I Kalla fakta framkommer uppgifter om att Försäkringskassan i samband med regeringens regleringsbrev 2016 medvetet börjar använda ett flera år gammalt rättsfall (Högsta Förvaltnings Domstolen 2012 ref 41) eftersom det hade potential att spara mycket pengar. Hur ser ni på det?

Försäkringskassan strävar efter en korrekt och enhetlig tillämpning. Det som ligger till grund för våra tolkningar är; regelverket, förarbetsuttalanden och rättspraxis.

 HFD konstaterade i 2012 års dom att behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen inte kan räknas till de så kallade ”grundläggande behoven”. Sondmatning är ofta av hälso- och sjukvården bedömt att vara egenvård. Det innebär att konstaterandet i domen får betydelse för frågan om sondmatning kan vara ett grundläggande behov. 

Vi bedriver ett fortlöpande kvalitetsarbete vad gäller Försäkringskassans rättstillämpning och under 2016 såg vi att tillämpningen i just den här frågan varierade inom myndigheten och med anledning av det gick vi ut med förtydliganden. Vi hänvisade då HFD:s uttalande.

Det förekommer påståenden om att det skulle vara stor skillnad på hur en person får i sig mat, om det är via sond, eller via en sked till munnen. Hur ser ni på detta?

Eftersom sondmatning ofta bedöms som egenvård av hälso- och sjukvården är det en stor skillnad. Den avgörande frågan är just om Försäkringskassan ska beakta sådana egenvårdsinsatser när vi beräknar behovet av hjälp med de grundläggande behoven. Det är just detta HFD:s uttalande från 2012 rör. Eftersom rättsläget inte är helt klart har Försäkringskassan fört ett nytt mål till HFD som vi hoppas kommer att ge tydlig vägledning.

 Det förekommer påståenden om att sondmatning, att äta, eller att få hjälp med att andas inte längre räknas som ett grundläggande behov. Hur ser ni på det?

Att få hjälp med att andas definieras inte i lagen som ett så kallat ”grundläggande behov” i beräkningen av rätten till assistans. Det blev tydligt genom en dom från HFD som kom 2015. Vad gäller sondmatning är den avgörande frågan om s.k. egenvård ska beaktas eller inte vid bedömningen av grundläggande behov. Här väntar vi på ett nytt avgörande från HFD för att få klarhet i den frågan.

Försäkringskassans generaldirektör Ann Marie Begler har i flera intervjuer använt sig av siffran 10 procent när hon talat om omfattningen av fusket inom assistansersättningen. Varför gör hon det?

De studier som uppskattar missbruket av assistansen pekar på det häradet.

Försäkringskassans pågående arbete med att motverka felaktiga utbetalningar av assistansersättning utgår dock inte från dessa mätningar utan från att vi själva upptäcker fusk i våra kontroller. Kontrollerna visar att ju mer vi gräver desto fler fall av fusk upptäcker vi. Det är inte ovanligt att ett enda ärende omfattar flera miljoner kr, och har flera inblandade personer. Därför är varje enskilt ärende viktigt.