Om man har genetiska anlag för högt BMI så är fetma inte lika farligt, visar en ny studie. Det är viktigt att se till helhetsbilden, säger forskaren Isa Karlsson vid Karolinska institutet.
På gruppnivå är kopplingen mellan fetma och hjärt- och kärlsjukdomar stark – men kopplingen är mer komplicerad än man först trott.
– Jag tror att vi behöver bli bättre på att inte bara fokusera på BMI utan en helhetssyn på hälsa, säger Ida Karlsson, biträdande lektor i genetisk epidemiologi på Karolinska institutet och en av forskarna bakom studien.
Skyddande gener
En tvillingstudie med 15 000 tvillingar födda före 1958, där man kunde utreda om de hade anlag för högt BMI, visar att vissa hade högre känslighet för att få fetma – men att det å andra sidan inte behöver vara lika farligt för dem.
Det verkar som om man har anlag för en hög kroppsvikt så är kroppen också bättre på att hantera den, och inte utveckla hjärt- och kärlsjukdomar i lika stor utsträckning.
Två gånger starkare koppling
Det fungerar likadant åt andra hållet, visar studien. Har man inte ett genetiskt anlag för hög kroppsvikt så är man också mer sårbar för de sjukdomar som kopplas till det.
Slutsatsen, som publicerats i Eclinical Medicine, var att kopplingen mellan obesitas och hjärt-kärlsjukdom var två gånger starkare bland dem som hade genetiska anlag för ett lågt BMI, jämfört med dem vars obesitas i huvudsak hade genetiska faktorer.
Se forskaren kommentera studien i klippet ovan.