Carolina: Jag har ingen konkret fråga egentligen Gunnar. Jag vill bara passa på att säga att din blogg är underbar, den stärker och inger hopp. I november förra året föddes vår son, med en ovanlig kromosomavvikelse och ett allvarligt hjärtfel. Din blogg får oss att se ljust på framtiden, även om våra barns sjukdomar skiljer sig från varandra! Fortsätt vara du, och vi fortsätter att heja på Abbe!
Gunnar Skarland: Tusen tack! Det där värmer att höra.

Scott: hej! mår abbe bra och är han bra på att hoppa eller GÅ
Gunnar Skarland:

Han mår fint. Och är bra på både att hoppa och gå. :)

Carolina: Hej Gunnar, tänkte fråga om Abbe var mer sen i utvecklingen som liten, var han ex senare med att krypa, sitta, gå osv? Hur pusslar man ihop livet med ett sjukt barn och ett friskt syskon hemma? Hur fördelar man uppmärksamhet och tid lika? Hur har ni gjort? Tack för en fin blogg.
Gunnar Skarland: Ja, han var lite senare med vissa saker, i synnerhet talet. Det där med att puusla ihop livet är svårt, men jag tror att om man är medveten om det så är det i alla fall en bra början. Vi försöker ge storebror lite egentid med bara mig eller mamman emellanåt.

Ing-Marie: När din son kan läsa och skriva vore det väl en bra grej att han kommer in med sina kommentarer i din egen blogg??
Gunnar Skarland: Ja det är en kul tanke. Storebror har gästbloggat någon gång. :)

Hanna <3 Filips mamma: Hej Gunnar.. ville bara skriva en hälsning. visste inte att din andra son heter Hugo oxå. lite sammanträffande. Han är 5månader idag. kram från Hanna Filips mamma, vi såg några veckor innan Filip dog på Östra ju.
Gunnar Skarland: Hej Hanna. Fint att Filips bror heter Hugo. Krama från mig.

Lillan: Min son Max sa, där är jag!när han fick se Abbe. Vi håller på och utreder vår son och det togs prov på honom som nyfödd som inte påvisade 22Q11. Men han har alla symtom och är en kopia av Abbe!
Gunnar Skarland:

Då är Max en riktig snygging då. :) Hoppas ni får svar på vad det är.

Lillan: Glömde säga att din blogg är jätte bra! När ni fick hjälp med Abbes fötter, hur gick ni till väga då?
Gunnar Skarland: Tack! Abbe har inte haft så mycket problem med fötterna som en del andra 22q11-barn har. Han har lite spretiga tår bara. Vi träffar en sjukgymnast och han har fått inlägg i skorna.

Malin: Jag har ingen fråga... vill bara säga att jag gick in på din blogg nu efter att ha sett dig på tv4, och jag tycker att du skriver beundransvärt klokt och bra. Värme och Kärlek till dig och familjen.
Gunnar Skarland: Tack. Välkommen till bloggen.

Birgitta: Hur kommer man in på din blogg, mycket intressant att få läsa.
Gunnar Skarland: Adressen är www.hejaabbe.com

lisa: Hej Gunnar! Vill börja med att säga att din blogg är helt fantastisk! jag undrar om det är det svårt att se till att storbror inte hamnar i skymundan? båda pojkarna verkar helt fantastiska!
Gunnar Skarland: Tack. Det gäller att inte glömma bort honom bara tror jag. Att försöka göra saker med bara honom ibland.

Robert Bratt: Hej, jag fick tvillingar -94 och det gick bra men en av killarna "hade ett hjärtfel" som inte kunde kollas upp att han var fri från på ett år. Jag kunde inte glädjas utan trodde länge att jag skulle förlora honom.Nu blev han friskriven efter ett år och det var inget fel. Jag undrar om du också har / hade svårt med anknytningen
Gunnar Skarland: Näe, det är inget jag känner igen faktiakt. Snarare tvärtom, Abbe är mig oerhört nära.

Lasse P Lerum: Tjena Gunnar. Det var länge sedan tiden i Lerum. Har haft turen att få en frisk son, men tycker du gör en hjälteinsats utan vinstsyfte...Unikt. Kämpa på och hälsa Abbe Lycka till.
Gunnar Skarland: Hej. Tack för de orden.

