Inom gymmets väggar är Magnus trygg. Där har han en identitet. Där vet han vad han talar om. Problemen börjar när han kommer ut på gatan. Vem är jag? Vad vill jag? Vad gör jag här? Frågor som ständigt bultar i hans huvud. Halva livet har gått men han får det inte att fungera. Det här skulle kunna knäcka en vanlig människa. Men inte Magnus.

Han har nämligen en avundsvärd egenskap. En orubblig tro på att bara han gör något på ett annorlunda sätt så kommer han att bli så lycklig att det antagligen kommer hålla i sig resten av livet.

Han dejtar, byter livsstil, byter klädstil, han byter bil.

Inget har hittills hjälpt men Magnus är i grunden positiv och kämpar vidare.

Dottern Julia som han fick av misstag när han jagade lyckan för 14 år sedan är hans ögonsten. Han anstränger sig för att vara en bra pappa men han vet inte riktigt hur man gör.

Magnus har väldigt få vänner. Det har bara blivit så. Antagligen för att han dras till fel personer, som hans mamma Ann brukar säga.  Det är tur att jag har mamma, brukar Magnus tänka.

Johanna, Julias mamma, säger precis tvärtom. Det är synd, tycker Magnus.