Läs chatten med psykologen Jenny Klefbom

Barn- och ungdomspsykologen svarade på tittarnas frågor i studion och i chatten. Läs och se hennes råd här.

Jayne: Hej Jag har en son på 17 år med diagnos ADD, och en son på snart 15 utan diagnos. När vi var hos läkare nu i dagarna för mediciner för äldste sonen kom det upp att han gärna sitter uppe långt in på nätterna och spelar online spel. Han vänder på dygnet när det är helg och lov. Detta gör också yngste sonen. Jag är å andra sidan "nöjd" med detta för jag vet ju var jag har dem och har inte tyckt att dett är så konstigt. (därmed inte sagt BRA alltid). De kan lätt sitta till 5.00- 5.30... utan problem. Sen tvingar jag upp dem senast 12.00 dagen därpå. När det är skoldagar så går de och lägger sig senast 22.00 och går upp runt 7.00. Min fråga: Läkaren menade att detta var OVANLIGT och inte alls rätt... han SKA inte sitta uppe både fredag- och lördag natt så här.. det är inte alls vanligt bland ungdomar. Men herregud... inte kan det väl vara ovanligt att ungdomar vänder på dygnet? Tack på förhand.
Jenny Klefbom: Hej Jayne! Nej, det är inte alls ovanligt. Faktum är att det till och med finns forskning som visar att vi i tonåren har en naturligt förskjuten dygnsrytm. Man kan alltså välja att se det som att samhället inte är så väl anpassat till tonåringar. Du har också rätt i att on-linespel faktiskt leder till lägre alkoholkonsumtion och andra risker. Det finns det också forskningsbelägg för. Men - det som möjligen oroar mig (och kanske läkaren) är hur dina söner klarar av de stora omställningarna i dygnsrytm mellan vardag och helg. Det brukar gå att rucka på dygnsrytmen någon timme hit eller dit, men att gå och lägga sig kl 5.00 ena natten, och kl 22.00 den andra, brukar vara väldigt svårt. För det är ju väldigt viktigt att man inte går med ett konstant sömnunderskott i skolan, i synnerhet om man har problem med koncentratrionen. Möjligen kan man också tänka att det kan vara lite olika regler för en 15-åring och en 17-åring. Men klarar dina pojkar av situationen, så ser inte heller jag något problem.

Farfar: Hej Jenny, vår son bor i England tillsammans med sin flickvän från Lettland, dom har en dotter på 2 år, mamman talar ryska med dottern och vår son talar engelska och svenska med henne ? Vad tror du hon tar till sig för språk och kan det vara problem för framtiden ?
Jenny Klefbom: Hej Farfar! Man brukar säga att det inte är några problem för barn att vara tvåspråkiga, men när det är tre språk inblandade redan i ung ålder så kan det bli för mycket. Då kan "fördjupningskunskaperna" bli lidande. Sen finns det förstås individuella skillnader; barn är ju olika språkligt begåvade. Och det beror också på hur föräldrarna handskas med språken. Om de blandar hej vilt, eller håller sig till ett eller två språk som de huvudsakliga.

Eva: Min son som är 10 årkan inte sova i eget rum utan vill sova hos oss. Vi trodde att det skulle gå över med tiden men det började för 1½ år sedan och pågår än. Vi har försökt div metoder men han får ibland närmast panik och gråter när han ska sova i egen säng.Vi har försökt allt från att vara bestämda till att vara väldigt inkännande. Vi sitter ibland mer än en timme vid hans säng och han somnar ändå inte. OM han somnar vaknar han efter en timme och kommer ner och letar efter oss. Vi är helt låsta på kvällarna och kan inte röra oss från övervåningen. Samma sak gäller när vi är med om vi sover över hos någon. När han sov över ensam hos kusinerna var han vaken så länge på nätterna att han efter några dagar blev sjuk av sömnbrist. Det här är jobbigt för hela familjen, vi har inte fått någon hjälp när vi haft samtal på BUP, de säger att det går över. Han fyller 11 i år och han tycker själv att det är jobbigt. En sak till:när han vaknar efter en timme är han genomsvettig. Han vill inte säga vad han är rädd för, men det känns som att det är något.
Jenny Klefbom: Hej Eva! Din sons problem är inte ovanliga, även om det för honom kanske känns som att han är ensam i hela världen om dem. Vad det vanligtvis handlar om är att man fastnat i oro och negativa tankar, som man behöver en puff för att ta sig ur. Om ni inte får hjälp av BUP, men har ekonomiska möjligheter, vill jag råda er att söka en privat psykolog/psykoterapeut med KBT-inriktning. Det här är problem som det går att komma över relativt snabbt, men det kan behövas professionell hjälp så att man inte gör fel och i stället förvärrar problemen. Leta efter en terapeut på www.psykologiguiden.se, eller på www.kbt.nu. Lycka till!

