- Det är en bra säsong måste jag säga. Den är både tuffare och jämnare och har fler oväntade utmaningar. Jag kan inte avslöja detaljer men jag när man tittar kommer man att förstå att det händer saker som de kanske inte räknat med, säger Markus Aujalay till tv4.se.

Vad säger du om standarden på svenska hemmakockar efter att ha varit på auditionturné i två omgångar?

- Det är väl både och, haha. Men det finns mycket bra människor därute och jag tror det finns ännu fler. I år kändes det som att det var många som hade tittat på förra säsongen och blivit inspirerade och ville vara med och fajtas om det här.

Under förra säsongen såg vi hur stressen fick det att köra ihop sig för annars duktiga kockar. Hur hanterar man pressen?
- Jag tror att de flesta människor kan prestera ännu bättre mat om de står hemma i lugn och ro, men det här är ju en tävling som bygger på att man står bredvid varandra och tävlar på tid medan vi står och analyserar vad de gör. Det är stressigt och många drabbas av tävlingsnerver, det kommer man inte ifrån.
- Men det handlar om att försöka hitta nånting som man känner sig trygg i och laga det, så att matlagningen kan gå lite av sig själv. Om man börjar känna sig osäker på det man ska laga och dessutom är stressad över tid och konkurrenter, då är det ju väldigt svårt att få till något som är bra.

Du har ju själv tävlat i matlagning. Kan du identifiera dig med deltagarna?
- Absolut, jag har full förståelse för det de går igenom. Det är väldigt skönt att stå på andra sidan och bara kunna bedöma.

Vad går hem bäst hos er i juryn: en enklare men perfekt tillagad husmansrätt, eller mer komplicerad finmat som är väldigt ambitiös men inte riktigt når hela vägen?

- Jag tror att vi är lika olika där. Leif och Per går nog lite mer på husmansgrejen, det enkla och vällagade. Personligen kan jag känna att man också vill se nånting mer, att det finns ett sug, att det finns kreativitet och idéer, nån som verkligen vill nånting. Så länge jag hittar något i rätten som tilltalar mig så kan jag i vissa fall köpa att det inte riktigt når hela vägen fram.
- För min del blir jag nyfiken om det finns nån som är väldigt kreativ och som har nånting som känns bra även om allt inte är lyckat. Då känner jag att den här personen är kanske rätt för att vara med och utvecklas. Kommer det någon som gör en perfekt wallenbergare så känns det ju också självklart men kanske inte lika spännande.