Den 12 april 1939 köpte han en judisk fabrik i Kreuzberg i centrala Berlin. Det står helt klart att den judiske ingenjör som sålde fabriken var utsatt för ett hårt tryck.

Medlem i partiet

Walther Sommerlath gick in i det tyska nazistpartiets utlandsorganisation 1 december 1934, när han fortfarande bodde i São Paulo. Inget är känt om hans aktivitet i gruppen, men han stannade kvar i partiet genom hela kriget. Alla gjorde inte det. I den brasilianska säkerhetspolisens arkiv framgår att det inte alls var ovanligt att medlemmar lämnade organisationen under trettiotalets lopp, när det stod klart vad det var för ett parti. Walther Sommerlath var också medlem i Sportklubben Germania och i föreningen Deutsche Schule, som båda påverkades starkt av gruppens aktiviteter.

Redan 2002 avslöjade Mats Deland i tidningen Arbetaren att Walther Sommerlath var nazist – något han hade förnekat när Ulf Nilson intervjuade honom i Expressen 1976. I Arbetarens artikel framgår också att hans fabrik tillverkade krigsmateriel. I TV4s dokumentär om familjen Bernadotte, som sändes i somras, kommenterade drottningen för första gången Arbetarens uppgifter. Hon förnekade då att fabriken tillverkat krigsmaterial och påstod att Walther Sommerlath inte varit politiskt aktiv – även om hon medgav att han varit partimedlem.

Till Brasilien

Walther Sommerlath lämnade Tyskland omedelbart efter första världskriget. Bara arton år gammal anlände han till Brasilien. Så småningom anställdes han av stålkoncernen Röchling-Buderus brasilianska filial. Koncernens huvudanläggning låg i Völklingen i den tyska delstaten Saar, som då var ockuperad av Frankrike. Efter en folkomröstning återlämnades området 1935 till Tyskland. Den nationalistiska kampanj som föregick omröstningen fick stort utrymme i de nazistiska tidningar som gavs ut i Brasilien, och Röchling-Buderus hörde till partiets främsta gynnare. I nästan varje nummer av partiets tidning fanns annonser från företaget.

De första ansatserna till en nazistisk utlandsorganisation bildades redan i slutet av tjugotalet i de brasilianska sydstaterna, söder om São Paulo. Det är viktigt att komma ihåg att initiativet kom från tyskar i Brasilien – och från tyska utvandrare i andra delar av världen – och inte från Tyskland. På hösten 1930 grundades ett kontor för nazister i utlandet i Hamburg, som i maj 1931 blev Auslands-Abteilung der Reichsleitung der NSDAP, den nazistiska riksledningens utlandsavdelning, och leddes av Hans Nieland. Inom partiet var avdelningen direkt underställd Hitlers ställföreträdare Rudolf Heß. Målsättningen var att förmedla nazistpartiets syn på den tyska politiken. I september 1932 hade utlandsavdelningen tio landsgrupper, 34 ortsgrupper och 43 stödpunkter, och sammanlagt 2 720 medlemmar. Efter det nazistiska maktövertagandet i januari 1933 började partiet också ta över det tyska föreningsväsendet i utlandet, och förföljde och spionerade på politiska motståndare. Genom likriktning, Gleichschaltung, skulle skapas en folkgemenskap, Volksgemeinschaft, även bland utlandstyskar. I den gemenskapen tolererades inga judar, och även i övrigt kontrollerades noga vilka medlemmarna umgicks och gifte sig med. Enbart tyska medborgare kunde gå med i partiet.

Utlandsorganisationen

I mars 1935 flyttade avdelningen, nu omdöpt till Auslands-Organisation, AO, från Hamburg till Tiergartenstrasse i Berlin. Under åren fram till kriget stärktes kontakterna med det tyska utrikesdepartementet och organisationen användes även för att likrikta den tyska diplomatkåren. Från 1938 började även det tyska spionaget, SD VI och Abwehr, att använda sig av utlandsorganisationen i förberedelserna inför det annalkande kriget. Detta ledde så småningom till att polisen i olika länder slog till mot lokalgrupperna, och i maj 1938 arresterades flera medlemmar av landsgruppen i Brasilien. Då befann sig Walther Sommerlath emellertid redan i Tyskland.

