Sverige och Stockholm hade fått chansen att arrangera en av VM-seriens deltävlingar i triathlon. Så här lite lagom efter OS. I en perfekt värld skulle det vara solsken, storpublik och Nordénseger. Världen var perfekt.

- Det är en viss press när man tävlar på hemmaplan. Jag gick ut för att vinna, jag ville inte ha en andra- eller tredje plats, sade Nordén.

I OS i London var hon nio tusendelar ifrån segern. På lördagen behövde man inte diskutera om det är vettigt att avgöra med så små marginaler. Lisa Nordén hade tid att ta en flagga från publiken och gå de sista meterna innan målsnöret. Maaike Caelers, Nederländerna, var nio (hela) sekunder efter.

Överst på pallen med blank blick

- Det här var en extrem långspurt, som började på första varvet.

Men fram till löpningen var det flera om budet, men sen var Nordén starkast.

- Det är en helt otrolig känsla att se slottet och backen och veta att det är mitt nu.

Växlingar och målgång var framför slottet mitt i Stockholm, och en tillfällig läktare var fullproppad, precis som runt hela banan — "så många 'heja-Lisa' har jag aldrig hört". Storkyrkan slog sex slag utan att höras. För då stod Nordén överst på pallen. Lite blank i blicken.

- Jag var ganska rörd. Det är många års slit som ligger bakom, sade hon.

"Alltid guld"

Det är två tävlingar kvar i mästerskapet. En i Japan och en i Nya Zeeland. Efter lördagens seger ligger Nordén på fjärde plats och allt ovanför är inom räckhåll.

- Formen har varit på uppåtgående ganska länge nu.

På senaste tiden har det ju blivit OS-silver, ett SM-guld av bara farten, och nu ett guld i världsserien.

Sista tävlingen, i Auckland, är dessutom final med extrapoäng. Och Nordén är tydlig.

- Det är alltid guld jag siktar på.