Manus: Klockan arton minuter över tolv lördagen den 19 juni 1976 får Kungen sin Drottning. Carl den sextonde Gustaf gifter sig med Silvia Sommerlath.

En ny släkt, familjen Sommerlath, kommer in i det svenska kungahuset. Silvia Sommerlath, Sveriges blivande Drottning är 32 år gammal, tolk och före detta OS-värdinna. Hennes föräldrar är brasilianskan Alice de Toledo och tysken Walther Sommerlath.

Ulf Nilson, journalist: Alla i Sverige var ju oerhört nyfikna av vad var det här för en dam och vad var det här för familj. Deras bakgrund och naturligtvis framför allt hur kom det sig att det unga paret träffades och så vidare. Det var ju… Framför allt var ju detta en romantisk tilldragelse. Det var ju det planet alla utgick ifrån.

Manus: Inför kungabröllopet skriver journalisten Ulf Nilsson en artikelserie om Silvia Sommerlath i Expressen. I en av artiklarna intervjuas Silvias pappa. Walther Sommerlath berättar bland annat hur han tar med sig familjen till Tyskland från Brasilien strax före andra världskrigets utbrott. Skälet, säger han, är att han får chansen att öppna en egen firma i Berlin. På frågan om firman sysslade med krigsproduktion svarar han:

Citat Walther Sommerlath ur artikeln i Expressen: “Det blev alla så småningom tvungna att göra, jag likaväl som de andra. Men det var det enda sätt på vilket jag stödde krigsansträngningarna.”

Manus: I intervjun med Walther Sommerlath står det att han inte var medlem i nazistpartiet. Men varken Ulf Nilson eller några andra journalister grävde djupare i Walther Sommerlaths förflutna.

Reporter: Var det inte värt att följa upp att han drev en fabrik mitt under brinnande krig men säger att han inte var medlem i nazistpartiet?

Ulf Nilson: Det skulle det säkert ha varit och… men det var inte mitt uppdrag. Därmed inte sagt att vi inte skulle gjort det men det var inte… omständigheterna var inte sådana.

Reporter: Utan, hur var omständigheterna?

Ulf Nilson: Att detta var ett kungabröllop och att, att man skulle, det var så det skulle skildras, det var inte en fråga om att jaga vad ska jag kalla det, obehagliga omständigheter i den blivande Drottningens liv och hennes familj.

Manus: Den 21 oktober 1990 avlider Walther Sommerlath, 89 år gammal. Och där kunde historien slutat. Men tolv år senare får frågan nytt liv. Tidningen Arbetaren avslöjar 2002 att Walter Sommerlath faktiskt hade varit medlem i nazistpartiet. Tidningen har också dokument som visar att hans fabrik i Berlin var en del av den tyska krigsindustrin. Avslöjandet får viss spridning i andra medier. Men Drottning Silvia och hovet kommenterar inte avslöjandet överhuvudtaget.

Först åtta år senare, i maj 2010, bryter Drottning Silvia tystnaden. I TV4:s dokumentärserie ”Familjen Bernadotte” svarar hon för första gången på frågor om pappans nazistiska förflutna.

Reporter: Drottningens far, hur var hans relation till nationalsocialismen?

Silvia: Det var ju ett maskineri, eller hur? Så att han var ju inte politiskt aktiv. Han var inte soldat. Han hade ansvar för anställda i fabriken och... så att... han var ju aldrig politiskt aktiv och gick man emot då var man emot hela maskineriet.

Manus: Men stämmer det – som Drottningen säger – att hennes far inte var politiskt aktiv? Varför ljög Walther Sommerlath om sitt medlemskap i nazistpartiet? Varför tog han över fabriken i Berlin? Vad vet Drottningen egentligen om sin fars nazistiska förflutna?
För att få svar på frågorna ger vi oss ut på en resa. I arkiven i Tyskland och Brasilien hittar vi en helt annan historia.

Vi börjar i Brasilien. Hit, till Sao Paulos hamnstad Santos, anländer Walter Sommerlath 1919. Han är 18 år gammal, född 1901 i Heidelberg. Första världskriget är slut och Walther Sommerlath söker en ny framtid i Sydamerika. Den brasilianska industrin expanderar snabbt och det finns gott om jobb. Han börjar arbeta vid den tyska stålkoncernen Röchling-Buderus filial i Sao Paulo. Han gifter han sig med Alice de Toledo 1925, Efter några år föds sönerna Ralf och Walther junior.

