Jenny Klefbom: "Så tacklar du din otrevliga tonåring"

Otrevliga tonåringar och småbarn som kissar i sängen var några av ämnena när Nyhetsmorgons Jenny Klefbom chattade. Läs chatten här!

Weronica Johans: Jag har en dotter på 5 o 1/2 år. Hon kissar jätteofta i sängen på natten. Hur ska jag få henne o sluta. Vi har slutat ge henne dricka på kvällen, ingen frukt på kvällen. Det känns hopplöst. Mvh Weronica
Jenny Klefbom: Hej Weronica! Dels kan ni pröva att ta upp henne på natten för att kissa, om ni inte redan försökt med det. Det för inte bara det goda med sig att hon inte kissar i sängen, utan brukar också leda till lite bättre kroppskännedom hos barn. De vänjer sig vid att vakna när de känner av kissnödigheten, helt enkelt. Fungerar inte det kan det vara befogat med ett besök hos barnläkaren. Det finns ju hjälpmedel att ta till om problemen inte växer bort med åldern.

elisabeth: hur får man sin tonårsdotter att hålla ordning i sitt rum? Ska man göra som hon själv säger Stäng dörren så behöver du inte se det Eller ska man tjata eller göra som jag ibland Städa där och sen hamna i bråk för hon vill inte att man rotar i hennes grejer De är inte lite grejer som ligger huller om buller Handdukar kläder som både är rena och smutsiga Jag vet inte hur hon håller koll på vad som är rent och smutsigt
Jenny Klefbom: Hej Elisabeth! För det första beror det lite på hur gammal din dotter är. Det är skillnad i hur mycket man klarar när man är 13 och när man är 19. Generellt tycker jag dock att man bör ha en viss respekt för att tonåringen vill ha det på sitt sätt. Om det nu är så att hon vill ha det som hon har det. Å andra sidan har du förstås en självklar rättighet att se till så att huset, och hennes saker, inte förstörs eller tar skada. Fundera över hur dina grundkrav ser ut. Och gör sedan upp en överenskommelse så att de blir tillgodosedda. När det gäller din medverkan, så är det jättebra om du erbjuder dig att visa och lära ut, t ex hur man kan organisera sina grejer, och hur man gör rent. Men gå inte in och gör sådant som hon borde göra, eller som hon blir arg över. Det är att göra din dotter en otjänst med tanke på att hon så småningom ska klara sig själv.

Eva: Hur ska jag tackla min 15-årings otrevliga tonfall och sätt? Han höjer rösten, vill alltid ha rätt och vill ha det på sina villkor. Han hjälper sällan till hemma heller.. Jag tycker att jag är lugn och pedagogisk i mina diskussioner och att jag är tydlig i vilka krav vi ställer men det hjälper inte. Mot min sambo eller sin pappa låter han helt annorlunda. Jag tänker att jag inte vill att han ska ha detta "bossiga" beteende mot framtida flickvänner. Du måste vara hårdare s,säger sambon, men hur?Vad ska jag göra?
Jenny Klefbom: Hej Eva! När tonåringar gör uppror så gör de det mot den de behöver separera sig ifrån. Har barnet en komplicerad relation till en förälder så kan det vara mot den, men oftast så handlar det om att tonåringen far ut som hårdast mot den som han har närmast och tryggast förhållande till. Det här är ett naturligt beteende, som det i viss mån gäller att "ta sig igenom" genom att stå ut, parera och ha kloka vuxna som man kan ösa ur sig hos så att man inte tar allt personligt. Samtidigt så undrar jag över om det ligger någonting i det din sambo säger. Är du så lugn och pedagogisk så att din son fortsätter lite till bara för att få en reaktion? För en viktig sak när man håller på att bli vuxen är att föräldrarna ska bli mer av jämlikar, och då kan man som förälder faktiskt visa mer av sina svagheter och tillkortakommanden. Om du har hållit igen väldigt med dina känslor, och skulle tycka att det var skönt att visa lite mer, kanske det faktiskt är dags att visa hur ledsen och arg du blir över hans beteende.

