Urban: Jag började gråta under tiden jag tittade på programmet. Hur känndes det när du fick träffa din mor? Svar vore kul att få. Från Urban. Ha det bra
Pernilla: Det var jättestort! Men svårt att förklara. Jag har tänkt på just det mötet ganska ofta och sen så var det bara där! Alla känslor på en gång och jag har fortfarande inte riktigt landat tror jag.

Julia: Vad hände efter ert möte? Har ni någon kontakt?
Pernilla: I dagsläget har jag mailkontakt med min bror, min äldsta syster och med tolken.

Sandra: Har du fortfarande kontakt med fin familj? Hur kändes det att veta att du var kidnappad? Vad gör dina syskon i Taiwan? Kan de engelska?
Pernilla: Jag har kontakt med min bror, äldsta syster och tolken. Det kändes lite overkligt att jag blev kidnappad. Mina systrar i Taiwan jobbar och min bror pluggar. De kan inte så bra engelska tyvärr.

Nina: Frågade du hur din mamma kände sig då hennes lilla flicka blivit kidnappad?
Pernilla: Jag behövde inte fråga direkt. Jag förstod ändå tror jag.

Jessika: hur känner du inför din upplevelse idag? ångrar du resan alls?
Pernilla: Det känns jättebra att jag åkte och jag ångrar ingenting!

Danne: Fick du träffa din far? Var var han?
Pernilla: Jag fick tyvärr inte träffa min biologiska pappa. Han var iväg på arbete. Men jag fick se kort!

Camilla: Varför kramade ni inte om varandra när ni möttes första gången?
Pernilla: För mig var det inte naturligt att vi skulle kramas. Det är ju ändå på något sätt en främmande person.

GUNLLA: Kommer du att resa tillbaka och träffa din biologiska mamma och dina syskon?
Pernilla: Just nu så har jag ingenting inplanerat. Men om jag åker tillbaka så kommer jag att ta med mig min familj.

Rita: Hej! Jag har själv aldrig träffat min pappa. Vet inte om jag skulle våga göra som du gjorde. Ändå är jag nyfiken på om jag har halvsyskon. Tycker du att jag skall göra ett försök?
Pernilla: Hej! Jag tycker verkligen att du ska göra ett försök. Jag ångrar ingenting och jag har fått ett lugn i kroppen. Tänk bara på att du skall känna dig redo! Det är mycket känslor inblandade.

Becca: Jag är också adopterad och undrar om du kände samhörighet med din biologiska familj. Jag har alltid undrat om jag skulle göra det själv.
Pernilla: Hej! Jag kände direkt en samhörighet med mina syskon. Det är nog vanligt att man tror att man kommer att känna samhörighet men du måste tänka på att det faktiskt är personer som du inte känner.

Eija: Visste dina adoptivföräldrar att adoptionen där gått till på det här settet?
Pernilla: Mina föräldrar visste ingenting om kidnappningen och de känner verkligen med min biologiska mamma och tycker att hela händelsen är jätte tragisk.

Jennie: Va mötet med din mamma och dina syskon som du hade hoppats?
Pernilla: Det var över förväntan! Helt fantastiskt!

sanna: var det inte läskigt när du fick veta att du en gång har varit kidnappad?? Var det inte en lättnad att veta att din mamma igentligen inte ville adoptera bort dig??
Pernilla: Det var jätteläskigt att få veta att jag blev kidnappad men de tär som du säger det är även en lättnad att min biologiska mamma inte lämnade bort mig.

Cassi: Har du fått reda på något mer om själva kidnappningen? Om det stämde och så..?
Pernilla: Har tyvärr inte fått reda på något mer om kidnappningen. Tyvärr så stämde det att jag blev kidnappad.

laila: känns det lättare för dig att att gå vidare i livet nu?
Pernilla: Ja, verkligen!

Sara: Hur länge var du i Taiwan? Hur mycket tid fick du med din familj där?
Pernilla: I ungefär en vecka var jag i Taiwan. Jag spenderade en och en halv dag med min biologiska familj.

cecilia: Under programmet kändes det lite som om du var arg på din mamma. Är det sant och i så fall varför?
Pernilla: I början kände jag mig nog lite arg eftersom jag trodde att hon lämnat bort mig men det släppte när jag fick reda på sanningen.

Aurora: Hur kändes det att se sig själv i TV och att dela den här väldigt personiga upplevelsen med TV-publiken?
Pernilla: Det kändes jätte konstigt att se sig själv i TV men jag ångrar ingenting!

Sara: Fick du träffa några kusiner?
Pernilla: Nej. Men jag fick träffa en morbror, en svåger och en systerson.

ebba: tycker du att taiwan gjorde rätt som tvingade din biolgiska mor att skriva under på adoptionen?
Pernilla: Nej det tycker jag inte.

helena: oj, vad tårarna rann på mig. måste kännas så mycket för dig och din biologiska mamma. tänkte mycket på din biologiska mammas känslor som mamma till två små killar. har ni kontakt idag och hur känns det för dig nu. vill du träffa dem igen? känns det annorlunda i vardagen hemma efter detta?
Pernilla: Idag har jag kontakt med två av mina syskon. Jag har fortfarande inte landat ännu. Självklart skulle det vara kul att träffa dem igen men vi har inte bestämt någonting. I vardagen är det inte så annolunda mer än att jag har ett annat lugn.

nina: vill du inte åka ner och träffa din biologiska far?
Pernilla: Just nu har jag inget behov av det. Tror att det släppte lite när jag fick kort på honom samt att jag får mycket information om honom från mina syskon. Men kanske vid ett senare tillfälle.