Vi vet inte exakt hur många medlemmar den brasilianska landsgruppen hade när Walther Sommerlath gick med. Vid det nazistiska maktövertagandet i Tyskland den 30 januari 1933 fanns det 348 tyska exilnazister i Brasilien, i juli 1937 var de 2 903 och den största exilavdelningen i världen. I Tyskland hade partiet ökat från 27 000 medlemmar 1925 till 850 000 medlemmar vid maktövertagandet 30 januari 1933. Därefter nästan tredubblades medlemsantalet till omkring två och en halv miljon under våren 1933. I maj 1933 beslutade partiet om ett stopp för nya medlemmar, med undantag för sådana som tidigare varit medlemmar i dess ungdomsorganisationer. Detta antagningsstopp varade till 1937. Om Walther Sommerlath bott i Tyskland hade han alltså inte kunnat bli medlem förrän då. Vid krigsslutet hade det tyska nazistpartiet 8,5 miljoner medlemmar, men då hade flera års kullar av de då obligatoriska ungdomsorganisationerna anslutits efter massförfrågningar, med begränsad frivillighet.

Den brasilianska säkerhetspolisen

Inget är känt om Walther Sommerlaths egna politiska verksamhet, vare sig i Brasilien eller i Tyskland. I den brasilianska säkerhetspolisens, DEOPS, arkiv i São Paulo förvaras en stor mängd material från den kartläggning av de tyska (och österrikiska) nazisterna som inleddes 1938 och ledde till flera stora tillslag 1942-43. Där finns bland annat en del information om Walther Sommerlaths kollegor på Röchling-Buderus, men inget om honom själv – eftersom han då redan lämnat Brasilien. Vi har också undersökt arkiv från USAs underrättelsetjänst, med samma resultat. Inte heller i tyska arkiv finns, såvitt vi vet, några uppgifter om hans aktiviteter i partiet. En mycket stor del av det tyska nazistpartiets arkiv, bland annat utlandsorganisationens hela arkiv, förstördes avsiktligt innan krigsslutet. Av en slump räddades emellertid största delen av medlemsregistret, och det var där som tidningen Arbetaren hittade det kartotekskort som bekräftade hans medlemskap.

Däremot är ganska mycket känt om verksamheten i den grupp han tillhörde i São Paulo. Det mesta känner vi till genom dess tidning, Deutscher Morgen, som förutom nyhets- och opinionsmaterial också berättade en hel del om gruppens interna angelägeheter. Om Walther Sommerlath haft en framträdande position i gruppen skulle vi ha känt till det. Å andra sidan finns det inte heller något som tyder på att han tagit avstånd från gruppen eller den politik den uttryckte. Vi vet också genom den fragmentariska bild som framkommer i arkiven att flera andra av Röchling-Buderus medarbetare var medlemmar i partiet och stödde verksamheten ekonomiskt.

Tillbaka till Tyskland

Walther Sommerlath och hans familj återvände alltså till det nazistiska Tyskland 1938. I Tyskland blev Sommerlath medlem i partiets avdelningar i de städer där han bodde – det vill säga, först i Völklingen och sedan i Berlin. Med medlemskapet följde vissa uppgifter, till exempel var han luftskyddsledare för det företag han ägde. Men det blev också enklare att hantera tyska myndigheter och att få, exempelvis, bankkredit.

Det område där Walther Sommerlaths fabrik låg ändrade snabbt skepnad från mitten av trettiotalet. En stor mängd judiskt ägda affärer och fabriker stängde eller bytte ägare. Judar tvingades lämna sina lägenheter och trängdes ihop i ett fåtal hus. Sent på hösten 1941 började deportationerna österut, till massavrättningar och utrotningsläger. Även Nikolassee, där Walther Sommerlath bodde med sin familj, var hårt drabbat av judeförföljelsen. Flera av grannvillorna hade sålts på exekutiva auktioner och de tidigare ägarna tvingades lämna sina hem.