Nu har Sommar med Ernst 2011 kommit till ända, hur känns det?
– Det känns väldigt skönt och jag är väldigt glad för den här programserien. Det har varit en häftig resa och före- och efterbilderna är dramatiska.

På Facebook har du en stor skara fans som kommer att sakna dig nu när sommaren är slut. Vi har låtit dem ställa sina frågor till dig.
– Å, vad roligt!

Här kommer några av dem. David undrar: Vad tycker du om uttrycket "att ernsta något"?
– Det är väldigt positivt, jag har hört varianter av det förut. Det var ett företag som delade ut "Veckans Ernst" till någon som gjort något oväntat snällt, som att bjuda på bullar eller ställa blommor i repan. Då blir man ju väldigt glad. Jag brukar själv göra det, "ernsta" alltså.

Emelie undrar: Hur kommer det sig att du har ett sådant rikt ordförråd?
– Det handlar helt enkelt om att jag gör mitt bästa för att beskriva en känsla jag har. Om du skulle beskriva en typ av musik för någon som inte hört den förut skulle du troligtvis jämföra den med andra musiktyper som är mer kända. På samma sätt försöker jag att göra när det gäller exempelvis inredning. Och då får man ta i lite för att få folk att känna det man vill förmedla. Svenskan är ett fantastiskt vackert språk och det finns så mycket som inte har sagts i ett nytt sammanhang.

Katarina undrar: Var hämtar du din inspiration?
– Det där är lite märkligt med mig - och det har jag förstått nu - att jag blir inspirerad all vaken tid. Och det kan man ju se som en förbannelse, men för mig är det en bra sak.

– Därför använder jag mig inte av riktade inspirationsforum som exempelvis mässor. Istället blir jag inspirerad av exempelvis musik, film, god mat och att resa. Vissa är musikaliska och andra är som jag - lite mer mottagliga för stämningar och färger.

Apropå musik, vilka tre låtar lyssnar du helst på? Det är Eva som undrar.
– En av de häftigaste låtarna, som jag kan lyssna skithögt på, är U2:s I still havent found what I'm looking for.

Har du inte hittat det du söker?
– Nej, men för mig är det något positivt, det handlar om att fortsätta att vara nyfiken på livet. När jag inte längre är nyfiken, då har jag blivit likgiltig inför livet.

– Det var också därför jag började med teve. Jag var nyfiken på hur det går till på en inspelningsplats, inte för att jag drömde om att stå framför kameran. Nyfiken i en strut, det är jag det.

– Sen skulle jag vilja säga en artist - Robyn. Henne tycker jag mycket om och hon är dessutom en extremt bra kvinnlig förebild. Jag känner mig stolt över att hon är svensk. Låten Tell your girlfriend lyssnar jag gärna på.

– Och så lyssnar jag på Mozart. Inget speciellt stycke där, jag lyssnar på en hel del klassiskt.

Någon musik du inte klarar av?
– Dödsmetal förstår jag mig inte på, när de ryter så där. Det gör mig rädd, men samtidigt full i skratt. De är lite för aggressiva, vad är det de är så arga på?

Sussie undrar: Jobbar du alltid utifrån tomma hus och bostäder, eller behöver du ibland anpassa din inredning efter redan befintlig sådan?
– Ja, det är klart att jag även har arbetat så. Det är spännande att kika in i en annan människas liv, det blir en helt annan krav-spec. Utmaningen blir att fundera kring hur man bäst disponerar ytan, vad som ska tillföras och vad som ska tas bort.

Helene undrar: Hur kom det sig att du gick från att vara kock till att bli inredare?
– Jag har ju en formgivarutbildning i botten. Men jag har alltid varit en kreativ person. Jag gav mig ut i kockyrket ett tag och sedan jobbade jag som restauranglärare parallellt med inredningen. Och det handlar ju också om att skapa, fast med mat. Sen målar jag mycket också. För mig finns det ingen klar gräns mellan de här områdena. Mat, trädgård och inredning - det är de tre ben jag står på. Egentligen handlar alla tre om livet hemma.