Malin: Hej Jenny Vi har en son på snart 6 mån och vi funderar på ett syskon ganska så snart. Har tidigare hört dig nämna att 2 års åldern är en känslig period. Min fråga: I vilken ålder är det bäst för ett syskon, för att det första barnet skall få vad det behöver av mamma och må bra? MVH Malin
Jenny Klefbom: Hej Malin! Eftersom alla barn är olika så är det svårt att peka ut någon period som skulle vara extra känslig för alla (även om det finns åldrar som åtminstone i teorin är mer känsliga, men då tänker jag i första hand på 1,5-års åldern). Det viktigaste är dock aldrig åldern, utan hur man förbereder syskonet, hur man själv mår och trivs med situationen och vilka möjligheter man har att få stöd och avlastning av varandra och släkt och vänner. Jag tycker alltså att ni ska strunta i åldern. Det som är mindre bra när man är liten, kan bli en enorm tillgång när barnen är större. Det är ju toppen att ha en nästan jämnårig kompis till hands hemma. Så skaffa ni barn när ni känner er redo, och när ni längtar efter det!

Hej!: Jag har problem med min 3½ åring (fast hon i utvecklingsgrad är kommen längre än sin ålder). Problemet är att få henne att sitta still när man ska äta mat, både frukost, lunch och middag. Och att få henne att äta. För hon tycker det är tråkigt att äta om det inte är gosaker eller bruna bönor. Tack vare det så får jag inte hennes 1½år gammla syster att vilja tycka det är roligt med mat, så nu vägrar hon med att äta. Har provat det mesta mutor, uppmuntaran, hot om att inte få ngn mat. Men hon vet att för eller senare så får hon mat, men inget hjälper. Hon har även suttit själv kvar och suttit i skamvrån där hon ser oss, men som sagt inget hjälper. Vad ska jag göra? MvH Therese
Jenny Klefbom: Hej Therese! Först och främst: Minska ner problemen genom att låta henne äta snabbt (och lite) och sedan gå ifrån bordet. Det är svårt för 3-åringar att sitta stilla, och det är mycket bättre att hon får beröm och uppmuntran om hon lyckas en liten kort stund, än att hon får skäll för att hon misslyckas. Det kommer på sikt leda till att hon klarar allt mer. Sänk alltså ambitionsnivån och gläds åt det lilla. En annan bra sak är att göra måltidssituationen festlig och speciell. Skapa ritualer, som måltidsramsor, tända ljus osv. Och låt det bli trevligt även för barnen. Konversera med dem, skoja och skratta, kanske erbjud en liten efterrätt som belöning om man klarar att sitta ordentligt i 5-10 minuter. Vad som gäller är alltså dels att ta bort andan av "kampsituation" och dels att skapa goda vanor genom att låta barnet upptäcka att det är trevligt.

Daniel och Lena: Vår dotter är 2 år i mars, går på dagis och det går bra, vårt problem är att det är ohyggligt svårt för Lena(Mamma) att söva izabelle, kan ta flera timmar, medans för mig(pappa) går det på nolltid, jag tar henne i famnen och sjunger en stund sedan frågar jag henne ifall hon vil sova och lägger henne utan problem, Till saken är att Lena känner att hon har lite tid med dottern då hon jobbar till 18 på vardag kvällarna så det dåliga samvetet är jobbigt samtidigt som problemet med sövandet finns där, Några tips? vad kan det vara för problem? är detta vanligt?
Jenny Klefbom: Hej Daniel och Lena! Det vanligaste, i alla fall utifrån de frågor jag får, är att det är papporna som har problem på så vis att barnen "kräver" mamma vid nattning osv. Därför blir jag jätteglad över att höra om hur ni har lyckats ha nära förhållanden till er flicka båda två. Ska jag vara resolut, så uppmanar jag er, och kanske då framförallt Lena, att fundera över om det är så här ni vill ha det. Eller om det finns någon möjlighet att gå ner i arbetstid/lägga om arbetstiden. För att gå med dåligt samvete jämt är inte bra. Vare sig för er eller för ert barn. Jag tror som du, att det kan vara Lenas känslor som spökar i svårigheterna att lägga Izabelle. Ett annat sätt (än att ändra arbetstid) för henne att hantera sina känslor är att Lena bestämmer sig för att göra på precis samma sätt som du, och lägger band på sina känslor. Eller att du alltid tar nattningen (just under den här perioden) och Lena umgås med Izabelle på andra sätt.

