Miljöpartisten Per Gahrton är död. Gahrton var initiativtagare till att partiet grundades och var ett av de första språkrören.
Ann Tiberg, inrikespolitisk kommentator på TV4 Nyheterna minns en färgstark politiker som bad Carl Bildt att hålla truten.
Vad har Per Gahrton betytt för Miljöpartiet?
Det går nästan inte att överskatta Per Gahrtons betydelse. Han var en av grundarna till Miljöpartiet och hade en stark närvaro i media och var ett känt namn – vilket gjorde att partiet tidigt kunde göra avtryck.
Vad är ditt starkaste minne av honom?
Ett av mina starkaste minnen av Gahrton är från november 1994, dagen efter att svenska folket röstat ja till att gå med i EU. Han var då med i SR:s P1 Morgon och skällde ut Carl Bildt efter noter.
Bakgrunden till utbrottet är att Gahrton då hade varit en av nej-sidans starkaste röster. En av de saker som upprörde honom var hur starkt näringslivet hade gått in och finansierat ja-sidan. Medan Moderaterna som bekant har en mer välvilligt inställd syn på den privata sektorns växelverkan med politiken.
Då, dagen efter Gahrtons nederlag, blev tonlägen snabbt högt – och när Carl Bildt föreslog att Gahrton skulle gå hem och lägga sig igen, avbröts resonemanget av de bevingade orden:
– Håll truten på dig Carl Bildt!
Därefter fortsatte han att ventilera sin upprördhet över hur ja-sidan fört kampanjen, då han ansåg att de dragit svenska folket vid näsan.
Det är inte bara ett minnesvärt känsloutbrott som kvalat in i svenskens kollektiva minne. Det är också ett tydligt exempel på vilken färgstark politiker han var, orädd för att uttrycka vad han kände.
Hur kommer han bli ihågkommen?
Per Gahrton kommer att bli ihågkommen som en person som haft en lång och stark närvaro i svensk politik, i sina roller som riksdagsledamot för två partier: Folkpartiet och Miljöpartiet. Bytet till Miljöpartiet var en stor sak, han grundade inte bara ett nytt parti, han lämnade det parti han varit trogen sedan innan posten som ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund.
Han lämnar efter sig minnet av en stark röst i det svenska politiska landskapet, aldrig rädd för att ta i och väcka känslor i debatten.
