Vad fick dig att ställa upp i programmet?

- Jag vet inte riktigt, det var bara ett hugskott. Jag tyckte det var lite kul att se hur de skulle lösa det där rent praktiskt. Vi hade ju ingenstans att bo då, i och med att vår lägenhet renoverades. Carina fick tränga ihop sig med oss i reservlägenheten. Jag tänkte att det kunde bli kul tv.

Du tänkte ett steg längre?

- Ja, för tusan. När man har varit med så länge som jag, så tänker man inte bara på sig själv. Det gör man bara i början av karriären.

Var placerade ni Carina då?

- Först skulle hon ju sova på mitt isbjörnsskinn, men sedan flyttade hon över till soffan. Ett isbjörnshuvud är rätt hårt, det passar inte som kudde. Isbjörnen är en liten tvååring som jag fick av några vänner när jag fyllde år. De tog hem den från Kanada via Norge, men det var ett jävla bök det där. Man måste ha tillstånd och grejer. Men jag blev så glad så! Jag samlar ju på isbjörnar.

Hur många har du?

- Ojojoj, det är många! Jag har alla möjliga sorters – i skinn, lampor, alabaster, porslin. You name it! Jag började samla på dem för 20 år sen. Först samlade på grodor, för grodor representerar rent vatten. Sedan fick jag höra att isbjörnens epitet var vacker och farlig, och det tyckte jag passade så bra på mig själv. Isbjörnar är magnifika djur - livsfarliga och snabba. Nu är de ju utrotningshotade också. Det är bra om man kan lägga en liten brasklapp om att man bör skänka till Världsnaturfonden för att rädda dem.

Gör du det själv?

- O ja.

Vad tror du Carina slogs av när hon kom hem till dig då?

- Att jag var snällare än vad hon trodde.

Är du en snälling?

- Jag är snäll, men inte alltid. Det är någon medial dumhet det där med att jag skulle vara arg av mig. Är folk korkade så säger jag ifrån, sanningen kan vara revolutionerande. Men svenskar är oerhört konflikträdda av sig, så det är klart att det skapar rubriker.

Hur är du att bo med?

- Det vet jag inte, det får du fråga någon som jag bor ihop med om.

Du och Carina kom in på en del tunga ämnen. Var det jobbigt?

- Nej, hon var lätt att prata med. Om jag ångrade att jag ställt upp i programmet? Nej, inte alls.

Hur var Carina som husgäst?

- Mja, det var mycket pyssel om hur hon såg ut, men så är det väl i början av karriären. Hon stod en del framför spegeln och hade någon människa som putsade på henne stup i kvarten.

Är du själv fåfäng?

- Oerhört! Jag har mycket kläder, mycket skor och många glasögon. Jag använder olika glasögon varje dag, så att de matchar eller bryter av mot kläderna. Och så har jag många solglasögon, för jag glömmer dem överallt. Nu sitter jag här i mina fotokromatiska Ray Bans.

Var det något som var jobbigt med att ha Carina boende hos dig?

- Det är ju alltid lite jobbigt att ha en massa människor som ska tycka och tänka. Produktionsteamet hade en del hysteriska idéer, men så hade de ju också jobbat med det där programmet Färjan tidigare. En del idéer var vansinniga, andra rentav usla, så där var jag tvungen att trampa på bromsen.

Om du själv fick flytta hem till vem som helst, vem skulle det vara?

- Nej, det vet jag inte. Varför skulle jag vilja flytta hem till någon? Den sortens nyfikenhet att titta i folks vrår har jag inte, jag är mer intresserad av vad folk tycker och tänker. Jag skulle hellre ses på någon neutral plats och prata om livets villervalla.