursgård Bommersvik och nu formulerar Mona Sahlin förutsättningarna från hennes sida för fortsatt samarbete: att de andra partierna ställer upp på de befintliga budgetreglerna, som bland annat innebär att riksdagen slår fast ett tak på hur stora statens utgifter får vara och att regeringen sedan följer dem.
Nödvändigt för den ekonomiska trovärdigheten, anser Sahlin och hennes partiledning. Men vänsterpartiet delar inte den uppfattningen.
Vänsterledaren Ohly och hans bisittare vill förhandla också om budgetereglerna och plötsligt är samtalen inte lika enkla längre.

Här finns anledning att stanna upp en stund. Reglerna om budgettaket kom till efter 90-talets ekonomiska kris och syftar framför allt till att undvika stora statliga budgetunderskott. Under den borgerliga regeringens första år vid makten fick de nästan en motsatt effekt ¬ under Anders Borgs finansministerskap hölls reglerna så strikt att staten började få budgetÖVERskott, vilket innebar att staten sparade för mycket pengar enligt många. Ekonomer som professor Assar Lindbeck, Lars Calmfors och även företrädare för näringslivet som Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström tyckte att regeringen kunde minska överskottet genom att sänka skatterna - och alltså hålla mindre strikt på budgetreglerna. På vänsterkanten fanns det också många som ville minska överskottet ¬ men då genom att öka statens utgifter. Vänsterpartiets önskemål hade stöd även inom delar av socialdemokratin. Kraven från Sahlins sida om budgetreglerna är en av de punkter som inte var helt förankrade inom partiet och här finns faktiskt en del av förklaringen till varför det sen gick som det gick.

Under sommaren fortsätter Mona Sahlin att förhandla regeringsbildning med miljöpartiet samtidigt som hon träffar vänsterpartiet separat några gånger.
Det här märks bland annat genom att de två samarbetspartierna gör gemensamma utspel där Ohly inte får vara med. I medierna framställer sig v-ledaren som utstött, men socialdemokrater och miljöpartister anser att Lars Ohly själv valt att stå utanför.

Under hösten pågår spelet mellan s, v och mp relativt öppet, i debattartiklar, kongresstal och utspel i pressen. Vänsterpartiet hattar mellan att säga att man ställer upp på budgetreglerna och att skriva artiklar där man helt avvisar dem. Det går rykten om att miljöpartiet inlett förhandlingar med alliansregeringen om att införa obligatorisk a-kassa och miljöpartisterna själva gör inget för att avvisa ryktena. ²Det är inte så dumt att göra upp med de borgerliga emellanåt för att öka pressen², säger en centralt placerad källa i partiet.

Det datum som Sahlin satt upp för en gemensam presskonferens närmar sig och s-ledaren är fortfarande osäker på om vänsterpartiet kan vara med. Med miljöpartiet har hon nu kommit överens om en gemensam linje vad gäller bland annat arbetsrätten och a-kassan. Men nu slår finanskrisen till med full kraft och socialdemokraternas ledning står som många andra vilsna. Enligt säkra källor är de så vilsna att de frågar regeringskansliet om en av deras experter kan komma upp till partihögkvarteret och berätta för partiledningen vad de ska göra. Resultatet av det samtalet är att den gemensamma presskonferensen skjuts upp en vecka och att socialdemokraterna låser sig ännu hårdare vid budgetreglerna. Samtidigt kommer vänsterpartiets ekonomiska motion som innehåller en 18 sidor lång utredning om varför det är dags att se över reglerna. Socialdemokraternas partiledning går i taket och bestämmer sig nu för att göra sitt regeringsutspel ¬ utan vänsterpartiet.
Presskonferensen bestäms till onsdagen den 8 oktober.