Tine: Hur tror du barn och ungdomar påverkas av att hängas ut i TV och bli offentliga i sammanhang som dom inte kan välja själva? Jag menar då dokusåpor om barn med problem.
Jenny Klefbom: Hej Tine! Jag antar att du undrar med tanke på den debatt som har uppstått kring programmet "Ett fall för Louise". Min uppfattning, när jag först hörde talas om programmet, var att det var positivt att någon äntligen tog upp att det oftast är föräldrar som behöver vidta åtgärder då man har problem i familjen. Alla nanny-program har ju fokuserat på att det är barnen som ska "uppfostras". Och det har många gånger varit väldigt destruktivt, tycker jag. Vi som arbetar med barn och föräldrar, vet ju att den allra mesta kontakten är med föräldrarna, och att det är de som behöver tänka till och ändra sig. Men när jag nu har sett programmet, så håller jag fullständigt med de kritiker som menar att det är oetiskt att låta barn exponera sig i media på det sätt som gjorts. Det är ju, som många påpekat, helt omöjligt för barnen, och säkert även för de medieovana föräldrarna, att överblicka konsekvenserna av att visa upp sina innersta känslor och problem för hela världen. Kanske var det i det här fallet så olyckligt att inte ens de som gjorde programmet, inklusive Louise, kunde överblicka konsekvenserna. Jag vet att journalister har en diskussion om t ex huruvida man ska kontakta unga brottsoffer just då de befinner sig i kris. Men i det här fallet så var ju syftet så gott att man kanske inte tänkte på det. Lösningen på problemet skulle ju kunna vara att man låter skådespelare illustrera problemen. Eller att man låter personerna vara mer anonyma. För jag tycker ju att det är viktigt att man belyser sådana här saker i media. Annars hade jag inte medverkat till det själv, som jag ju gör.

Jenny Klefbom: Hej alla frågeställare! Nu slutar jag svara för den här gången. Välkomna med fler frågor om två veckor! hälsningar från Jenny

Kan det vara Sveriges största koja ”Här har vi matsalen”

Sex unga grabbar från Åre har Byggt vad som kanske kan vara en av Sveriges största trädkojor. Bygget är tio meter högt och har hittills inte kostat killarna en krona och just nu gör dom succé i sociala medier med sin spektakulära trädkoja. På plats i Kojan har vi Marcus Noterius.

Så lurar du cykeltjuven

Marcus Noterius är i Åre där det snotts fler cyklar i fjol än tidigare år. Polisen har därför gjort en satsning på att försöka stoppa stölderna och berättar om sina knep för att inte bli av med sin cykel.

Löfven på EU-toppmöte mitt i regeringskris

Idag inleds ett två dagar långt EU-toppmöte i Bryssel, där 27 stats- och regeringschefer deltar. Trots regeringskrisen, kommer även statsminister Stefan Löfven att vara där. Utrikesreporter Tomas Kvarnkullen rapporterar från Bryssel.

Hade ont vid sex – led av okänd sjukdom

Vestibulit är en sjukdom som kvinnor kan drabbas av och som ger svåra smärtor i underlivet. En sjukdom som kan innebära att det gör ont vid samlag, gynundersökningar och vid användning av tampong. Studenten Jennifer Lännerholm berättar om hur hon upptäckte sjukdomen. Medverkar gör även överläkaren Nina Bohm Starke, som vill uppmärksamma sjukdomen för att hjälpa andra.