Anne: Hej, jag arbetar friviligt för alla barns värde. Tycker du att Abbe har fått den hjälp av samhället som han har haft behov av ? Hur tycker du att kontakten med myndigheter har fungerat när man har ett barn med handikapp ?
Gunnar Skarland: Jag vill ge både ris och ros faktiskt. En del fungerar över all förväntan, men en del kunde vara bättre. Det känns som att sjukvården fungerar perfekt när det blir allvar i alla fall.

Sara: Hej. Jag undrar om Abbe är mer känslig för värme och kyla än andra barn? Tack för en toppenblogg, du skriver alltid så fint.
Gunnar Skarland: Värme gillar han alltid. :) Men han blir lättare kall än andra barn så kylan är känsligare. Tack för orden om bloggen.

alexandra: Hej jag såg det siata bara va ni prar om, jag har med hjärtfel, vilken sort har din son?
Gunnar Skarland:

Abbe har pulmonalisatresi och VSD. Det betyder att förbindelsen mellan hjärtat och lungorna var blockerad och att han hade ett hål mellan kamrarna.

Lillan: Har en fråga till, har för mig att du skrivit att ni gjorde en gom operation på Abbe, var han hög i sitt gomtak? När kom språket igång? Hjälpte operationen? Max har högt gomtak och är sen i språket och har svårt med talet.
Gunnar Skarland: Abbe hade för långt avstånd mellan gom och svalg, De gjorde en svalglambåoperation på honom. Språket kom igång före talet så att säga.

Barbro: Hej! Går Abbes sjukdom att upptäcka vid fosterdiagnostik, så som ultraljud och fostervattensprov?
Gunnar Skarland: Njae, jag vet inte. Vi gjorde sk NUPP-test, men det syntes inte där i alla fall.

Lena Lerum: Hej Gunnar..! Vill bara säga att du har en underbar blogg och två underbara killar. Har sett er på Ica.. ;)
Gunnar Skarland: Hej. Tack snälla. Säg hej nästa gång vettja. :)

Maria: Vill bara säga att du gör ett fantastiskt jobb med bloggen. Du förmedlar så mycket värme och så mycket känsla. Det är inte ofta man får inblick (genom massmedia) i en pappas liv, en pappas känslor kring en svår livssituation osv. Det har sannerligen hjälpt min man i att bearbeta vår sons handikapp. Tack för det Abbepappan :)
Gunnar Skarland: Tack! Det är sånt här som gör att man gärna fortsätter att blogga.

Tove: Hej, jag är bara 11 år men jag tycker jätte synd om Abbe <3 Det måste vara svårt för hans bror att förstå? <3 Ha det bra! <3
Gunnar Skarland: Hej. Jag tror att hans bror förstår en del, men kanske inte allt. Ha det bra du också. :)

mia: Jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb med att klara av varje dag. Jag har varit i denna situation själv med nin man 1997. Vi hade en son till då som längtade till att få en lilla syster. Hon levde i 6 månader sen kom den dagen vi misste henne. Han är 19 år nu och jag funderar ofta på hur han tänker ibland. Det är en svår balans detta att inte glömma det friska barnet./ M
Gunnar Skarland: Uff. Jag är ledsen för er dotter. Det måste varit jobbigt både för er och hennes bror. Som väl är har jag själv sluppit hantera något sådant, men jag gissar att det gäller att hitta andra saker som gör livet meningsfullt så att man kan gå vidare.

