Landstingens svenska leverantörer skriver kontrakt med fabriker i Indien och Pakistan som i sin tur använder sig av underleverantörer, som varken bryr sig om lagstiftad arbetstid eller minimilön. Dessutom förekommer ofta barnarbete i många av verkstäderna.
- Nöden gör att man tvingas skicka sina barn till arbete. Jag har fyra söner och tjänar 3 000 rupier i månaden. Skolan kostar 500 rupier per barn. Hur ska jag ge dem utbildning? Då tar jag med dem till jobbet, säger en arbetare som tillverkar saxar och pincetter.

Organisationen Swedwatch har granskat hur det går till när kirurgiska instrument och patientkläder tillverkas i Indien och Pakistan. Det handlar om arbete under usla villkor till en lön som inte ens räcker till det mest nödvändiga.

Till skillnad från många svenska privatägda företag, som under senare år ansträngt sig för att produktionen ska gå rätt till, är landstingens kontroll fortfarande bristfällig - trots att det handlar om upphandlade varor för 10 miljarder kronor årligen.

Kalla faktas reporter Ulla Danné konfronterar Per Dahlgren, upphandlingsdirektör på Stockholmsläns landsting med uppgifterna:
- Jag kan inte säga att jag är jätteförvånad. Jag hoppas att det hör till undantagen. Men det vet jag inte.

Reporter: Ulla Danné
Programledare: Lena Sundström