Hon kom till Sverige när hon var fem månader gammal. Pernilla Janssons föräldrar mötte henne på flygplatsen.

Hon beskriver uppväxten i Märsta som bra, harmonisk. En kärnfamilj med villa, Volva och två barn. Också storasystern är adopterad, från Thailand, och de har en nära bästisrelation.

Tidigare kom de överens om att gemensamt resa tillbaka till sina födelseländer för att att söka upp sina biologiska föräldrar.

Men nu är det Pernilla som ensam gör den stora resan.

– Jag har aldrig längtat efter att få träffa dem, men jag har tänkt på dem från och till. Mest intresserad har jag varit av vilka de är och hur de ser ut. De flesta är väl intresserade av vem man är lik.

– Dessutom är jag intresserad av att få veta om jag har några syskon och skulle gärna träffa dem, säger Pernilla.

Redo men fundersam

Hon har alltid velat åka tillbaka till Taiwan, men att resan görs just nu är mest en slump. Hon känner sig redo.

Hon försöker dämpa sina förväntningar och förhoppningar. Och har inga direkta föreställningar om hur vad ett eventuellt återseende med den biologiska familjen skulle kunna innebära.

– Snarare tänker jag på hur mötet kommer att kännas, på om jag blir glad, ledsen, eller vad som helst. Jag känner mig inte orolig men har ändå de här funderingarna på känslorna jag kanske får.

– Nu hoppas jag bara att vi ska hitta min biologiska familj.