Maria: Min dotter har tics, hon är 17 år nu men har haft det sedan hon var liten. Vi har aldrig sökt för detta och fått någon diagnos från läkare. Tycker du att vi ska göra det? Kan man själv lindra det genom t.ex. avslappning eller akupunktur?
Jenny Klefbom: Hej Maria! Tics är inte helt enkla att behandla bort med psykologiska metoder, men det finns en metod inom KBT som fungerar i vissa fall. Först tycker jag dock att ni ska fundera över om ticsen verkligen är ett problem. Och om de är det, att se till så att ni får ett namn på problemen, dvs en diagnos. Vänd er i första hand till BUP eller barnläkarmottagningen för det.

Pia: Hej! Har en pojke på snart 10 år som ej har kunnat bajsa på toaletten, utan bara i blöja, annars är han väldigt kontrollerad med kiss, och slutade med blöjan tidigt, och har inte släppt en droppe på natten sen han slutade, men bajset är svårt. Har rådfrågat distriktssköterskan för ca 1 år sedan med hon sa att det får ta sin tid, Hur gör jag kan jag pressa eller skall han bestämma, han mår dåligt varje gång han måste bajsa, och är då så kontrollerad att han bara sköter det hemma.
Jenny Klefbom: Hej Pia! När man är 10 år måste man få hjälp om man inte klarar att släppa blöjan själv. Det måste ju innebara begränsningar för din son, att vara så upptagen av att klara av bajsandet. Sök er till BUP i första hand. Och efterfråga konkret hjälp med att i samråd med er son utforma ett handlingsprogram som ska leda fram till total blöjfrihet!

Elisabeth: När kan små barn börja bo växelvis eller varannan helg hos den ena föräldern när föräldrarna är separerade tidigt i graviditeten? Det finns alltså ingen naturlig kontakt varje dag mellan pappan och barnet (idag 10 mån) utan pappan träffar sin son ca 2 timmar varje vecka. Vi har också sedan tidigare en 4 årig flicka gemensamt som bor varannan helg hos sin pappa och hans nya familj. Jag är tveksam till att lämna iväg min son varannan helg då han är så liten och inte har någon djupare kontakt med sin pappa ännu.
Jenny Klefbom: Hej Elisabeth! Jag rekommenderar inte att man är borta över natten innan man fyllt ett år. Åtminstone inte när man, som du beskriver, inte har en lika stark anknytning till båda föräldrarna. Det hade varit en annan sak om ni hade levt tillsammans fram till nu och att ert barn hade lika starka band till er båda. Föreslå att pappa hämtar på morgonen och lämnar på eftermiddagen i stället.

Lene: Hejsan! Undrar om vid vilken ålder ett barn kan torka sig själv då de varit åp toan. Min son som är 6 år, han tvärvägrar. Jag tycker det är rätt jobbigt nu, och vill att han ska kunna det själv. Har du några råd?
Jenny Klefbom: Hej Lene! Det brukar falla sig naturligt att man börjar sköta om sina egna toalettbestyr i samband med att man börjar skolan. Då finns ju inte samma möjlighet att få hjälp under dagtid, och det är jätteviktigt att barn inte börjar gå och hålla sig och utvecklar förstoppning eller andra problem. Försök att göra träningen till något positivt och gå långsamt fram. Sitt med på toaletten och prata och ha trevligt. Hjälp honom mycket i början, och beröm och uppmuntra alla små framsteg. Även om det bara handlar om att han själv river av pappret i början. Kanske kan du också hjälpa honom genom att tillhandahålla våtservetter eller liknande.

