* Ett kartotekskort, som visar tillverkningskoder för Sommerlaths fabrik 1943;
* Ett kartotekskort från nazistpartiets medlemsregister;
* Några kopior från det tyska bolagsregistret (Industri- und Handelskammerkartei), enligt vilka den tidigare ägaren hette Ernst Wechsler;
* Ett registerkort från de tyska skattemyndigheterna (Oberfinanzpräsident Berlin-Brandenburg), där namnet ”Efim” satts inom parentes.

Mer än så var inte känt om affären när Arbetaren publicerade sin artikel. Walther Sommerlaths akt från bolagsregistret var inte fritt tillgänglig. Bland de kopior från den akt som ställdes till Arbetarens förfogande saknas det dokument som talar om ”Arisierung”. Det fanns inte heller några uppgifter i den tyska folkbokföringen om Ernst Wechsler.

Hyreshus på auktion

När vi började undersöka saken sommaren 2010 gick det lite lättare. Vi fick se hela Walther Sommerlaths bolagsregisterakt hos Landesarchiv Berlin. Då fick vi bekräftat att Walther Sommerlaths övertagande av fabriken var en så kallad ”arisering”.

Nästa anhalt blev Landeshauptarchiv Brandenburg i Potsdam. Där förvaras bland annat dokument från Berlins skattemyndigheter. Många av dessa akter saknas av olika orsaker. Vi hittade ingen akt som handlade om företagsförsäljningen. Däremot fanns där en akt som behandlade den exekutiva auktionen av Wechslers hyresfastighet på Belle Alliancestrasse. Den akten förde vidare till en akt på Landesarchiv Berlin som handlade om hur Wechsler efter kriget fick ersättning för de pengar han förlorat i samband med försäljningen av fastigheten.

I de inlagor som Efim Wechsler skickade via sitt juridiska ombud fick vi veta att han överlevt kriget och befann sig i Brasilien. Dessutom kunde vi spåra exakt när och hur han lämnade Tyskland. Vidare fick vi veta att han förlorade sitt tyska medborgarskap 1935 och att polisen 1938 uppmanade honom att lämna Tyskland.

Hittade Efims dotter

I Brasilien följde vi upp spåren från Tyskland. På Internetsajten JusBrasil kan man söka på ett namn och få reda på när en viss person till exempel startat ett företag, fått bygglov eller sökt brasilianskt medborgarskap. Via dessa notiser fick vi reda på att Efim Wechsler hade en dotter, Ilse, och att hennes mamma hette Gitlia. Gitlia Wechsler fick vi aldrig några fler uppgifter om, så vi antar att hon avlidit tidigt.

Däremot fick vi veta en del ytterligare om var Efim och Ilse bott. De flyttade efter några år från São Paulo till Rio de Janeiro. Vi fick veta en del om deras ekonomiska aktiviteter och vi fick stifta bekantskap med vad som visade sig vara Ilses andra make, den österrikiske vattenpolostjärnan och affärsmannen Juliusz Kauf.

Efter några veckor fick vi fram dokument från nationalarkivet i Rio som visade att Ilse var avliden. Men dokumenten visade också vilka som hade ärvt henne. Därmed var det bekräftat att det inte längre fanns direkta efterlevande i livet. Men det fanns människor som mindes både Efim och Ilse. Till slut ledde spåret fram till Eva Jonathans, som betraktade Efim som sin morfar.

Felaktig bild

Genom kartotekskortet från nazistpartiets medlemsregister visste vi också att Walther Sommerlath varit medlem i nazistpartiets utlandsavdelning i São Paulo. Vi gick till Ibero-Amerikanisches Institut och beställde fram de tyska tidningar som gavs ut i Brasilien.

Man behövde inte läsa partitidningen Deutscher Morgen länge för att inse att den bild av Walther Sommerlaths aktivitet som drottningen ger är helt felaktig. I den tidningen, som gavs ut av lokalgruppen i São Paulo, görs det ingen hemlighet av att partiets grundval är en hänsynslös judefientlighet.

Vi grävde också i säkerhetspolisens arkiv i São Paulo. De spår vi hittad sa en del om verksamheten i nazistpartiets utlandsavdelning under det tidiga trettiotalet. Men förutom medlemskapet i Deutsche Schule och Sportclub Germania hittade vi inget om Walther Sommerlath personligen. Det betyder inte att han inte engagerade sig ytterligare i partiet, utan bara att fram till 1938 betraktade den brasilianska polisen de tyska nazisterna som allierade eller vänligt inställda.

Ringde alla Wechsler

Vi har även gått igenom stora allmänna arkiv som berör rustningsindustrin och som förvaras i Bundesarchiv-Lichterfelde, Berlin. Där har vi inte hittat några spår efter vare sig Sommerlaths eller Wechslers företag. Vi gjorde motsvarande undersökningar i militärarkivet i Freiburg, som också har mycket material om rustningsindustrin.

Vi har sökt Walther Sommerlaths avnazifieringsakt i alla de arkiv i Tyskland som skulle kunna tänkas ha den. Vi har undersökt folkbokföringen och tyska UDs arkiv efter uppgifter om Efim Wechsler. Innan vi visste mer om familjens öde ägnade vi också mycket tid åt att ringa alla med efternamnet Wechsler i Brasilien. Detta i kombination med andra efterforskningar bjöd på ett stort antal ledtrådar som inte ledde vidare. Ett lyckat grävprojekt handlar väl så mycket om de ledtrådar som inte gav något - som om de dokument man faktiskt lyckas hitta.