Det är också här i Brasilien – i slutet av 20-talet - som den allra första utlandsavdelningen av det tyska nazistpartiet bildas. Och när Hitler tar makten i Tyskland 1933 blir partiets utlandsavdelningar viktiga instrument för att sprida den nazistiska ideologin. Sammanlagt etablerar utlandsorganisationen, AO, partiavdelningar i 83 länder över världen över.

Luis Edmundo de Souza Moraes, forskare Federala lantbruksuniversitetet Rio de Janiero: Auslandsorganisation har en fostrande, informativ roll men även en roll att skapa en gemensam identitet. Att tyskarna skulle identifiera sig med nationalsocialismen.

Manus: Historikern Luís Moraes i Rio de Janeiro har forskat om den tyska nazismen i Brasilien.

Luis Moraes: Målet var att ena tyskarna i en Tysk gemenskap, en nationell gemenskap med tredje riket genom att lära dem vara goda Tyskar. Genom att ge dem en verklighetsbild som var tredje rikets bild.

Manus: Walther Sommerlath går med i det tyska nazistpartiets utlandsavdelning i Sao Paolo. Det är i december 1934, året efter Hitlers maktövertagande. Han får medlemsnummer 3592030.

Vi frågar Drottning Silvias äldste bror, Ralph Sommerlath, om han vet varför pappan gick med i partiet. Ralph Sommerlath vill inte bli filmad, men ställer upp på en telefonintervju.

Ralph Sommerlath telefonintervju: Jag vet att min far, han har sagt till mig att han gick med för att det uppåt för Tyskland, alla i Brasilien, alla vänner, alla gick med där. Det hörde till god ton.

Manus: Ralph Sommerlath säger att det hörde till “god ton” att gå med i nazistpartiets utlandsavdelning. Men bland de 80 000 tyskarna som bodde i Brasilien var det ytterst få som gick med i partiet. Bara 2 900, 3,5 procent av dem.

Historikern Ana Maria Dietrich har under flera år forskat om den tyska nazismen i Sao Paulo.

Ana Maria Dietrich, forskare Institutet för filosofi och humanvetenskap Unicamp São Paulo: Det var få som blev medlemmar. De som verkligen anslöt sig var tyskar som verkligen trodde på dessa ideal. De var personer som var anslutna som medlemmar med medlemskort.

Reporter: De övertygade?

Ana-Maria Dietrich: De övertygade, precis.

Manus: I partiavdelningens verksamhet ingår att ge ut tidningen Deutscher Morgen som kommer ut en gång i veckan. Judefientliga artiklar publiceras i nästan vartenda nummer.

Ana-Maria Dietrich: I tidningens första nummer finns en sång, som säger att: ”judar hade samlat på sig mycket guld och Hitler skulle komma att klippa dessa kedjor”. Sådana artiklar och reportage var väldigt vanliga i den tidningen.

Manus: Företaget där Walther Sommerlath arbetar, Roechling-Buderus, hör till de flitigaste annonsörerna i Deutscher Morgen.

Luis Moraes: Deutscher morgen är en tidning kopplad till partiet. Den döljer inte sitt ansikte. Jag har svårt att se att man annonserade i denna tidning bara på grund av kommersiella syften. De som annonserar i tidningen vill identifiera sig med nazismen och på så sätt vinna konsumenter eller helt enkelt stödja partiet.

Manus: Vi beger oss till den brasilianska säkerhetspolisens arkiv i Sao Paulo. Där hittar vi dokument som den brasilianska polisen beslagtog i en razzia i början av 40-talet mot en av de tyska skolorna. Vid den tidpunkten hade de brasilianska myndigheterna förbjudit de tyska nazisternas verksamhet. En viktig målgrupp för nazistpartiets utlandsavdelning i Sao Paolo var de utlandstyska barnen. Vi hittar också ett dokument som visar att Walther Sommerlath var medlem i föreningen Deutsche Schule, som drev de tyska skolorna i Sao Paulo.

Ana-Maria Dietrich: Det man ser tydligt i dokumenten är utbildning av barnen. Man skickade lärare från tyskland som hade som mission att indoktrinera de tyska barnen som bodde i Brasilien med målsättningen att det skulle skapas en stor tysk gemenskap. Det spelade ingen roll om de bodde i Brasilien eller i någon annan del av världen, de skulle vara sammankopplade genom blodet i denna tyska gemenskap.

