En människa som utsätts för traumatiska våldsövergrepp blockerar sina minnen, men kroppen minns allt, visar forskning.

- Första gången jag fick kroppsliga symptom var det i form av panikångest, säger Ulrika Olson Hagström . Jag var 20-21 år. Jag förstod inte vad det var. Jag var på akuten flera gånger. Ganska kort tid efter det fick jag en minnesbild när jag gick på toaletten. Såg hur min pappa förgrep sig på mig. Då hade jag ingen aning att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp, säger Ulrika.

Hon berättar att när hon fick den första minnesbilden var det som en film. Det var väldigt tydligt vad hennes pappa gjorde med henne, säger hon.

- Pappa var snäll på dagarna, men när han utsatte mig för övergreppen var han ett monster.

Vad kände du?
- Man stänger av sin egen kropp och kliver ur sin egen kropp. När den här filmen spelades upp så var det inte monsterpappan jag såg, det var bilden av min riktiga pappa. Jag trodde att jag fått en ordentlig psykisk sjukdom. Man kan inte tänka så här om sin egen pappa, tänkte jag.

Ulrika försökte begå självmord. Hon ville inte förstå, säger hon, men minnena pockade på hela tiden.

- Det kom bara fler och fler minnesbilder. Jag bara hängde med, jag hade ingen kontroll över mina tankar och känslor.

I Efter Tio berättar Ulrika vad som hände med hennes pappa, hur hennes kropp reagerade när hon väntade sitt första barn och hur hon mår i dag.

Och Malou kommer att fråga: Går det att bli av med ett trauma som sitter så djupt i kroppen?