Mamma till 2 små: Hej. All styrka till er! Undrar hur ni ser på livet idag i jämförelse med innan sjukdomen blev en del av er vardag. Är det lättare att strunta i småsaker och tex inte bli irriterad över saker som eg är struntsaker? Er berättelse och ert liv ger mig en tankeställare att njuta var dag av tillsynes friska små! Många varma kramar till hela familjen
Gunnar Skarland: Jag har lärt mig att man aldrig vet vad som händer. Njut när du kan och uthärda när du måste, som en klok person sa.

mamma: Hej! Var glad att Abbe fick sin diagnos på ett tidigt stadium. Min dotter fick sin diagnos när hon var 37 år!! Hennes hjärtfel var "bara" blåsljud men hennes andra symptom på syndromet är gomspalt, som hon nu ska operera för 4.e gången eftersom det hela tiden spricker upp. Hon har även inlärnings och koncentrationssvårigheter och ett beteende som drar åt ADHD och Aspberger-syndrom. Tänk om det enkla blodprovet som togs när hon var 37 hade tagits när hon var barn. Då hade säkert hennes liv blivit mycket lättare att leva. Hon har även stora problem med sina tänder som "vittrar" sönder först nu har hon fått detta klassat som sjukdom. Det är en mycket konstig "sjukdom" med många symptom och det verkar som ingen person med syndromet är den andra lik. Stå på er med Abbe och att allt som kan inverka på hans hälsa pga syndromet upptäcks
Gunnar Skarland: Hej. Ja det där har jag tänkt mycket på. Att det är bra att ha fått diagnosen tidigt. Att få hjälp och stöd från början och att slippa undra vad saker och ting beror på. I Abbes fall blev hjärtfelet väldigt påtagligt efter ett dygn och hans syremättnad var runt 40%. Och pga just det hjärtfelet misstänkte man 22q11 och tog provet.

Mia: Hej Gunnar! Ja har själv en son som gått igenom flera operationer,pga missbildningar.Jag fick min kraft i musiken ,för att kämpa för att min som skulle få all den hjälp av sjukgymnaster och talpedagoger .Var tog du din kraft ifrån ?
Gunnar Skarland: Kanske genom skrivandet tror jag.

Saltsill /Cecilia Nordenh: Hej Gunnar! Jag har förut bett dig ge ut Heja Abbe som bok. Hoppas du gör det en dag. Något jag undrar är hur er parrelation har ändrats av att ha ett barn som Abbe? Kram!
Gunnar Skarland: Det är inte omöjligt att det blir en bok en dag. Men då vill jag redigera så att det passar i bokformat och då får jag nog sluta blogga först för att hinna med. :)
Jag tror vi blivit starkare ihop, men jag vet att det är vanligt att sånt här sliter på relationer.

Maria: Har abbes lungor blivit påverkade utav hans hjärtfel? Har han haft svårare med andning och ventilering?
Gunnar Skarland: Han får andas mer eftersom mycket av det blod som lungorna syresatt läcker tillbaka till hjärtat genom klaffarna. Så småningom måste de bytas igen. Men jag tror inte att själva lungorna påverkats, så vitt jag vet.

Plutten: Vad heter Bloggen då?
Gunnar Skarland: Bloggen heter Heja Abbe. Finns på www.hejaabbe.com

Birgitta: Vad tycker Abbe är allra roligaste att göra på fritiden? Mycket värme i din blogg.
Gunnar Skarland:

Tack! Abbe gillar att spela på datorn och på Wii, bygga lego och pyssla. Och så älskar han att bada. Han är en liten festprisse som gillar när det kommer gäster.

Malin: Min dotter som idag är fyra föddes med Fallot Tetrad. Man upptäckte hennes hjärtfel vid första ultraljudet, sedan gick vi på fostervård under hela graviditeten vilken var till en stor hjälp. Idag är vardagen under kontroll men det svåra är ju att man vet att det troligtvis blir op i framtiden. Hur ser framtiden ut för Abbe? Jag ska börja läsa din blogg! :)
Gunnar Skarland:

Mm, ovishetten är slitsam. Men jag kan trösta dig med att de är fantastiska på barnhjärtcentrum på Drottnings SIlvias och i Lund.
Abbes framtid är svår att veta så mycket om, mer än att han förmodligen kommer att behöva lite stöd i skolan och att han kommer att behöva göra fler operationer. Vi får se.

ElisabethT: Jag vill säga att jag gillar din blogg, har följt den länge, i glädje och i sorg, i stort och i smått. Jag vill också säga att jag älskar dina bilder, du är en duktig fotogra. Kram!
Gunnar Skarland: Tack snälla. Det var roligt att höra. Jag tycker väldigt mycket om att fotografera, skulle gärna göra det mer om tiden fanns.