Det finns några saker kvar att göra för Mona Sahlin innan hon kan deklarera offentligt att hon vill bilda regering med miljöpartiet. Hon informerar sitt VU ¬ verkställande utskottet. Hon informerar partistyrelsen. Och hon går på ett möte med LO:s alla förbundsordförande och berättar hur det blir.
²Där trodde hon nog att hon hade förankrat det hos dem², säger en källa som var med på det mötet. ²Men det hade hon inte. De kände inte att de hade en chans att tycka något.²

Så på onsdagen är det dags för den stora presskonferens där Mona Sahlin och miljöpartiets två språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand berättar att de vill bilda regering tillsammans. Mona Sahlin får upprepade frågor från de församlade journalisterna varför inte Lars Ohly är med. Hon säger då att dörren är stängd till vänsterpartiet och att det är uteslutet att de kommer att vara med.
²Hon uttryckte sig för kategoriskt², säger en källa i partiet efteråt. ²Det var ju inte vi som inte ville ha med dem, det var de som inte VILLE vara med. Det borde hon ha sagt.²

Reaktionen blir omedelbar och mycket hård. Redan nästa dag publiceras en debattartikel i Dagens Nyheter där två LO-förbund går ut och kritiserar Sahlins nojsande med miljöpartiet. ²Fast den hade vi skrivit innan², säger Handels ordförande Lars-Anders Häggström. ²Vi var oroliga över hur det var ställt med partiet och det var inte meningen att den skulle publiceras just då. Men den satt ju fint.²

Debattartikeln utlöser en lavin av missnöjda kommentarer framför journalisternas utsträckta mikrofoner. LO-folk från hela landet klagar, och flera tunga socialdemokrater ansluter sig till kritiken. I Skåne-distriktet, som traditionellt står långt till vänster, inleds till och med en namninsamling för att stoppa samarbetet med miljöpartiet. förstår ingenting. I över ett år har samtliga partidistrikt varit informerade om hur samtalen gick. ²Vi har haft tre träffar med distriktsordföringar, fyra partistyrelsemöten om det här. Och alla var så positiva hela tiden², säger en person med insyn i diskussionerna.

Efteråt skyller Mona Sahlin på just dem som var ordförande i de olika distrikten. ²I några distrikt hade man informerat varenda s-förening om det här, andra höll det för sig själva², säger hon i en intervju med Kalla fakta.

En annan förklaring handlar om det här med budgetreglerna. Många inom partivänstern tyckte egentligen att vänsterpartiets förslag att se över budgetreglerna var ganska bra och att det var lite märkligt att socialdemokraterna så kategoriskt avvisade det. ²Den frågan har aldrig diskuterats i partistyrelsen eller VU², säger en person som sitter med i båda. ²Plötsligt var den bara partiets linje.² Särskilt efter finanskrisen tyckte många att det var dags för svenska staten att spendera mer och att det var en sådan politik som socialdemokratin skulle driva. Att Mona Sahlin och kretsen kring henne ville hålla så hårt på budgetdisciplin uppfattades som en närmast nyliberal politik. ²Hon hör ju till den här kretsen som formades politiskt under 80- och det tidiga 90-talet när en sådan politisk inriktning dominerade², säger en källa från partiets vänsterfalang.

Två dagar efter att Mona Sahlin så tydligt uteslutit ett vidare samarbete med vänsterpartiet har stormen blivit så hård att hon tvingas backa. Hon håller en telefonkonferens med alla ordförande för distrikten och hela partistyrelsen och läser där upp ett sms som hon har för avsikt att skicka till Lars Ohly med innebörden att hon gärna vill ta upp diskussionerna igen.
Efter att han fått det tackar han ja och förhandlingarna är i gång igen. Två månader senare är tvåpartikoalitionen en trepartikoalition och svensk politik har återigen genomgått en revolution.

Nu talar många om Sverige som ett land med tvåpartisystem som cementerats ännu mer efter alliansens kärnkraftsuppgörelse. I nästa val får väljarna ta ställning till en enad borgerlig allians som gjort upp om energipolitiken och ett rödgrönt alternativ som vi ännu inte vet hur långt det kommer att ha nått i enighet. Själv är Mona Sahlin full av tillförsikt inför framtiden:
²Jag är 100-procentigt övertygad om att det här är rätt², säger hon. ²Det här ligger också på många vis i tiden, det är intressant att se att både i Norge och på Island och på många andra håll också uppstår en koalition som kämpar för frågor som klimat och miljö.²