Manus: Walther Sommerlath var också medlem i idrottsklubben Germania som bedrev sin verksamhet på den här platsen i Sao Paolo. På den tiden kallades den för Sportplatz Germania. Här firades de nazistiska högtidsdagarna firades. Maktövertagandets dag den 30 januari, Adolf Hitlers födelsedag den 20 april och Arbetets dag den första maj uppmärksammas med stora fester och massuppträdanden där den nazistiska diktaturen hyllas.

Luis Moraes: Man försökte den 1 maj reproducera det stora firandet av 1 maj i Tyskland. Det skulle vara storslaget. Man reproducerade samma ingredienser, kanske inte lika storslaget. Man hade Hitlerjungen som gjorde uppvisningar, tex. gymnastik, som marscherade. Kulturella grupper som gör sina uppvisningar, föreläsningar osv.

Drottning Silvia: Det var ju ett maskineri, eller hur? … han var ju aldrig politiskt aktiv och gick man emot då var man emot hela maskineriet.

Manus: Enligt Drottning Silvia var hennes pappa inte politiskt aktiv. Vi ber historikern Ana-Maria Dietrich att granska Drottning Silvias uttalande.

Ana-Maria Dietrich: Där hon säger ”det där var en maskin, eller hur?”, och att han inte var politisk aktiv, så tror jag tvärtom. Om han var medlem var han politisk aktiv. Det var medlemmarna inom partiet som styrde evenemangen, ordnade aktiviteter, ordnade fester osv. Så han var politiskt aktiv.

Manus: I april 1938 återvänder Walther Sommerlath tillsammans med sin familj till Tyskland. En månad senare, i maj, förbjuds det tyska nazistpartiet i Brasilien. Samtidigt uppmuntrar moderpartiet i Tyskland utlandstyskarna att återvända till hemlandet.

Luis Moraes: Från och med andra hälften av 30 talet intensifieras en intensiv marknadsföring för återvändande. Sommerlath återvänder april 1938, detta innan man förbjöd partiet.

Manus: De hemvändande utlandstyskarna tas emot med öppna armar. Så här ser det ut på fotbollsstadion i Stuttgart i oktober 1938 när Adolf Hitlers ställföreträdare, Rudolf Hess, hyllar utlandstyskar i en välkomstceremoni. Även propagandaministern Joseph Goebbels deltar i välkomstceremonierna.

Walther Sommerlath och hans familj har återvänt till en nazistisk diktatur som snabbt expanderar. Tyskland rustar för krig. Industrin går på högvarv. Utlandstyskarna behövs.

Ett år efter hemkomsten till Tyskland - sommaren 1939 – flyttar familjen in i en villa i Nikolassee utanför Berlin.

Anledningen är att Walther Sommerlath tar över en fabrik i stadsdelen Kreuzberg i centrala Berlin. Det är den fabriken Drottning Silvia berättar om i intervjun från dokumentärserien Familjen Bernadotte.

Drottning Silvia: Han hade en fabrik för elektriska saker som… Jag tror han gjorde… Det var barnelektiska tåg och det var hårtork tror jag….Gasmasker för civilit bruk, membran till gasmasker m m … Men det är fel att säga att han gjorde pansar och jag vet inte vad. Det stämmer inte.

Manus: Men Drottning Silvia har fel. Under Walther Sommerlaths ledning blir fabriken en del av den tyska krigsindustrin. I Bundesarchiv i Berlin finns dokumentet som visar vad fabriken tillverkade. Vi visar det för Kent Zetterberg, professor vid Försvarshögskolan, och en av Sveriges främsta experter på den tyska krigsindustrin.

Kent Zetterberg, professor emeritus Försvarshögskolan: Ja, tyskarna är ju ganska noggranna att registrera sina företag och inte minst under Hitlertiden. Och här kan man tala om att man väldigt noggrannt och detaljerat har gjort upp registerkort över alla företag som ska producera i den tyska krigsproduktionen. Och det här företaget ser man mycket tydligt de är specialiserade på luftförsvaret. Och det de ska producera är framför allt fordon, optik, sikten och annat som säkert var klassade som väldigt viktig krigsproduktionen vid den här tiden. Den här luftförsvarsutrustningen var oerhört efterfrågad. Varför man väl kan utgå från att företaget måste ha producerat en hel del.

Manus: Kalla Fakta kontaktar Drottning Silvia. Vi vill veta varför hon förnekar att pappans fabrik tillverkade materiel till krigsindustrin? Vad vet hon egentligen om sin pappas förflutna? Via hovets Informationschef, får vi följande svar:

“Drottningen har sagt mig att hon inte har mer att säga i denna fråga och avböjer därför intervju.”

