Christin Bjelland och hennes man var på båtsemester när hon nåddes av ett telefonsamtal från hennes son med den fruktansvärda nyheten om vad som höll på att hända på Utöya, där han befann sig.

Då var han 15 år och en av de som tvingades springa runt för sitt liv på ön under flera timmar.
- Vi förstod snabbt att detta var allvarligt och följde sändningarna på tv för att hålla oss uppdaterade, för vi kunde inte hålla telefonkontakt med vår son, vi ville inte ringa och riskera att sätta honom i fara.

Känslan av att veta att han befann sig på Utöya är obeskrivlig, berättar hon.
- Den som har barn kan tänka sig - det att veta att här är det någon som vill ta livet av barnet ditt, det går inte att beskriva.

Men hennes son var en av de lyckligt lottade som undkom Breivik.
- Det har varit ett speciellt år för de som överlevt också. Men våra tankar i dag går till de som har förlorat sina allra käraste.

Christina är vice ordförande i Nationella stöttegruppen efter 22 juli och under minnesdagen agerar hon stöd för de som åker ut till minnesceremonin på Utöya och kommer att prata med människor och ge och få kramar, berättar hon.