Linda: Hej! Vår dotter blev 3 år i september och har varit blöjfri dagtid sedan hon var 2 1/2 ungefär och sedan en vecka tillbaka är hon även blöjfri på natten. Problemet är att hon vägrar bajsa i toaletten, hon vill ha blöja när hon ska göra det. När vi nämner toaletten blir hon helt vansinnig och vägrar, hon SKA ha sin blöja helt enkelt! Vi har försökt med mutor, att locka henne med att få en speciell leksak osv om hon bajsar på toaletten men hon ger sig inte! Hon säger att hon ska bajsa på toaletten när hon blir vuxen. Hon håller sig hela dagen på dagis och sen när hon kommer hem har hon jätteont i magen och måste bajsa direkt.
Jenny Klefbom: Hej Linda! Många små barn är rädda för toaletten, och det tycker jag inte är så konstigt. Det är ju ett verkligt problem att de faktiskt kan ramla ner i den! Försök med en bekväm och rolig potta i stället. Ibland kan man också behöva gå lite successivt fram, så att man kan börja med blöja och potta. Försök att förstå vad det är som är obehagligt för er flicka. En del barn ogillar att bajset "dunsar". Det kan man t ex lösa med lite toalettpapper i pottan.

Lena o Kjell: vi är mormor o morfar som inte har fått träffa våra barnbarn, som är 6 och 8 år, nu på 2 mån. Vi har haft stor kontakt med dem tidigare. Vi har hjälpt till med hämtning skola, dagis, barnpassning ,varit med på aktiviteter, varit med på resor , litan är lång på allt vi har gjort tillsammans med dem. Nu är deras mamma sur på oss, för som vi och andra med tycker är en struntsak hennes avundsjuka mot sina syskon. Vi har haft dessa problem med vår dotter till och från i över 20 år. Hon stänger av oss och andra helt periodvis. Nu är det värre när barnbarnen finns vi älskar dem och vi vet att de älskar oss. Vi har haft dem i vår närhet väldigt mycket ända sedan de kom till världen mycket beroende på att hon har det här problemet med sitt humör. ibland är hon possitiv och ibland väldigt negativ til allt. Nu har hon stängt ute oss och använder barnen som vapen. Vi har tagit kontakt med familjerätten eftersom vi förstår att barnen saknar oss. Gör vi rätt.....
Jenny Klefbom: Hej Lena och Kjell! Familjerätten kan tyvärr inte hjälpa mor- och farföräldrar, eftersom dessa inte har några rättigheter att träffa sina barnbarn enligt lagen. Självklart är det fel av er dotter att använda sina barn - som förstås mår bäst av att ha alla sina släktingar närvarande i sina liv - som ett vapen. Samtidigt reagerar jag på att ni skriver att hennes avundsjuka är en struntsak. Uppenbarligen är den inte det för henne. Och ur det perspektivet kan jag förstå att hon tar till allt starkare vapen i sin kamp att få er att förstå hennes lidande. Jag tror att ni inte kommer att nå fram till er dotter förrän ni tar hennes problem på allvar, det vill säga tar reda på hur HON upplever dem. Och att ni når fram till er dotter ter sig som väldigt viktigt även för era barnbarn. Som situationen är nu så verkar det som att det ur er dotters synvinkel håller på att återigen uppstå en avundsjukesituation, där ni bara är "ute efter" att träffa barnbarnen och struntar i henne. Vänd er till familjerådgivningen och be om hjälp med att nå fram till er vuxna dotter. Lyssna sedan till hennes version så att ni kan hitta sätt att förhålla er till varandra utan att någon känner sig kränkt eller åsidosatt.

Maria: Har en son på 14 år som erkänt att han rökt hasch, vi har nu förbjudit honom att vara ute på kvällarna, är det rätt att hålla honom inne eller vad ska vi göra? han ska få gå till en teraupeut och prata men det är svårt att veta om det är rätt att hålla honom inne. tacksam för tips
Jenny Klefbom: Hej Maria! Det jag rekommenderar när en tonåring har missbrukat, är att man genomför regelbundna och oannonserade drogkontroller under en tid framöver. Det kan man få hjälp med på beroendemottagningen. Om man sen ska hindra honom från att vara ute, träffa vissa kompisar, eller annat, har att göra med vad det är som utgör en risk i just hans fall. Att använda utegångsförbud som en form av bestraffning tror jag inte alls på. Det finns en stor risk att er son bara ökar på sina normbrytande beteenden om ni hamnar i en maktkamp med bestraffningar. Det är alltså viktigt att era åtgärder har en tydlig koppling till er kärlek och omsorg om honom - dvs att ni till varje pris vill att han ska undvika droger.