Carina: Skulle du kunna tänka dig att bo i Taiwan en ti för att lära känna kulturen och din biologiska familj mer?
Pernilla: Jag skulle definitivt kunna tänka mig att bo i Taiwan ett tag för att just lära känna landet, kulturen, lära mig språket och självklart lära känna min biologiska familj.

Alex: Varför var din biologiska mor tvungen att skriva på adoptionen?
Pernilla: De sa till henne att jag redan var i Sverige och att om hon inte skrev på papprena så skulle jag bli ett hemlöst barn i Sverige. Det var därför hon inte sa någonting i början för hon kände sig lurad.

jennie: Tyckte du att du var lik din mamma eller någon av din systrar?
Pernilla: Jag tyckte jag var lik min mamma och mina yngre syskon.

Annie: varför har du bara kontakt med syskonen och inte din mamma?
Pernilla: Min biologiska mamma kan tyvärr ingen engelska så min bror är länken mellan mig och min biologiska mamma.

Stefan: Vet du om din biologiska far har fått reda på att du vart där nere ? och hur har han reagerat isåfall ? MVH Stefan
Pernilla: Min biologiska far vet att jag har varit därnere men jag vet tyvärr inte hur han har reagerat.

Maria: Hur kändes det att inte kunna tala direkt till din mamma? utan tolk?
Pernilla: Det var jätte jobbigt. Men det var tur att tolken var med hela tiden även om hon inte syntes i bild.

Selina: Vad var det bästa med återträffen ?
Pernilla: Det bästa med återträffen var att det hade saknat mig så oerhört mycket och att de verkligen var glada att se mig!

Deniz: Visste dina syskon att du fanns?
Pernilla: Ja, det visste de.

Christina: Hej Pernilla! Har det gjorts någon utredning ang. kidnappningen?
Pernilla: Hej! Vad jag vet så har det inte gjorts någon utredning. Tyvärr.

virginia: är det inte konstigt och känna att du har faktiskt massa syskon? där också?
Pernilla: Jo, det känns lite konstigt men överlag jättebra!!

Malin: Hur känner dina föräldrar nu när de fått veta att adoptionen inte gått till som den borde?
Pernilla: De tycker det är jättehemskt och de känner verkligen med min biologiska mamma.

Eija: Hur länge sedan var det du var dit nu? Och kommer du att åka tillbaka tror du?
Pernilla: Jag var där i början av mars. I frmatiden så kommer jag nog åka ner igen och då kommer jag att ta med mig min familj.

linda: känner du att du vill gräva mer i kidnappningen, eller känner du att du är nöjd med att bara ha hittat tillbaka till din biologiska familj?
Pernilla: Just nu har jag inget behov av att ta reda på mer om kidnappningen. Jag känner mig nöjd med att har hittat min biologiska familj.

linda: Hej Pernilla! Vet du om de hade hört om fler vars barn blivit kidnappade och bortadopterade?
Pernilla: Hej! Enligt "dokumenten" som fanns på internet så hade samma kvinna blivit fälld för ungefär 60 illegala adoptioner.

kicki b: hur känner din syrra nu när du har andra syskon
Pernilla: Syrran är lite avundsjuk men hon känner att hon har fått extra syskon.

Selina: Vad var det första du tänkte på när ni träffades ?
Pernilla: OJ! Är det så här hon ser ut!

Birgitta: Hej Pernilla! Känner din biologiska mamma ett visst lugn nu när hon fått träffa dig och vet att du har det bra i Sverige?
Pernilla: Jag tror och hoppas det!

Ingabritt: det talades om en syster till Dej, som också var adopterad. Blev hon också kidnappad?
Pernilla: Inte vad jag vet. Min syster är adopterad från Thailand.

åsa: I programmet sa din biologiska mamma att hon lämnat bort dig för att hon inte sett din far på 4 månader och var ensam med 4 barn samt att hon alltid ångrat det. Hur stämmer det med informationen om kidnappningen? //åsa
Pernilla: Det stämmer inte alls.

Selina: hur lång tid tog sökandet ?
Pernilla: Sökande tog ungefär fyra och en halv dag.

Angie: skulle du kunna tänka dig att åka tillbax?
Pernilla: Ja det kan jag.

Linda: Kände du någon likhet mellan din mamma och dig?
Pernilla: Jag tyckte vi var ganska lika till utseendet.

Johannes: Har du planer på att börja läsa språket man pratar i Taiwan för att kunna kommunisera med släktingarna?
Pernilla: Ja det har jag. Först och främst kommer jag att köpa ett lexikon.

charlott: hur tror du ditt liv hade sett ut idag om du hade växt upp i Taiwan?
Pernilla: Jag tror att jag hade haft det bra där. Mina biologiska syskon har haft det bra och de har en nära kontakt hela familjen.

berit: hur kände du dig när du reste tillbaka till svergie
Pernilla: Det kändes overkligt att jag verkligen hade varit i Taiwan och att jag hade hittat min biologiska familj. Men jag känner ett lugn i kroppen.

Selina: på en skala från 1-10 . hur bra känns det ? =)
Pernilla: 15! Nu måste jag tyvärr avsluta. Tack för alla frågor och det var synd att jag inte kunde svara på alla! Ha det bra allihopa!!