Vi åker tillbaka till Berlin. Här, på Wassertorstrasse 14 i Kreuzberg, låg fabriken som Walther Sommerlath tar över i april 1939. Men varför tar han över fabriken? Och vem är det han tar över den ifrån?

Vid den här tidpunkten pressar den nazistiska regimen också den judiska delen av befolkningen allt mer ekonomiskt. Judar förbjuds att äga företag.

Wolfgang Benz, professor emeritus Centrum för antisemitismforskning Berlin:
Situationen för judiska företagare var hopplös, det var enligt lag förbjudet, det var tvungna att sälja till varje pris och de var tvungna att hitta en flyktväg till ut ur landet. Efter kristallnatten 1938 var det klart för alla även de patriotiska judarna att de inte längre kunde existera i detta land.

Manus: Ett halvår innan Walther Sommerlath tar över fabriken, natten mellan den nionde och tionde november 1938, inträffar den så kallade Kristallnatten. Över hela Tyskland exploderar våldet i samordnade attacker mot judar från nazistpartiets anhängare. Kreuzberg – där det finns många judiska företag - är ett av de hårdast drabbade områdena. Thessie Aselmeier var sex år gammal när Kristallnatten inträffade och såg med egna ögon vad som hände här på Wassertorstrasse.

Thessi Aselmeier, tidsvittne: Och i den så kallade kristallnatte,n min mor med mig gick längs Prinzenstrasse och sa: se på det där! Lägg märke till det! Det måste du berätta! Gatan var fördärvad verkligen och i sanning. Det var så täckt med glas att det knastrade jättehögt. Och den här lilla affären, där har jag gjort mitt första, mitt första inköp. En liten marsipangris. Och där var två vänliga, äldre herrar. Det var två judiska medborgare. Just i den här affären hade de slagit sönder alla rutor. Och jag hade... Jag stod där framför och grät. Och sa gång på gång: var är nu de båda männen? Var är de båda männen? Det var, det var den så kallade kristallnatten, i november.

Manus: Den systematiska förintelsen av judarna i utrotningslägren har ännu inte börjat. Men tusentals judiska företag tas nu över av ickejudiska ägare, oftast till underpriser. Den nazistiska beteckningen på den här processen är arisering.

Christoph Kreutzmüller, forskare historiska institutionen Humboldtuniversitet Berlin:
Jag skulle säga att det var som en förintelse av judarnas ekonomiska existens. Denna förintelse av den ekonomiska existensen innehåller väldigt mycket. Å ena sidan, bland annat stölden av tandguld i Auschwitz, å andra sidan också en process som vi beskriver här, och den skulle jag beskriva som förintelse av det judiska företagandet. // Man fråntar ju judarna möjligheten att agera ekonomiskt, möjligheten att delta i den ekonomiska sfären, man tar också ifrån dem resurserna därefter att emigrera. Det hänger samman. Och därför, ordet förintelse är naturligtvis ett svårt ord också, eftersom det är ett väldigt hårt ord. Man jag det träffar kärnan.

Manus: Var ägaren till den fabrik Walther Sommerlath tar över jude? Deltog Walther Sommerlath i ariseringen av ett judiskt företag? Eftersom vi inte får några svar från Drottning Silvia frågar vi hennes storebror Ralph Sommerlath vad han vet.

Ralph Sommerlath, telefonintervju: Alltså efter kriget var det många judar som krävde skadestånd från tyska firmor eftersom de tvingades sälja sina företag och så. Det var ju känt i hela Tyskland. Så naturligtvis, någon gång frågade jag min far ” Från vem köpte du firman? Var det judar eller inte?” och han sa ”nej”.

Manus: Men det besked Ralph Sommerlath säger att han fick av sin far stämmer inte. I Landesarchiv hittar vi ett dokument som visar namnet på Walther Sommerlaths firma på Wassertorstrasse 14 i Kreuzberg. I dokumentet framgår också vad firman hette innan han tog över den - Wechsler & Hennig. Ägarens namn var Efim Wechsler.

Det finns inga uppgifter om köpesumma i handlingarna vi hittar. Men i ett annat dokument från bolagsregistret i Berlin – som visar att firman registreras i Walther Sommerlaths namn den 24 maj 1939 - framgår det att det rör sig om en arisering av ett judiskt företag. Och i ett annat arkiv – i Brandenburgisches Landeshauptarchiv i Potsdam - hittar vi slutligen ytterligare ett dokument där det tydligt framgår att Efim Wechlser - vars företag Walter Sommerlath tog över - var jude.