Ulrika Karlsson: Hej, vår dotter är född -01. Hon är en mycket kärleksfull tjej, mycket mammig. Vi har alltid haft problem vid förändringar i hennes liv. När rutiner bryts som ledighet från skolan, sommarlov, flyttar ut på landet, byter årskurs. Det visar sig i problem med att sova på natten. Hon delar rum med stora syster, stör henne, gråter. Nu låter henne sova hos oss. Bör vi söka hjälp? Hon själv blev mycket orolig redan på förkvällen inför kommande natt. Mår illa, undrar hur hon ska klara av att sova i sin säng. Säger godnatt, att hon älskar oss massor med gånger. Vi svarar så klart att vi älskar henne och uppmuntrar henne och säger att det kommer att gå bra. Vi läser för henne, stora syster läser för henne efter oss. Hon får panik om stora syster somnar före henne. Stora syster säger att hon är vaken för att lugna henne. Vi låter henne nu komma in till oss för att stora syster ska få sova i lugn och ro. Vad gör vi? Med vänlig hälsning Ulrika
Jenny Klefbom: Hej Ulrika! Det låter som att er dotter har hamnat i en negativ spiral av oro. Jag vet inte hur det är i ert fall, men när det blir så här är det väldigt vanligt att även föräldrarna har en viss oro. Om inte annat så brukar det ha vuxit fram en oro hos föräldrarna i takt med att barnets oro tar sig allt starkare uttryck. Och det är väldigt svårt för oroliga föräldrar att lugna och trygga oroliga barn. Därför rekommenderar jag er att söka er till en psykolog/psykoterapeut för att få lite stöd i hur ni kan bemöta er dotters oro utan att förvärra den. Det är en svår balansgång att gå emot ett barns ångest, utan att vara hård och känslokall. Men barn med er dotters läggning behöver det motståndet för att utvecklas bra.

Lotta: Hej Jenny! Våra pojkar 15 och 13 år. Har vänt på dygnet nu under julledigheten. De spelar på datorn och ser på TV hela nätterna. De kan vara uppe till 05.00 och sedan sova till 16.00. Vad gör vi? De kommer ju att få det jättejobbigt nu när skolan börjar igen. Och ännu ett problem med den äldste sonen. Han sköter inte sin hygien ordentligt. Han vill inte duscha. Det kan gå över en vecka mellan duschningarna. Han luktar väldigt illa. Och även hans sängkläder luktar illa. Det är ett väldigt stort problem. Vad ska vi göra.
Jenny Klefbom: Hej Lotta! Det låter som att ni behöver lite stöd i att sätta rimliga och adekvata gränser för era pojkar. De är fortfarande så unga att de behöver er vuxna för det, och de mår inte själva bra av vare sig att komma illlaluktande till skolan eller att vara vakna hela nätterna. Ett tips är att prata med andra tonårsföräldrar och höra hur de gör. Kanske skulle ni också ha nytta av att läsa en bok med tips för tonårsföräldrar, såsom min och min kollega Ingrid Gråbergs bok: "Tonåringar - om livet med nästan vuxna barn".

Anna: Hej, Min 9 åring leker med dockor. Så även några av hennes kompisar. Hur länge ska jag låta det pågå?
Jenny Klefbom: Hej Anna! Jag förstår inte ditt problem. Det är helt normalt att barn leker med dockor, och när man är 9 år är man ett barn fortfarande. Var glad över detta!

