Varje år dör 22 barn till följd av självmord i Sverige.
11-åriga Emil fick aldrig en diagnos och tog sitt liv.
Nu inleds en förundersökning mot BUP för vållande till annans död.
Emil var en glad och social kille som älskade fotboll, att gå i skolan och i scouterna. Han hade många kompisar och tyckte om att prata och umgås både med vuxna och barn. Och han älskade att åka på picknick med sin familj.
–Han var vår solstråle. Hade en otrolig livsglädje och en förmåga att uttrycka det. Han var väldigt ovanlig på det sättet. Han kunde verkligen uttrycka tacksamhet och glädje över ganska små saker, säger Emils mamma Miriam.
Men när Emil är nio år börjar han få märkliga symptom – en återkommande yrsel och svåra huvudvärksattacker. Och fler symptom skulle uppstå, såväl fysiska som psykiska.
Familjen söker vård och akutremitteras efter en lång rad utredningar och tester av barnneurologen till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin. Samtidigt ökar Emils symtom i intensitet och han börjar bli personlighetsförändrad, berättar Miriam.
– Han blir plötsligt aggressiv och får olika utbrott, han blir väldigt känslig för ljud och vissa färger, väldigt olika och märkliga saker, det ena efter det andra.
”Han ville leva”
Men på BUP uteblir behandling, någon diagnos ställs aldrig. När Emil skriver sitt första självmordsbrev förklarar personalen att Miriam inte har något att oroa sig för.
–Vi fick höra att det inte var något konstigt att ett litet barn skriver ett sådant brev, säger Miriam.
Efter åtta månader i väntan på att BUP-ska ta Emils problem på allvar orkar han inte längre.
En dag efter skolan åker Emil hem och tar sitt liv. När Miriam hittar honom försöker hon återuppliva sin son, men det är för sent.
–Jag kan inte beskriva för någon hur det är att försöka återuppliva sitt barn. Det är en sån fruktansvärd smärta. Och att berätta för syskonen att er lillebror har lidit så svårt att han känt sig tvungen att avsluta sitt liv, fast vi vet att han ville leva. Att han älskade livet.
Inleder förundersökning
Tre av varandra oberoende experter som familjen har pratat med efter Emils död menar att han kan ha drabbats av PANS eller Autoimmun Encifalit. Det är sjukdomar som det saknas statistik kring inom svensk sjukvård. Sjukdomarna kan uppstå som en efterreaktion på en infektion - som virus eller streptokocker - som drabbar hjärnan och ger både fysiska och psykiska symptom.
Efter Emils död har Inspektionen för Vård och Omsorg konstaterat att Barn och Ungdomspsykiatrin brustit i sin bedömning av diagnostik i behandlingen av Emil. Både vad gäller uppföljning och samverkan. Och nu har åklagaren i Stockholm har också inlett en förundersökning om vållande till annans död.
I en skriftlig kommentar till Efter fem skriver BUP:
”Det är djupt tragiskt att ett så ungt barn dör i självmord och vi har ett ansvar att göra allt vi kan för att undvika att det händer igen. BUP tar årligen emot drygt 20 000 barn och unga varav ett stort antal har mer eller mindre allvarliga suicidtankar. I de allra flesta fall hanteras dessa väl och får de insatser som behövs för att kunna hjälpa. Jag vet att BUP Stockholms medarbetare genom ett gediget arbete räddar livet på många av våra barn och unga. Suicid är sällsynt hos barn och unga. Varje suicid är en katastrof. Vid allvarliga händelser gör vi alltid en intern utredning som del i den egenkontroll som vi ska göra för att förstå vad vi skulle kunna ha gjort bättre och vad vi kan lära.”
Läs hela BUP:s kommentar
”Det är djupt tragiskt att ett så ungt barn dör i självmord och vi har ett ansvar att göra allt vi kan för att undvika att det händer igen. BUP tar årligen emot drygt 20 000 barn och unga varav ett stort antal har mer eller mindre allvarliga suicidtankar. I de allra flesta fall hanteras dessa väl och får de insatser som behövs för att kunna hjälpa. Jag vet att BUP Stockholms medarbetare genom ett gediget arbete räddar livet på många av våra barn och unga. Suicid är sällsynt hos barn och unga. Varje suicid är en katastrof. Vid allvarliga händelser gör vi alltid en intern utredning som del i den egenkontroll som vi ska göra för att förstå vad vi skulle kunna ha gjort bättre och vad vi kan lära.
I just detta fall anmälde vi oss själva enligt Lex Maria. IVO var nöjda med den utredning som vi gjorde och de åtgärder som vi planerade. IVO gjorde sedan en egen utredning som i stora delar överensstämde med vår egen utredning.
Det som har framkommit i de båda utredningarna har vi tagit på stort allvar och genomförde därefter ett antal aktiviteter för att åstadkomma en säkrare vård. Det handlar om utbildning i suicidriskbedömning, bland annat som en del i vår introduktion av nya medarbetare. Vi har utvecklat en så kallad processkarta för Suicidprevention som ska fungera som ett stöd till våra medarbetare, som vi alltid följer upp. Vi har förändrade rutiner när det gäller suicidriskbedömningar, där vi har angett att man också i förekommande fall ska göra suicidriskbedömningar i lägre åldrar än vi tidigare hade i rutinerna. Vi betonar också vikten av att arbeta i team kring barn och unga. Ofta är det komplex problematik som kräver samverkan och flera parallella insatser.
Tillsammans med KI genomförs nu en forskningsstudie som syftar till att pröva tidig intervention efter suicidförsök, det s k Safety-projektet. Läs mer på bup.se.”
Se intervjun med Emils mamma i spelaren ovan.