Fortfarande är det också oklart vad det som nu allmänt kallas ²debaclet² under hösten egentligen får för långsiktig betydelse för Mona Sahlins fortsatta ledarskap. En del menar att det har skadat henne och i de fackliga leden är förtroendet för henne naggat i kanten. Medan andra anser att hon gjorde rätt som gjorde detta så tidigt under mandatperioden så att hennes agerande hinner glömmas bort innan det är dags att gå till val. Och en av hennes företrädare, förre statsministern Ingvar Carlsson, tror till och med att eftervärlden kommer att omvärdera Sahlins agerande under hösten:
²Jag har också fått kritik för många beslut jag drivit igenom², säger han i en intervju. Och egentligen tycker jag i efterhand att det jag är mest stolt över är de svåra besluten i motvind. Motvinden prövar ledaren och det gäller för henne också.²

Många av de kritiker jag talat med under tillkomsten av det här reportaget befinner sig på vänsterkanten eller i de fackliga leden. Deras kritik mot Mona Sahlin handlar inte bara om samarbete med miljöpartiet eller vänstern.
Faktum är att på vissa håll anses Sahlin så tydligt högerorienterad att man verkar nagelfara allt hon gör på jakt efter bekräftelse att hon håller på att förflytta partiet till höger. Så har vänsterfalangen till exempel lyft fram att hon drivit etableringsrätt för friskolor och fått partiet att ställa sig bakom betyg redan i årskurs sex i skolan. Hon får kritik för att hon hyllar entreprenörer och anses ha varit för snabb att ställa sig bakom Lissabonfördraget i EU, vilket många i vänsterfalangen är negativa till för att det ännu är oklart hur det påverkar vissa fackliga rättigheter. I det rådslagsmaterial som skickats ut till hela landet anser vänsterfalangen att det handlar för mycket om plikt och för lite om rätt.
Intressant i det sammanhanget är att de svar som kommit in till rådslagen i mycket liten utsträckning tar upp sådant som partiledningen gärna talar om, som bortre parenteser i a-kassan eller tak för ersättningen.

En annan kritik från vänster går ut på att Mona Sahlins närmaste rådgivare anses ha samma politiska utgångspunkt som hon själv.
²Göran Persson var bättre på det där², säger en person som har sin bas i partidistriktet Skåne. ²Han såg till att balansera höger och vänster genom att anställa några från vänsterfalangen på partihögkvarteret.²

Det är troligen inte helt korrekt att placera Mona Sahlin till höger om socialdemokratins politiska mittpunkt. Hon är en resultatorienterad politiker och de som känner henne väl beskriver henne snarare som modernist än vänster. Detta blir en skarp kontrast till de många traditionalister som finns i partiet. Hon identifierar sig mer med problem som handlar om diskriminering, HBT-frågor och utslagning i invandrartäta bostadsområden än med de traditionella klassfrågorna. Och hennes politik borde därför tilltala storstadsväljarna mer än de väljare där den socialdemokratiska kärnan kanske är som starkast: de som bor utanför Stockholm, i de mellanstora städerna, i Norrland och i Skåne. Om detta verkligen fungerar är en annan femma:
socialdemokraterna har rekordlåga förtroendesiffror i Stockholm i de senaste mätningarna och Sahlin riskerar att hamna i dilemmat att hon stöter bort kärnväljare utan att lyckas värva nya väljare i storstäderna.

Nu går socialdemokraterna mot en valrörelse där spelreglerna är helt nya.
Samtidigt är partiets politik just nu något otydlig eftersom man valt att diskutera många viktiga frågor i de så kallade rådslagen. Därtill kommer de nya arbetsgrupper som ska mejsla fram en gemensam politik mellan de rödgröna samarbetspartierna. För partimedlemmar som engagerat sig i rådslagen blir detta förstås något förvirrande.
²Folk undrar vad vi ska skriva valmanifest om. Det finns många frågor², säger en ombudsman som får ta emot många samtal från undrande medlemmar.

Valrörelsen 2010 kan bli en kamp mellan två tydliga regeringsalternativ. Men det är en lång process kvar innan det rödgröna har formerat sig på riktigt.
Att driva den processen utan att stöta bort de egna kärnväljarna ¬ det är Mona Sahlins verkliga utmaning.