Liselott Persso: Har en dotter på 18 som aldrig varit särskilt social utan varit nöjd med att vara hemma, hon har få kompisar som hon inte träfas ofta. Hon sjunger och dansar men lyckats inte skapa nya kontakter när hon går tex på en danskurs. Nu har hon börjat lida lite av sin ensamhet och säger saker som: jag är osynlig eller jag har inget liv. Hennes syster är precis tvärt om och känner hur mycket folk som helst och är mycket ute och dansar eller går på fester, hon tar med sin syster iband och det kan hon tycka är kul men hon lär inte känna egna kompisar. Har försökt hitta danspartner till henne, hon vill gärna danska Latinamerikanskt men då blir hon bara sur. På nyår var vi på kryssning och hon sjöng karaoke där, då var det en kille som var intresserad av att hon skulle komma och provsjunga i deras band. Men även om hon älskar att sjunga och gillar rock som de spelar så vill hon inte. Vet inte vad jag ska kunna göra för att hjälpa henne, hon är ganska deprimerad just nu.
Jenny Klefbom: Hej Liselott! Hur ont det än gör, tror jag att du måste släppa din ambition att hjälpa din dotter till ett socialt liv. Hon är 18 år och därmed i lagens mening vuxen. Och det kan vara så paradoxalt att hon, samtidigt som hon lider av sin ensamhet, också lider av era omsorger. Däremot tar jag verkligen fasta på det du skriver i slutet av ditt brev. Är det så att din dotter är deprimerad, ja då blir det väldigt svårt för henne att jobba på sina umgängeskontakter. Där tycker jag däremot att du SKA hjälpa henne. På många orter finns det en mottagning för Unga Vuxna, alltså ett mellanting mellan BUP och Vuxenpsykiatrin. Se om du kan hjälpa din dotter till en terapeutisk kontakt där. Ett annat alternativ är att det finns psykolog/psykoterapeuthjälp att få på många vårdcentraler. Här tycker jag att du ska vara resolut, om du verkligen upplever din dotter som deprimerad. Boka en tid och se till så att hon går till den, eventuellt i sällskap med dig. Förutom psykoterapeutisk hjälp finns det ju även medicin att få.

Jenny Klefbom: Tack snälla alla ni som har ställt frågor! Det har varit rekordmånga som har skrivit, och jag har inte hunnit ge svar till er alla, hur gärna jag än har velat! Jag önskar alla en god fortsättning! Och välkomna med nya frågor om två veckor. Jenny

Sveriges elevkårer om miljarden: ” Det handlar om elever som inte har en dräglig arbetsmiljö”

En miljard extra ska i år gå till skolväsendet för att öka förutsättningarna för barn och unga att få den utbildning de har rätt till även under pandemin. I februari betalades den första av två utbetalningar till kommunerna. och enligt en undersökning som Sveriges elevkårer gjort, där drygt hälften av landets kommuner svarat, så uppger 49 procent att dom inte avstätter något till gymnasieskolan, eller att dom inte tagit beslut om det än. Josefine Fälth, ordförande för Sveriges elevkårer, är kritisk till hur miljarden har använts.

Trumpeten som stoppade dödandet: ”Sveriges mest betydelsefulla instrument"

14 maj är det 90 år sen skotten i Ådalen inträffade. Militär sköt mot demonstrationståg och fem personer dödades. Tore Alespong fick stopp på dödandet genom att blåsa eldupphör i sin trumpet. Nu blåser Sundsvallsbandet Gibrish nytt liv i hans instrument och har skrivit en låt om Tore Alespong och skotten i Ådalen. Hör sångaren Christer Suneson och trummisen Erik Barthold berätta om hur de fick tag i trumpeten och hur de hyllar Tore Alespongs insats.

Självstående mamman: "Barnlängtan var starkare än relationslängtan"

Fem år har gått sedan ensamstående kvinnor i Sverige fick rätt till assisterad befruktning via regionerna. En av hundratals kvinnor som valt den vägen är Linda Johansson, som i dag är mamma till två små barn. Nu ska hon donera sina ägg för att hjälpa fler som vill skaffa barn genom assisterad befruktning. Hör Linda och Camilla Stenfeldt, fertilitetsläkare och verksamhetschef på Livio.

Sanna Nielsen – "Tänker På Dig"

Vår musikgäst denna morgon är Sanna Nielsen, en av våra mest folkkära artister som i år faktiskt firar 25 år på scen!
"Tänker på dig" heter hennes nya singel som kom den 14 maj, och som hon skrivit tillsammans med Linnea Henriksson och Alex Shield.