- Det har varit väldigt, väldigt långt över mina förväntningar, säger Jakob.
- Jag trodde inte man skulle bli så drabbad som man blev av både glädjeyran i kören och engagemanget man själv får. Det har varit helt fantastiskt kul.

Vad har varit den största utmaningen hittills?
- Det är ju att skapa en homogen grupp av tjugo individer som inte känner varann sen tidigare, och att hålla en hög musikalisk standard. Det har varit mycket jobb men det har ju lyckats tack vare att kören är så jävla bra.

Vilka är din körs starkaste sidor?
- Den entusiasm som finns där, och sen är det ett väldigt gott lagarbete. Och att de har en bra, oborstad energi i kören som känns härlig.

Till den här veckan har du valt Aerosmiths Walk this way. Hur gick tankarna?

- Det är en låt som har betytt väldigt mycket för mig och som är ett glädjepiller. Den symboliserar lördagkväll och party för min del.

Ni ska också sjunga nåt som ligger en bit från Aerosmith, nämligen Björn Skifs gamla schlager Michelangelo. Hur känns det att tackla den?
- Björn Skifs är ju en av Sveriges bästa sångare genom tiderna, tycker jag. Han var – och är! – verkligen en rockröst, så jag tycker inte det är så långt ifrån det vi gör egentligen. Men vi har gjort en helskånsk version av den, som är fantastisk charmig.

Finns det några likheter mellan körsång och hårdrock?
- Ja, vi jobbar jättemycket med körsång och stämsång i bandet, så det är verkligen nästgårds. Det är rätt stora penseldrag i både hårdrock och körsång, man har en möjlighet att ta ut svängarna väldigt mycket.

Vilken hårdrockslåt tror du skulle bli den ultimata körlåten?
- Iron Man med Black Sabbath.

Får vi höra den längre fram?
- Vi får väl se, haha…